En liten vänlig gård med röda hus
finns gömd i skogen vid en stilla sjö,
och under himmelshöga almars sus
på bryggan gubben sover vid sitt spö.
Till stugan för en liten krattad gång,
och framför trappan lyser solen fritt
på silverkulan och på flaggans stång
i snäckors och i blomsterklockors mitt.

Så lugnt är allt, som rådde ständig frid,
så putsat allt, var knut så vit.
Och skogens troll, som än från heden tid
i berg och stenar bygga, hitta dit.
Vid grinden flockas de i ljusan kväll.
Nyfikna stå de där i mörkret än
med mossigt hår och blanka ögonfjäll
och titta under spjälan på sin vän.