Ja visst gör det ont
Av Karin Boye
Ur: För trädets skull (1935) Årskurs: 7–9 Tema: Natur och människa, Vår
Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
och det som stänger.
Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider –
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra –
svårt att vilja stanna
och vilja falla.
Då, när det är värst och inget hjälper,
brister som i jubel trädets knoppar,
då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar,
glömmer att de skrämdes av det nya,
glömmer att de ängslades för färden –
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
som skapar världen.
Karin Boye läser ”Ja visst gör det ont”.
Jila Mossaed läser ”Ja visst gör det ont” av Karin Boye.
1 Fundera över hur Boye utvecklar metaforen knopputslagning
2 Samtala om vad det är hon vill säga med dikten. Handlar den bara om våren?
3 Titta på ord som ”brister”, ”tär och spränger”,” svårt”, “klamrar” och ”darra” i de två första stroferna och ställ dem mot “glömmer”, ”känner [… ] trygghet” och de sista raderna ”vilar i den tillit/ som skapar världen”.
4 Vad betyder de två inledande orden för vår läsning av dikten?
5 Jämför hur dikten skulle läsas om den började utan de två inledande orden.
6 Se också hur Carl Snoilsky använder sig av bilden av en droppe som hänger ytterst på en gren när han skriver om drottning Christinas dödsångest i dikten ”Christina”.
