Hjärtstilla

Ur: Flora och Pomona (1906) Årskurs: Gymnasium   Tema: Erotik

Stilla och skumt är  heden,
dagssus och dagsljus  hän.
Stjärnorna skönjas, och veden
lyser från murknade trän.
Nu när jag uppstår ur rosornas rus,
flyktadt med sommarens vindar och ljus 
             hjärtstilla,
             smärtstilla,
blommar du nu kring mitt hus?
 
 
 
Blänkande kornblixtar draga
eldspår  synrandens stig,
tälja att ovädren jaga
än, fast de tystnat kring mig.
Åskor som skakat mitt lifs firmament,
sensommareldar som själen bränt 
             hjärtstilla,
             smärtstilla,
svalkar du svedan de tändt?




Lyssna, mitt hjärta!  heden
darrar en sista lidelsens ton,
tordönets väldiga reden
eka farväl från den nattblåa bron.
Stort var att lefva i rosor och rus,
vandra i glöd som vid vådeldars ljus;
             höstblommor,
             tröstblommor,
armt är ert sånglösa sus.
Paulina Helgeson läser ”Hjärtstilla” av Erik Axel Karlfeldt.

Tordön: Ett annat ord för åska.

Just den här dikten är inte kopplad till någon specifik uppgift, utan här skall du välja ett av förslagen på sidan ”6 sätt att analysera dikter”. Arbeta sedan med dikten med hjälp av någon av metoderna där.

Print Friendly, PDF & Email
Stäng meny