Nennie af Geijerstam (1864-1900)

SOFIE EUGENIE HORTENCE ”NENNIE” AF GEIJERSTAM (1864–1900) föddes Valenkamph i Björneborg i Finland. Båda föräldrarna härstammade från Sverige och 1868 flyttade familjen till Stockholm. Då föräldrarna och några av syskonen utvandrade till Sankt Petersburg 1881 stannade Nennie i Stockholm, där hon antagits som aspirant vid Kungliga Teatrarnas Elevskola. Genom umgänget i stadens teaterkretsar kom hon snart att träffa Gustaf af Geijerstam och i maj 1885 stod bröllop mellan de båda. Livet som maka och mor var inte bekymmersfritt för den unga Nennie, som i brev till vännen Victoria Benedictsson uttryckte sin ensamhet och sina farhågor. Familjen levde bitvis under svåra ekonomiska förhållanden och var hårt drabbad av sjukdom och dödsfall. Under de sista åren av sitt liv plågades Nennie av ständig ohälsa, till dels orsakad av njurtuberkulos, till dels av sorgen över sonen Sven, som vid sex års ålder ryckts bort av en hastig sjukdom. Gustaf af Geijerstam har i Boken om Lille-Bror (1900) skildrat det mörker som obevekligt sänkte sig över hustrun. Under åren före sekelskiftet var August Strindberg en återkommande gäst hos familjen af Geijerstam och hos Strindberg nåddes också Gustaf, den 1 maj 1900, av budet om att Nennie fått ett slaganfall. Strindberg antecknade i Ockulta dagboken att han därefter upplevt en ryslig natt. I Svarta fanor (1907) skulle han sedermera komma att teckna hatiska nidporträtt av Gustaf och Nennie af Geijerstam.