Ljung du fagra
på hedar magra,
min älsklingsblomma i barndomsår!
Än får jag bida
i drömmar frida
hos dig en soldag, då sunnan går.

Här bada hyddor
i doft av kryddor
från gröna enar och timjan röd,
och vinden bjuder
en dryck, som sjuder
av slättens hälsa och sommarns glöd.

Hit skall hon följa
– när vindar bölja
en soldag – hon, som jag fjärran fann.
Här skall jag fråga,
om med min låga
mitt sköna hedland hon älska kan.

Och in i kransen
hon bär i dansen
en kväll, vars lycka jag anar blott,
skall ljung jag fläta,
att ej förgäta
hon må min börd och min barndomslott.