Fjäriln vingad syns på Haga,
Mellan dimmors frost och dun,
Sig sitt gröna skjul tillaga,
Och i blomman, sin paulun;
Minsta kräk i kärr och syra,
Nyss av Solens värma väckt,
Till en ny högtidlig yra
Eldas vid Zephyrens fläkt.

   ***

Haga i ditt sköte röjes
Gräsets brodd och gula plan;
Stolt i dina rännlar höjes,
Gungande den vita Svan;
Längst ur skogens glesa kamrar
Höras täta återskall,
Än från den graniten hamrar,
Än från yx i björk och tall.

   ***

Se Brunnsvikens små Najader
Höja sina gyllne horn,
Och de frusande kaskader
Sprutas över Solna torn;
Under skygd av välvda stammar,
På den väg man städad ser,
Fålen yvs och hjulet dammar,
Bonden milt åt Haga ler.

   ***

Vad Gudomlig lust att röna
Inom en så ljuvlig Park,
Då man hälsad av sin Sköna,
Ögnas av en mild Monark!
Varje blick hans öga skickar,
Lockar tacksamhetens tår;
Rörd och tjust av dessa blickar,
Själv den trumpne glättig går.