Skönhet en bräcklig glans

Ur: Samlade skrifter I (1925)  Årskurs: Gymnasium   Tema: 1700-talTidens gång

En blomma rinner upp ur mull,
Av väder blåses hon omkull,
Ell’ vissnar hon och får sitt slut,
När Sommartiden lupit ut:
Så är det ock med skönhets prakt,
Hon äger ej fullkomlig makt:
Hon lider oundviklig nöd,
Av sjukdom, ålder, tid, och död.
En skönhet är allena till,
Som evigheten gilla vill:
En ren, en klar, en helgad själ,
Hon växer till, och prydes väl
Av himlaprakt, en skönhets skrud,
Som gör, att hon behagar Gud.

Just den här dikten är inte kopplad till någon specifik uppgift, utan här skall du välja ett av förslagen på sidan ”6 sätt att analysera dikter” som finns här: https://litteraturbanken.se/skolan/poesi-analysmodeller/  Arbeta sedan med dikten med hjälp av någon av metoderna där.

Print Friendly, PDF & Email
Stäng meny