Henry Parland

HENRY PARLAND (1908–1930) kom från revolutionens Ryssland till Helsingfors och svensk skolgång. Svenska var dock endast hans fjärde språk, efter ryska, tyska och finska, och Parlands poetiska språk blev också säreget i stil och ordbildningar. Till dels var han influerad av vännen Gunnar Björling, centralfigur i samtidens finlandssvenska modernistiska krets.

Parland kom att debutera i modernistorganet Quosego, men bidrog också med den expressionistiska, bensindoftande och kromblanka ”En bilfantasi” i tidskriften Motor (december 1928). Debuten i bokform blev den nysakliga diktsamlingen Idealrealisation (1929), där Parland gör korta poetiska betraktelser av moderna företeelser som mineralvatten och motorcyklar.

Efter ekonomiska bryderier lämnade han, manad av sina föräldrar, Helsingfors och flyttade till sin morbror i Kaunas i Litauen. Parland påbörjade där romen Sönder (utgiven posthumt 1932, och därefter i flera varianter). Han blev, under vistelsen i Litauen, starkt influerad av de ryska formalisterna, främst bland dem Viktor Sjklovskij vars tankar kring främmandegöring och överrumpling av läsaren låg i linje med Parlands egna poetiska grepp. Hans modernism var de tvära kastens, den oväntade vändningens. ”Viljelöst och ursinnigt / piskar säljen / den blåa vårluften” heter det i en av hans tidiga dikter.