Helena Nyblom

HELENA NYBLOM (1843–1926) föddes i Danmark men flyttade till Sverige 1864 efter giftermål med Carl Rupert Nyblom. Hennes författarskap omfattar mångtaliga noveller, först pulicerade i Ny illustrerad tidning, samt flera diktsamlingar. I lyriken kom hennes stora musikaliska begåvning till uttryck i ett sorgfälligt arbete med rytm och melodi. Hennes dikter kom också att inspirera flera samtida tonsättare, bland dem Wilhelm Peterson-Berger och Emil Sjögren. Hon skrev även romaner, ungdomsböcker och dramer av vilka det mest kända torde vara Det ringer! (1910); en, som hon själv sade, drift med det meningslösa telefonsamhället.

Nyblom var därtill verksam som kulturskribent och kritiker i Ord och Bild, Idun, med flera tidskrifter. Sina största framgångar nådde hon som författare av konstsagor. Där kom hennes, av det impressionistiska måleriet inspirerade, författarskap att fullt nyttja en rik palett av naturkänsla, fantasi och frihetslängtan. Bland hennes sagosamlingar kan nämnas Det var en gång (1897–98), En sagokrans (1903) och Ja och nej (1908), vilka alla nådde stora läsekretsar, såväl inom som utom Sverige