Blommande rönn
Ur: Vildmarks- och kärleksvisor (1895) Årskurs: 7–9 Tema: Folktro och skräck, Sommar
I den blå Johanneskvällen
vilar luften ljum och len.
Stora, tunga, vitgrå blommor
bryter jag från rönnens gren.
I den blå Johanneskvällen
vilar luften len och ljum.
Kvistarne jag bröt jag fäster
över bädden i ditt rum.
Stark och het är deras ånga;
den, som slumrar in vid den,
drömmer – sägs det här i orten –
hela natten om sin vän.
Då du efter midnattsvakan
somnar stilla på ditt lakan,
skall om mig du drömma, när du
andas mina blommors doft.
Dansen kring den gröna stången,
spelet, bergets ekon, sången
med i dina öron bär du
till ditt svala, dunkla loft;
många varma ord du hörde,
när i dans dig svenner förde,
när du hemåt gick med skaran
genom klöverfält och säd –
men jag ler helt lugnt åt faran,
ty du glömmer
allt och drömmer
blott om mig, som ej var med.
Paulina Helgeson läser ”Blommande rönn” av Erik Axel Karlfeldt.
Frågor
1 Vilken egenskap tillskrivs rönnblomman i den här dikten?
2 Vem är diktens jag?
3 Vad har han eller hon gjort med rönnblomman och varför?
Sök vidare
Detta utspelas i Johanneskvällen.
1 Ta reda på när Johannes döparen har namnsdag
2 Fundera över ett annat ord för Johanneskvällen.
3 Ta reda på hur en rönnblomma ser ut, om du inte vet det.
Jämför
Jämför det som beskrivs i denna dikt med andra midsommarseder kring kärlek och magi som du känner till.
