Gubben Noak :||:
Var en hedersman,
När han gick ur arken
Plantera han på marken
Mycket vin, ja mycket vin, ja
Detta gjorde han.

Noak rodde :||:
Ur sin gamla ark,
Köpte sig buteljer,
Sådana man säljer
För att dricka, för att dricka
På vår nya park.

Han väl visste :||:
Att en mänska var
Torstig av naturen
Som de andra djuren,
Därför han ock, därför han ock
Vin planterat har.

Gumman Noak :||:
Var en hedersfru;
Hon gav man sin dricka;
Fick jag sådan flicka,
Gifte jag mig, gifte jag mig
Just på stunden nu.

Aldrig sa hon :||:
Kära far nå nå,
Sätt ifrån dig kruset;
Nej det ena ruset
På det andra, på det andra
Lät hon gubben få.

Gubben Noak :||:
Brukte egna hår,
Pipskägg, hakan trinder,
Rosenröda kinder,
Drack i botten, drack i botten.
Hurra och gutår!

Då var lustigt :||:
På vår gröna jord;
Man fick väl till bästa,
Ingen torstig nästa
Satt och blängde, satt och blängde
Vid ett dukat bord.

Inga skålar :||:
Gjorde då besvär,
Då var ej den läran:
Jag skall ha den äran;
Nej i botten, nej i botten
Drack man ur så här.