Carl Snoilsky

CARL SNOILSKY (1841–1903) tillhörde en av Sveriges förnämsta, grevliga släkter. Ett lejon i bur, skulle han komma att kalla sig själv; fångad som han kände sig i förväntningar och konventioner.

Tvångslöshet fann han i Uppsala, i Namnlösa Sällskapet och dess krets av skönhets- och sanningsälskande poeter, bland vilka han upptogs för sina Smådikter (1861). En resa till Italien 1864 blev en möjlighet att andas fritt, som gav till resultat den frihetsberusade diktsamlingen Italienska bilder (1865).

Efter hemkomsten väntade ett förhastat äktenskap och en utstakad ämbetsmannakarriär i Utrikesdepartementet. Snoilsky mötte sitt öde med förstämdhet. Tillflykt fann han i ett intensivt bok- och myntsamlande; stundtals tycks särskilt numismatiken ha betytt mer för honom än litteraturen.