Karin Boye

KARIN BOYE (1900–1941) drevs i sitt liv och sin dikt av en oavlåtlig vilja till uppror och uppbrott, till rörelse och frihet. Tidigt i livet läste hon Schopenhauer och Nietzsche och brottades med frågor kring individens rätt till självbestämning, Guds rådighet över människan och existensens krav och tvång och normernas färdiga handlingsmönster. Boye debuterade med diktsamlingen Moln (1922). Hennes starkaste influenser kom från Gustaf Frödings graaldiktning, Vilhelm Ekelunds stränga allvar och Edith Södergrans kosmiska visioner. Skönhetsdyrkan, kampvilja och dynamisk rörelse var hos Boye, alltifrån första stund, starkt koncentrerade och stöpta i en säregen, stringent och egensinnig rytmisk form. I de därpå följande diktsamlingarna mda land (1924) och Härdarna (1927) manade dikterna, med grund i kristna motiv, till tapperhet, till seger, strid och offer.

Print Friendly, PDF & Email
Stäng meny