Fröken Julie
August Strindbergs pjäs
Fröken Julie (1888) i en uppsättning
från Sveriges Radio, 1957.
Som fröken befaller!
August Strindbergs naturalistiska drama Fröken Julie (1888) fortsätter att spelas på scener världen över – också 134 år efter att den först kom ut i bokform. Det är en lång livslängd för en pjäs som på så många sätt är fast förankrad i en svunnen tid.
Men så är det också en pjäs som är ovanligt koncentrerad. Och som lånar sig till nytolkningar. Även om den utspelar sig i en miljö som för vår samtid kan tyckas åldrad, är konflikterna som kommer till uttryck allmängiltiga och till synes eviga.
Pjäsen är ett snitt genom livet.
En drabbande ögonblicksbild.
Föreställningen återges med tillstånd från Sveriges Radio.
Rollistan i radio, 1957.
Regi och radioarrangemang: Alf Sjöberg
Musikmedverkan: Tord Benner och Oscar Sjögren
Fröken Julie: Inga Tidblad
Jean: Ulf Palme
Kristin: Märta Dorff
Statister: Eric Ljungqvist, Rune Axell, Claes Lindroth, Ernst Günther, Sune Mangs, Kaija Kähäri, Ulla Bjernestam, Anna Eisler, Margareta Hansson, Ing-Britt Lindström
LÄS MER OM FÖRESTÄLLNINGEN OCH PJÄSEN HÄR NEDAN.
Läs Fröken Julie.
STRINDBERGS MANUSKRIPT (1888)
FÖRSTA BOKUTGÅVAN (1888)
FRÖKEN JULIE I NATIONALUPPLAGAN (1984)
TEXTKRITISK KOMMENTAR TILL PJÄSEN
LADDA NED PJÄSEN
”Som ingen konstnär brottas regissören med stora problem, som ingen konstnär måste han gå till grunden med sin uppgift, som ingen har han en väldig apparat att bemästra, som ingen är han mäktig, stark och betydande – som ingen konstnär får han vara tystare, ödmjukare, se sig helt försvinna när hans arbete har nått sitt slut.”
Alf Sjöberg, citerad i Svenskt biografiskt lexikon.
Vingbredd & styrka.
Alf Sjöberg (1903–1980) hade varit med från början vid Radioteatern. Redan vid den första utsändningen 1925 i Spelet om Envar hade Sjöberg medverkat – då som skådespelare. 1929 anställdes han vid Radiotjänst som regissör, och karriären fortsatte samma år med en eftertraktad tjänst som förste regissör vid Dramaten. På Dramaten skulle han sedan stanna till sin död.
Sjöberg gjorde en kometkarriär inom teatervärlden. Och hans produktivitet var avsevärd. Kalla siffror summerar konstnärslivet. 183 uppsättningar för Radioteatern. 138 uppsättningar på Dramaten. 18 filmer. Två teateruppsättningar för TV.
Hans livsverk var stort. Men det hade börjat i det lilla. I Sverker R. Eks artikel om Sjöberg i Svenskt biografiskt lexikon kan man läsa:
”Tidigt förlöstes Sjöbergs naturliga lekbehov med en av fadern hopsnickrad dockteater, där han uppförde egna dramer hemma i köket. Han påtog sig inte bara rollen som den allsmäktige teaterdirektören utan fungerade som såväl scenograf, ljussättare och skådespelare som regissör i en och samma person. Vingbredden och styrkan i den fantasins flykt som behärskar ett barn under dess koncentrerade lek med en modellteater är svår att överskatta.”
Fröken Julie & Sjöberg.
Just Fröken Julie skulle bli ett märkesverk för Sjöberg. Han hade satt upp pjäsen på Dramaten redan 1949, och uppsättningen omtalades tidigt som ett mästerstycke. I rollerna hade Ulf Palme, Inga Tidblad och Märta Dorff agerat – de skulle alla reprisera sina roller för Radioteatern 1957 – och föreställningen hade gått hela 92 gånger.
Och 1951 blev det film av pjäsen. Sjöberg, som vid det laget också hade en framgångsrik bana som filmregissör bakom sig (med bland annat Hets efter Ingmar Bergmans manus, 1944), ställde också nu Ulf Palme och Märta Dorff framför kameran. Men rollen som fröken Julie spelades av Anita Björk.
Succén var omedelbar. Vid filmfestivalen i Cannes tilldelades filmen Grand Prix, och 1964, när den svenska filmens historia skulle summeras, valdes Sjöbergs Fröken Julie som den främsta svenska ljudfilmen någonsin.
Men Sjöberg och Strindberg var inte färdiga med varandra. Och inte heller var Sjöberg färdig med sina skådespelare från uppsättningen på Dramaten 1949. När han 1957 för Radioteaterns räkning skulle sätta upp pjäsen på nytt, återkom alla tre skådespelarna från scenuppsättningen 1949.
Inga Tidblad var tillbaka som Julie. Ulf Palme var Jean. Och Märta Dorff var ännu en gång Kristin. Skådespelarna var trogna både Sjöberg och Strindberg.
Även 1962 återkom Sjöberg till Fröken Julie, också nu var det Dramatens scen som gällde. Den här gången hade Märta Dorff ersatts med Irma Christenson i Kristins roll. Men Palme och Tidblad gick hemtamt in i sina roller en sista gång.
Ur ett ytligt perspektiv var både Palme och Tidblad sedan länge alltför gamla för de roller de var satta att gestalta. Men det spelade mindre roll. Erfarenheten av texten gick djupt och före.
Radikala lösningar.
Det dröjde länge innan Fröken Julie blev en självklar del av teaterns repertoar. Strindberg hade valt för tiden radikala lösningar – inte bara motivmässigt, utan också formmässigt. I ett förord till Fröken Julie skisserade han planerna för en alltigenom ny teater: praktik och essens vävdes samman.
”Hvad det tekniska i kompositionen angår, har jag på försök strukit aktindelningen. Detta emedan jag trott mig finna, att vår aftagande förmåga af illusion möjligen skulle störas af mellanakter, under hvilka åskådaren får en tid att reflektera och derigenom undandragas författaren-magnetisörens suggestiva inflytande. Mitt stycke varar troligen sex qvart, och när man kan höra en föreläsning, en predikan eller en kongressförhandling lika länge eller längre, har jag inbillat mig att ett teaterstycke icke skulle trötta under en och en half timme.”
Men verket och idéerna mötte motstånd. Det hade bara gått några år sedan den stora skandalen kring novellsamlingen Giftas – där Strindberg stått inför rätta för hädelse, men friats – och det var uppenbarligen inte riskfritt för ett förlag att ta sig an författarens mer våghalsiga texter.
”Det är alltför riskabelt, alltför ’naturalistiskt’ för oss, vi våga derför ej att förlägga stycket, liksom jag fruktar, att det svårligen skall kunna uppföras. – – – Någon obehörig har icke läst stycket, och titeln är fortfarande en hemlighet oss emellan.”
Karl Otto Bonnier, ur ett brev till August Strindberg den 20 augusti 1888.
”Råheter är jag med om att stryka!”
August Strindberg, ur ett brev till Joseph Seligmann den 14 september 1888.
Till slut kom pjäsen ändå i tryck. Och det var ett mångfasetterat drama som Strindberg hade skrivit. Dels gestaltade det en klasskampens tematik – dels iscensatte det striden mellan mannen och kvinnan (pjäsen kan sägas vara mer nyanserad än Strindbergs uttalanden vid sidan av, som ofta var långt mer drastiska). Men det förvandlade också privata problem och erfarenheter, samt dagsaktuella händelser, till litterär text.
”Rotverket i Fröken Julie”, skriver Gunnar Ollén i Nationalupplagans kommentarer, ”är rikt förgrenat.” Julies öde var kanske inspirerat av Victoria Benedictssons självmord – mycket tyder på det. Men inte uteslutande:
”I förordet till Fröken Julie har Strindberg antytt och i brev till Edvard Brandes (omkr. 29/9) och Heidenstam (13/10) direkt utsagt att en fröken Rudbeck, som förförde sin stalldräng och sedan blev »skänkmamsell på Hasselbacken», skulle ha varit modell för titelrollen. Lennart Josephson har […] identifierat henne som en generalsdotter Emma Rudbeck från godset Sollentunaholm ett par mil norr om Stockholm. Han har funnit att hon 1873 var mantalsskriven som tjänare hos chefen för Hasselbacken Jacob Wilhelm Davidson. Att hon har hört till det persongalleri, som har bidragit till utformningen av Julie, är alltså sannolikt. I ett brev till Georges Loiseau den 28 november 1892 lät Strindberg påskina att han skulle ha haft tre modeller. Han var efter Personnes, Brantings, Geijerstams, Warburgs m. fl. kritik mot honom för att han utnyttjade sin hustru som modell angelägen att lägga ut villospår.”
Livet används.
Hustrun var, vid den här tiden, Siri von Essen (1850–1912). Strindberg hade redan skrivit En dåres försvarstal, som delvis gestaltade erfarenheter från äktenskapet – och Fröken Julie tycks alltså ha gjort detsamma.
Det var helt i linje med Strindbergs litterära praktik att återkommande gestalta livet i litterär form – eller att åtminstone förvandla delar av livet till dikt. Det var sällan en rättvis praktik; människor råkade illa ut genom Strindbergs texter. Men som materia för litteratur fungerade de egna erfarenheterna minst sagt väl.
Läs mer.
FRÖKEN JULIE ERBJUDS FÖRLAGET (10.8.1888)
OLOF LAGERCRANTZ OM TILLKOMSTEN AV FRÖKEN JULIE
”Albert B. vägrade. Doktor Seligmann tog det,
efter att ha rådhört alla sina konservativa vänner! Ser du! Det
fordras bildning att förstå råheten!”
August Strindberg, ur ett brev till Verner von Heidenstam den 13 oktober 1888.
”Att en så aktad förläggare som hr Jos. Seligmann velat utgifva och sprida denna produkt, torde med all rätt väcka förvåning. Hvilket ofantligt steg tillbaka från ’Hemsöborna’ och ’Skärkarlslif’ har ej Strindberg här tagit! Han synes på trots ej vilja rena sig från det motbjudande. Dessa sjelfvilligt begångna litterära synder komma nog att straffa sig sjelfva djupt.”
Osignerad recension av bokutgåvan av Fröken Julie i Göteborgs-Posten den 1 december 1888.
Intima Teatern & August Falck.
Fröken Julie utgjorde startskottet för Strindbergs samarbete med skådespelaren och teatermannen August Falck (1882–1938). 1906 hade en turnerande Falck satt upp pjäsen i landsorten, och när han sedan tog den till Stockholm var snart planerna på ett gemensamt teaterhus ett faktum. Strindberg själv blev konstnärlig ledare, och hans tankar om teaters teori och metod var han snabb med att sätta på pränt – till regissörers och skådespelares fromma.
MEMORANDUM TILL INTIMA TEATERN (1908)
ÖPPNA BREV TILL INTIMA TEATERN (1909)
Radioprogrammet, från 1959, återges med tillstånd från Sveriges Radio. – Skådespelarna Alrik Kjellgren, Helge Wahlgren, Maria Schildknecht, Anna Flygare-Stenhammar, Fanny Falkner, Nils Johannisson, Manda Björling, som alla arbetat på Intima Teatern under Strindbergs tid, ser tillbaka. Gösta Gustafsson inleder, och Johan Falck berättar om faderns tid med Strindberg.
Fröken Julie var alltså startskottet för samarbetet – men pjäsen markerade också slutet. Kring Intima Teatern skulle det så småningom bli bråk, så blev det ju nästan alltid när Strindberg var inblandad. Samarbetet mellan författaren och teatermannen skulle snart gnissla betänkligt (både ekonomi och pjäsval var tvistefrågor), och Intima Teaterns tid blev förhållandevis kort. Redan 1910, efter 1147 föreställningar under tre år (och med tjugofyra Strindbergspjäser uppsatta), stängde man dörrarna:
”Den 11 december 1910 gavs de tre sista föreställningarna med början med Kristina klockan 13.30. Klockan 16.30 fortsatte man med Fadren för att klockan 20.00 avsluta med Fröken Julie. Cirkeln var sluten. Samarbetet mellan August Falck och August Strindberg hade inletts och avslutats med sorgespelet om den unga adelsdamens tragiska öde.” (Sverker Ek, ”Brytningstid”, ur Ny svensk teaterhistoria, red. Tomas Forser & Sven Åke Heed, vol. 3, 2007, s. 25)
En pjäs för alla tider.
Det dröjde innan Fröken Julie fick scenpremiär. Och mellan 1888, när pjäsen kom i tryck, och 1949, när Alf Sjöberg började arbeta med texten, hade det hunnit gå drygt sextio år.
Men med Fröken Julie var det, som så ofta med Strindbergs texter, att tiden behövde hinna ifatt honom. Jo, där fanns åldrade element i stil och språk, och den värld som tecknades var en på många sätt svunnen värld där klasstillhörighet markerades på andra och tydligare sätt än i det slutande 1940-talet. Men minnet av det som varit levde kvar. Och den grundläggande tematiken – hur man än valde att tolka den – var lika giltig.
DICK CLAÉSSON
FOAJÉN
OM RADIOTEATERN
ETT RESANDE TEATERSÄLLSKAP
ALMQVISTS DRAMATIK
FADREN
FRÖKEN JULIE
ETT DRÖMSPEL
HERR ARNES PENGAR
KEJSARN AV PORTUGALLIEN
FARMOR OCH VÅR HERRE
KALLOCAIN
OM UTSTÄLLNINGEN
Utställningen ”Dramaklassiker från Sveriges Radio Drama” producerades för Litteraturbanken, i samarbete med Sveriges Radio Drama, under hösten 2022 av Dick Claésson & Martin Joviken. Radioprogrammen återges med tillstånd (i förekommande fall) från rättighetshavaren och Sveriges Radio. Utställningens texter har, såvitt inte annat anges, skrivits av Dick Claésson (LB), Martin Joviken (LB) och Marie Jansson (SR).
Fotografiet som används i utställningens affisch, och som föreställer skådespelaren Eva Dahlbeck (1920–2008), är taget av Bertil S-son Åberg, SVT Bild (1954).
Rummet om Fröken Julie har ställts samman av Dick Claésson.
LÄS AUGUST STRINDBERG HOS LB.SE
STRINDBERGS MANUSKRIPT
STRINDBERGS BÖCKER
STRINDBERGS BREV
MER AV OCH OM STRINDBERG HOS LB.SE
SÖK I STRINDBERGS TEXTER
SÖK I STRINDBERGS BREV
STRINDBERG I LJUD & BILD
OM FRÖKEN JULIE I BREVEN
”Ser du så helvetes modern jag är!
Och så rätt jag har!”
August Strindberg, ur ett brev till Edvard Brandes den 4 oktober 1888.
”Kanske är konsten ingenting annat än ett korrektiv av det kaotiska i existensen, ett försök att inge mig mod att leva, uthärda genom att försöka se sammanhangen, där inga visar sig i verkligheten.”
Alf Sjöberg, citerad i Svenskt biografiskt lexikon.
”Fröken Julie är en modern karakter, icke såsom om icke halfqvinnan, man-hataren, skulle ha funnits i alla tider, utan derför att hon nu är upptäckt, har trädt fram och gjort buller.”
August Strindberg, ur förordet till Fröken Julie. Ett naturalistiskt sorgespel (1888).
