Diktläsning och diktskrivande med yngre barn

Man ska inte vara rädd för att läsa ”för svåra” dikter med barn. Om vi undvek alla dikter som innehåller någon form av svårighet eller oklarhet skulle alltför många bra dikter aldrig bli lästa tillsammans med unga läsare. Den amerikanske författaren Kenneth Koch, som arbetat med elever i åk 3-6, valde dikter som kunde tilltala barnen genom sin form, så att de blev inspirerade att skriva dikter själva. Han har beskrivit hur han exempelvis läste den engelska 1700-talspoeten William Blakes ”The Tiger” för elever och samtalade om hur författaren frågar tigern hur den har skapats. Eleverna fick sedan i uppgift att själva välja en vacker och mystisk varelse, som de skulle ställa frågor till, för att sedan skriva en dikt liknande Blakes. Tanken var inte att direkt härma förlagan utan att återskapa de känslor och stämningar som finns i den. I vårt urval kan eleverna exempelvis läsa Gustaf Frödings ”Snigelns visa” eller ”Myra med barr” och sedan välja ett annat djur och skriva en kort dikt med tankar ur djurets perspektiv på ett enkelt barnspråk. En annan dikt som de kan inspireras av är Frödings ”Regn”. Här kan de välja att skriva om blåst och storm eller åska med ljudhärmande ord.

Den ryske pedagogen Kornej Tjukovskij skrev i sin bok Från två till fem år (1925, sv. 1975) att barn som får skriva egna dikter och inte bara möta färdiga dikter får ett helt annat förhållningssätt till lyrik. Han menade att barn redan i treårsåldern är naturliga poeter.