Erik Johan Stagnelius

ERIK JOHAN STAGNELIUS (1793–1823) är en av den svenska litteraturens stora språkmagiker. I sin samtid stod han utanför den litterära debatten och dess kotterier, den gamla och nya skolan. Av eftervärlden kom han däremot att uppfattas som en utpräglat romantisk författare. Hans dikt kännetecknas av ett intensivt uttryck och formell briljans, och han är också den av det tidiga 1800-talets svenska författare som kanske bäst har förmått locka en sentida publik.

Stagnelius författarskap spänner över många genrer: från epos som hexameterdikten Wladimir den store, över dramer som Albert och Julia och Bacchanterna, till filosofiska prosautkast och lyrik, som dikterna ”Endymion”, ”Näcken”,”Till Förruttnelsen”, ”Vän! i förödelsens stund” och ”Suckarnes mystèr”.