Här fråger di, va Skrömt ä!
Va Skrömt ä? Va Skrömt ä?
Dä ä te fråge dumt.
Ja, vell I se va Skrömt ä,
va Skrömt ä, va Skrömt ä,
så vänt te dä blir skumt!

För än ä dä små gôbber,
sôm feschler bak mä stôbber,
dä söker gömt, gömt, gömt!
Å än bakôm en bôske
ett kvennfôlk mä a rôske
te rygg, dä ä Skrömt, dä ä Skrömt.

Å än ä dä ett skimten,
ett flämten, ett glimten,
dä lyser vitt, vitt, vitt,
dä ä små vite töser,
som danser bak mä röser,
di titter ut, titt, titt.

Å än så ser en syner
tå horn å tå tryner,
dä grömter grömt, grömt, grömt.
Men en ska inte titt nô,
för da så blir dä itnô,
nä inte dä minste tå Skrömt.

Va Skrömt ä, va Skrömt ä?
Jo dä ä allt, sôm dömt ä,
ja allt sôm Gu ha dömt,
ja allt, sôm Gu ha dömt te
å skrömte å skrömte
i ävie tier ä Skrömt!