FREDMANS EPISTEL

Till Movitz, när  elden var lös i hans kvarter uti kolmätar-gränden.

Ack vad för en usel koja!
Spräckta rutor, brutna lås!
Tuppen gal en sträv hoboja;
Trumman hörs i gränden slås.
Wer da! Wer da! Larm på gatan.
Jeppe blås i tornet, blås.
Som en gås
     Kacklar den Satan.
     Klockan klämtar, vatten fås.

Niclas torn som röda gulle’
Blänker i den mörka natt;
I en hövålm på en skulle
Slås två kärngar om en skatt;
Ur en sönderslagen ruta
Tittar fram en gulbrun katt;
Straxt besatt
     Hundarna tjuta;
     Larm och buller, gråt och skratt.

Pumpen gnäller, skorsten sprakar,
Hästen gnäggar vid sin töm,
Jorden gungar, sprutan brakar,
Böljan susar i Norrström.
Manskap sväng i divisioner,
Skylra, marsch och flaskan töm,
     Stjäl och göm,
     Marsch i plutoner,
Stör de skönas midnattsdröm.

Skådom nu Kolmätargränden,
Smal och smutsig, full med grus;
Rådstutaket syns vid änden,
Sen blott krog och Jungfruhus;
Ur ett bågnat fönstergaller
Syns en nymf med skinn karpus;
Straxt burdus
     Slagsmål och skvaller,
     Nakna hjessar, toma krus.

Mot en vägg med skalmar tryckta
Står en kärra full med drank;
I en sönderslagen lykta
Ryker en utbrunnen dank,
Och i rännsten på sitt öra
Vilar en gesäll så pank.
     Kors vad stank!
     Vad ska’ vi göra?
Vräk den saten mot ett plank.

Kors! bland dessa Sodoms murar
Är det svårt att hitta rätt;
Mörka valv och heta skurar
Brylla ögat på allt sätt.
Här bor Movitz, kors vad buller!
Brand-Signal och Bajonett,
     Menuett,
     Tjuvar, patruller,
Jungfru-röster, clarinett!

Där hans port, där skylten hänger.
Skål, min bror, av hjärtans grund.
Löjet sig så milt framtränger
Ur en gul och bleknad mund;
Gubben Movitz ler och nickar,
Men från Charons mörka sund
     Dödens blund
     I dina blickar
Bådar snart din sista stund.

Skratta Movitz, bliv ej sjuker;
Märk, bland pikar och gevär,
Themis mantlar och peruker
Syns i rännsten här och där;
Guld-galon i röda flamman
Bjuder lydnad och besvär.
     Drick, förtär,
     Klingom tilsamman,
En bit tuggbuss åt dig skär.

Vräk på nacken Basfiolen;
Eld i skruven röd och varm;
Tag den stora Läderstolen;
Akta dyna, fot och karm;
Flöjten, Lyran och Bassongen,
Häng dem framman för din barm.
     Lustigt larm!
     Glöm ej Hoftången;
Stick Valthornet på din arm.

En Aeneas lik vid Troja
Movitz utur porten går;
Clarinett, Fiol, Hoboja,
Alt i ljusan låga står;
Elden fladdrar i peruken,
Sprutan han i nacken får;
     Slangen slår
     Movitz på buken;
Vatten sköljer ben och lår.

Jordens Gudar, all er lycka,
Är ett stoft, ett glitter-grus;
Fattigdomen vid sin krycka,
Lämnar lätt sitt trånga hus;
Movitz går till nästa krogen,
Borgar där förnöjd ett krus,
     Tar ett rus,
     Tapper och trogen,
Somnar vid ett sex-örs ljus.