Abraham Niclas Edelcrantz (1754-1821)

ABRAHAM NICLAS EDELCRANTZ (FÖDD CLEWBERG) (1754–1821) hade en lång och, minst sagt, mångfacetterad karriär med befattningar inom, bland mycket annat, de Kungl. teatrarna, Konstakademien, telegrafväsendet, Lantbruksakademien och kommittén för salpetertillverkningens upphjälpande. Han var därtill ledamot av Svenska Akademien samt ett flertal europeiska sammanslutningar, bland dem Die Gesellschaft Naturforschender Freunde (Berlin), La Societé d’Agriculture (Paris) och The Royal Institution of Great Britain (London). Edelcrantz fick sin skolning vid Åbo akademi, där han blev nära vän med studiekamraten Johan Henric Kellgren. De båda vännerna var två av stiftarna till Auroraförbundet (1770) i vars organ Åbo Tidningar Edelcrantz publicerade sina första dikter. Han reste till Stockholm 1775 och blev året därpå invald i sällskapet Utile Dulci. Genom sin starka ställning såväl i Åbos som i Stockholms litterära liv blev han en förmedlande länk mellan de båda städernas vittra kretsar. Han återvände till Åbo 1776, men var från 1783 och till slutet av sitt liv bofast i Sverige. Edelcrantz skönlitterära författarskap utmärks av påverkan från engelsk romantik, så exempelvis i hans i Vitterhetsnöjen publicerade dikt ”Hösten”. Ofta drevs han också till att fatta den lyriska pennan av sin vördnad för kung och fosterland; här kan nämnas hans i Åbo Tidningar 1773 publicerade nyårskväde, där han prisar Gustaf III, samt hans mest betydande diktverk – ”Ode til svenska folket” (1786) – vilket har setts som ett försök att vinna folkets uppskattning åt kungen, vars popularitet då var i dalande. Efter Gustaf III:s död ägnade Edelcrantz allt mindre tid åt litterära och kulturella intressen och alltmer tid åt sin bana som uppfinnare. Hans mest uppmärksammade insats är där uppförandet av ett flertal telegraflinjer, grundade på ett av honom själv förbättrat system inom den optiska telegrafin. Vidare företog han, på Gustav IV Adolfs uppdrag, en resa i Europa i akt och mening att inhämta kunskaper och erfarenheter i diverse tekniska frågor. Störst behållning blev James Watts ångmaskin, vilken Edelcrantz, efter besök hos Watt själv, kom att hemföra till Sverige och installera i ett antal svenska industrier. Själv lät han uppföra Sveriges första ångkvarn – Eldkvarn kallad – på den plats där Stockholms stadshus idag är beläget. På sin lantegendom Skuggan utanför Stockholm experimenterade han flitigt inom jordbruks– och trädgårdsskötsel. Sin forskariver behöll Edelcrantz till sin allra sista stund då han delgav de kring dödsbädden stående känslan och upplevelsen av att lämna det jordiska livet.