Begravningen
Ur: Samlade skrifter I (1933) Årskurs: 7-9 Tema: Olycklig kärlek
Tempel-tornets dystra klockor hördes,
Mot dess port en svartklädd skara rördes,
Och en yngling skördad ifrån våren
Buro de på båren.
Sakta sänktes slumrarn ned i mullen,
Fredligt rundades ånyo kullen,
Och ett enkelt kors blev ställt av sorgen,
På den trygga borgen.
Nu, när livets sista gärd var slutad,
Bröt det tysta tåget opp — men lutad
Mot en alm, som sig i nejden höjde,
Kvar en flicka dröjde.
Och hon dröjde där tills allt blev öde;
Då till graven gick hon, till den döde,
Och en lilja, som hon bar i handen,
Offrade åt sanden.
Och den trogna satt och grät på stället
Än, när solen sjunkit bakom fjället;
Och den bleka, natt-omhöljda stjärnan
Uppgick över tärnan.
Nästa morgon blev hon än där funnen;
Men dess tårekälla var förrunnen,
Och mot korset, som hon slöt med armen,
Slog ej mera barmen.
Paulina Helgeson läser ”Begravningen” av Johan Ludvig Runeberg.

1. Samtala om och spekulera över vad som händer i dikten och om vad som kan ha hänt före diktens tid.