Skogsrån
Ur: Guitarr och dragharmonika (1891) Årskurs: Gymnasium Tema: Folktro och skräck
Åt Gösthultskanten i Gunnerudsskogen,
bortom Västanmossen vid Bråttorpslogen,
just där håller skogsrån till,
gå dit och se, om ni vill!
Hon är älskogsaktig och manfolksgalen,
för Vickbomspojken från Niklasdalen,
han såg henne själv en kväll
på vägen till Anna i Fjäll.
Hon var grannlåtsklädd som en påskdagspräst,
hade ormbunkskrans och kattguldsväst
och till knäna en granriskjol
och doft som av nattviol.
Hon var ungtallsmidig och enstamvig,
och hon skepade, snodde och vrängde sig
som en orm på en lie trädd,
så Kalle i Dalen blev rädd.
Och hon råbocksprang, gjorde lokattbukter
och trollpackskonster och sattygsfukter
och stod bak en furustam
och glyste och gluttade fram.
Och Vickbomspojken från Niklasdalen
blev vettskrämd, veckvill och månadsgalen
och går ännu som en fant,
så nog kan en se det är sant.
Thérèse Hagedorn-Oskarsson läser ”Skogsrån” av Gustaf Fröding.
Lyriska drag
Några lyriska drag är ordlekar och uppfinningsrikedom i språket: Fröding sammansätter ord på sitt eget vis och får då en speciell rytm i dikten ”Skogsrån”: älskogsaktig, manfolksgalen, påskdagspräst, ungtallsmidig, enstamvig, lokattbukter, kattguldsväst är några exempel.
Frågor
1 Författaren förankrar tron på skogsrån i en realistisk miljö. På vilket sätt gör han det?
2 Vad får du veta om skogsrån av dikten?
3 Ta reda på vad som är karaktäristiskt för skogsrån enligt folklivsforskningen
4 Jämför folklivsforskningens beskrivning med vad Fröding nämner i dikten