Orosår
NILS FERLIN & KRIGET
En utställning om Nils Ferlin
mellan åren 1939–1945
Att skriva i tiden (I).
1939 kom Nils Ferlin överens med tidningen Iduns chefredaktör, Eva Nyblom (1899–1990), om att skriva en återkommande verskrönika för tidningens läsare. Det skulle bli fjorton vers- eller rimkrönikor innan Ferlin till slut lade uppdraget bakom sig ett stycke in på 1940.
Eva Nyblom hade närmat sig Ferlin med ett rätt ”svävande” önskemål om ett återkommande bidrag till tidningen. Och de inledande förhandlingarna ”fördes, huvudsakligen pr telefon och brevledes, i en atmosfär av ömsesidig välvilja.” (Citerat ur Uno Florén, ”Gud, gör din värld en smula skön”, Idun nr 46, 1961). Och Florén, som arbetade på redaktionen under perioden när Ferlin skrev sina krönikor, mindes vidare:
”[Ferlin] tog itu med uppgiften med ett djupt chevalereskt allvar, som Eva Nyblom väntat sig, men man väntar ju ofta förgäves. Säkert drogs det ibland tunga suckar i redaktionslokalerna när klockslaget för krönikans lämning obevekligt närmade sig. […] Ofta plågade han sig för att uppfylla sina löften och led helvetets marter när leveranstiderna inte sammanföll med inspirationen. Redaktionen kunde följa hur arbetet fortskred på kaféer och hotellrum. Lugnande bulletiner utskickades från diktarens högkvarter, kvinnliga ilkurirer och befullmäktigade ombud informerade om vad krönikan skulle innehålla. […] Det väsentliga var emellertid att verskrönikan i sista ögonblicket fanns där som genom ett under och alla kunde dra en lättnadens suck.”
Ännu var inte Nils Ferlin den av folket så älskade skald som han så småningom skulle bli. Men välkänd var han redan. Och att han nu fick ett återkommande uppdrag för Idun gjorde sitt till för att göra hans dikt känd över landet.
1939: Är det sent i världen?
Introduktionen av Ferlin som ledsagade den första verskrönikan 1939 var måhända en smula kort. Men mer behövdes knappast för att presentera diktaren för Iduns läsare. Ett avtryck hade han redan gjort i litteraturens Sverige:
”Nils Ferlin är en skald, vars fräna och ömma dikter om vår tid och dess människor vunnit många beundrare och vänner. Om hans diktsamling ’Goggles’ till jul sade en kritiker att ’denna vackra, sanna älskade diktsamling ville man skriva allt det vackraste man kunde om’ och alla voro enstämmiga i sina lovord. Nu har Idun bett Nils Ferlin att då och då skriva Iduns krönika på vers och han har givit sitt löfte därom. Vi ha glädjen att i dag ge vår läsekrets Nils Ferlins första rimkrönika.”
NILS FERLINS DIKTSAMLINGAR FÖRE IDUN
EN DÖDDANSARES VISOR (1930)
BARFOTABARN (1933)
GOGGLES (1938)
Närsyn och fjärrsyn.
Den första dikten bar en tydligt dagsaktuell prägel, tryfferad som den var med inblickar i välkända tidsfenomen. ”[…] legio väcks det motioner / om spannmålsupplag och förlängd exercis, / om skyddsrum och luftvärnskanoner.”
Att rimma ”motioner” med ”luftvärnskanoner” var det nog få poeter som gjort – vare sig före eller efter Ferlin. Men verkligheten som omgav skalden krävde förstås att orden valdes med omsorg.
Att omvärldens tilltagande kaos speglades i Ferlins rimkrönikor var förstås både en poäng och alldeles oundvikligt (illustrationerna, av Per Beckman, lade sig också nära samtidens symboler och tecken.) I den andra av fjorton rimkrönikor tillskapade Ferlin en hel samtidsspegel i sin dikt. Rimmen löpte sömlöst från Francos intåg i Barcelona till Hitler, Chamberlain, Roosevelt och över påvens död (Pius XI hade avlidit den 10 februari). Och Ferlin stannade inte där, utan lät kikaren betrakta också mer närliggande och stillsamma företeelser. Skaldens blick svepte brett över nejden i dessa krönikor.
Allt var förstås inte krig och fasa. Men också i kärlekens intima värld smög sig den mörkare vardagen in. Ty vad talade man om, ”En gyllene dag om våren, / en gyllene dag i april”? Alls icke världen – men kanske var det världen ändå som trängde sig på:
”Vad talte vi om – Mussolini
och Hitler och dylikt? – ack nej!
Ty vårdräkten var du så fin i
att våren avundades dej.
Sin årliga eriksgata
hon red. Om buller och blod
och smuts och jämmer att prata
vi hade ej lust eller mod.”
Ännu funderade man på kärlek, på semester, på resor. Ännu fanns det tid till sådant – här hemma.
Men flykten undan omvärlden gick över sank mark. Där diktjaget låg ”naken och brun och slö / på en skärgårdsö” tycktes det ändå som om mullret i fjärran tilltog. Inte kunde sol och klippor och hav skydda i all evighet.
”Mitt öga sover – i dagg och färg
och blomsterfång.
Är det sent i världen, herr Söderberg,
eller soluppgång?”
Snart nog försvann det stillsamma ur rimkrönikorna. Sällan helt och hållet – Ferlins blick fångade som alltid stort och smått i samma gest. Men allt gick inte att mildra.
”Lump och trasa är mänskans liv,
gott ska gullebarn sova!
Döden slipat sin största kniv,
biter bra, vill jag lova.
Döden klätt sej i dräkt så fin,
far i gyllene skyar,
åker i bländande flygmaskin
högt över städer och byar.
Lump och trasa och dröm som brast,
brått ska bubblorna brista!
Du som trodde så djupt och fast:
mycket har du att mista!
Tornen ramla och blixten slår.
– Var är de breda orden?
Allt till grus och till aska går.
Döden far över jorden.
Döden åker i dön och vin.
– Var ska gullebarn skjulas?
Döden flyger i flygmaskin,
en sån som du fick i julas.
Intet mer får du önska, du,
aldrig mer ska jag lova.
Döden far över jorden nu.
Skönt ska gullebarn sova.”
Så småningom skulle dikten komma att tryckas, som en av sex krönikor från Idun, i den postumt utgivna samlingen En gammal cylinderhatt (1962). Men dit var det ännu långt.
Julen 1939 var inte som andra jular. I Ferlins sista rimkrönika för året stod en djup förtvivlan för dörren: ”Det står ett mörker kring vår dörr / i denna helg som aldrig förr.”
Men där fanns också fortfarande hopp – eller åtminstone något som kunde beskrivas som en bön, eller vädjan (och vad var väl bönen om inte ett hopp): ”Låt det bli vår ännu en gång, / låt det bli sol och fågelsång. / Lyft ut din hand kring bloddränkt mull / för fåglarnas och trädens skull.”
Klicka dig vidare till nästa del – ”Att skriva i tiden. Del 2” – här.
EN INTRODUKTION
BOHEMENS LIV
ATT SKRIVA I TIDEN (I)
ATT SKRIVA I TIDEN (II)
SOLDATEN FERLIN
UR ANDRAS ÖGON (I)
UR ANDRAS ÖGON (II)
UPPBROTT & SJUKDOM
FERLINS RÖST
OM UTSTÄLLNINGEN
Utställningen ”Orosår: Nils Ferlin & kriget” producerades för Litteraturbanken under september 2021 av Martin Joviken & Dick Claésson. Radioprogrammen återges med tillstånd från rättighetshavaren och Sveriges Radio. Nils Ferlins dikter återges med tillstånd från rättighetshavaren. Texten till det här avsnittet, ”Att skriva i tiden”, var det Dick Claésson som skrev.
LÄS NILS FERLINS DIKTER HOS LB.SE
EN DÖDDANSARES VISOR (1930)
BARFOTABARN (1933)
GOGGLES (1938)
MED MÅNGA KULÖRTA LYKTOR (1944)
KEJSARENS PAPEGOJA (1951)
FRÅN MITT EKORRHJUL (1957)
EN GAMMAL CYLINDERHATT (1962)