Stilfigurer i dikten

Anafor är en stilfigur och vid sidan av bildspråk är den medvetna användningen av stilfigurer utmärkande för det lyriska språket. Stilfigurerna är olika sätt att sätta samman språkliga komponenter till en effektiv och varierad stil. Utöver upprepningar är de vanligaste stilfigurerna parallellism (samma tanke eller formulering upprepas och varieras i två eller flera led) och antites (motsatser som ställs mot varandra för att uppnå kontrastverkan), paradox (till synes oförenliga motsatser). Runebergs ”Den enda stunden” är en dikt uppbyggd av antiteser och paradoxer.

Om dikten

Den här dikten har fått flera olika tolkningar, varav de flesta handlar om en kvinna som får ett ögonkast men inte mer av mannen hon älskar och detta minne får hon leva på. Men avvikande tolkning är den som litteratursociologen Gunnar Hansson återger i sin doktorsavhandling Dikten och läsaren. En studie över diktupplevelsen (1959). Det var en folkhögskoleelev som i en undersökning svarade att dikten handlar om mötet med en älgtjur i skogen.

Uppgift

1 Det är inte så mycket man får veta om mötet och om den person som återger den. Vad tycker du att dikten handlar om? Diskutera olika förslag.

2 Uppmärksamma hur ord och i ett fall del av ett ord upprepas i två på varandra följande rader: allena, bana, dröja, talte, -bekante samt hur ordet stunden upprepas tre gånger i slutet av dikten.

3 Dikten är också uppbyggd på antiteser och paradoxer, det vill säga motsatser och till synes oförenliga motsatser, till exempel obekant och välbekant, kort och evig, bitter och ljuv. Diskutera vilka effekter det ger och hur de kan tolkas.