Var hälsad, sköna morgonstund,
Som av Profeters helga mun
Är oss bebådad vorden!
Du stora dag, du sälla dag,
På vilken himlens välbehag
Ännu besöker jorden!
Unga
Sjunga
Med de gamla;
Sig församla
Jordens böner
Kring den störste av dess söner.

Guds väsens avbild, och likväl
En Mänsko-son, på det var själ
Må glad till honom lända,
Han kommer, följd av frid och hopp,
De villade att söka opp
Och hjälpa de elända,
Värma,
Närma
Till varandra
Dem, som vandra
Kärlekslösa,
Och ur usla brunnar ösa.

Han tårar fälla skall, som vi,
Förstå vår nöd och stå oss bi
Med kraften av sin Anda ;
Förkunna oss sin Faders råd
Och sötman av en evig nåd
I sorgekalken blanda,
Strida,
Lida
Dödsens smärta,
Att vårt hjärta
Frid må vinna
Och en öppnad himmel finna.

Han kommer, till vår frälsning sänd,
Och nådens sol, av honom tänd,
Skall sig ej mera dölja.
Han själv vår herde vara vill,
Att vi må honom höra till
Och honom efterfölja,
Nöjda,
Höjda
Över tiden,
Och, i friden
Av hans rike,
En gång varda honom like.