Amanda

Ur: Samlade skrifter I (1965)   Årskurs: Gymnasium   

I blomman, i Solen
Amanda jag ser.
Kring jorden, kring polen
Hon strålar, hon ler.
I rosornas anda,
I vårvindens pust,
I druvornas must
Jag känner Amanda.

När gullharpan klingar,
När Västan sig rör
Med susande vingar,
Amanda jag hör.
Allt, Ängel, bestrålar
Din himlagestalt,
Lik Skaparns i allt
Din gudom sig målar.

Se! själarne ila,
Vid dödängelns bud,
Till gyllene vila
I famnen av Gud.
Se! floderna hasta
Med skummande fart.
I havet de snart
Sig dånande kasta.

Men aldrig min trånad
Till målet skall nå.
Blek, suckande, hånad,
Jag enslig skall gå,
Skall evigt, Gudinna!
Lik stjärnan dig se
Högt över mig le
Och aldrig dig hinna.

Samtalsfrågor

1 Diskutera hur Amanda beskrivs och vem ni tror att Amanda är.

2 Hur beskrivs diktjaget?

3 Vem tror ni att diktjaget är?

Print Friendly, PDF & Email
Stäng meny