Natthimmelen
Ur: Linnea Borealis (1840) Årskurs: 7–9 Tema: Meningen med livet
Ensam jag skrider fram på min bana,
Längre och längre sträcker sig vägen.
Ack! uti fjärran döljes mitt mål.
Dagen sig sänker. Nattlig blir rymden.
Snart blott de eviga stjärnor jag ser.
Men jag ej klagar flyende dagen.
Ej mig förfärar stundande natten.
Ty av den kärlek, som går genom världen,
Föll ock en strimma in i min själ.
Jila Mossaed läser ”Natthimmelen” av Erik Gustaf Geijer.
1 Samtala om hur jaget känner sig i första strofen.
2 Närläs dikten rad för rad och iaktta hur den omvända ordföljden innebär en betoning på orden ”ensam”, ”längre och längre”, ”Ack!” i första strofen, vilket förstärker känslan av ensamhet. Efter blankradens läspaus står sedan ordet ”Men” för att tydligt markera en vändning.
3 Fundera över budskapet i dikten och hur det kommer fram. Vad menas med ”flyende dagen” och ”stundande natten”?
