Hjärtstilla
Ur: Flora och Pomona (1906) Årskurs: Gymnasium Tema: Erotik
Stilla och skumt är på heden,
dagssus och dagsljus dö hän.
Stjärnorna skönjas, och veden
lyser från murknade trän.
Nu när jag uppstår ur rosornas rus,
flyktadt med sommarens vindar och ljus —
hjärtstilla,
smärtstilla,
blommar du nu kring mitt hus?
Blänkande kornblixtar draga
eldspår på synrandens stig,
tälja att ovädren jaga
än, fast de tystnat kring mig.
Åskor som skakat mitt lifs firmament,
sensommareldar som själen bränt —
hjärtstilla,
smärtstilla,
svalkar du svedan de tändt?
Lyssna, mitt hjärta! På heden
darrar en sista lidelsens ton,
tordönets väldiga reden
eka farväl från den nattblåa bron.
Stort var att lefva i rosor och rus,
vandra i glöd som vid vådeldars ljus;
höstblommor,
tröstblommor,
armt är ert sånglösa sus.
Paulina Helgeson läser ”Hjärtstilla” av Erik Axel Karlfeldt.
- Ordförståelse
Tordön: Ett annat ord för åska.
Just den här dikten är inte kopplad till någon specifik uppgift, utan här skall du välja ett av förslagen på sidan ”6 sätt att analysera dikter”. Arbeta sedan med dikten med hjälp av någon av metoderna där.
