Jag drömde mig vid forsens rand
En sommardag i solens sken,
Höll liten dotter min vid hand,
Som hängde med små nakna ben;

Hon hade en bukett av hägg,
Blåklint, blåklocka, och viol.
Det skummade mot klippans vägg
Juveler, glänsande av sol;

Hon sjöng en visa vek och fin. –
Du späda röst, du näpna min! –
Det blev så ljust i hjärtat då,
Jag aldrig förr har känt det så.

Med ens jag ser, från sten till sten,
Mitt lilla barn i virvlars brand,
Dött, blodigt, blekt, i solens sken,
Framslungas – blommorna i hand.

Jag ville störta mig i med hast,
Då solen släcktes, och drömmen brast.