Barnlitteratur

Nya vägar
till det förflutna

Tema: Barnlitteratur

Barnboksutgivningen i Sverige ökade betydligt under senare delen av 1800-talet. Det hänger samman med den barnsyn som växte fram under romantiken, då barndomen började ses som en särskild tid i en människas liv. Spel och leksaker fick ett uppsving, och mängden litteratur som vänder sig direkt till barn ökade. Läs mer om barnlitteraturens utveckling i Sverige i Lena Kårelands presentation över ämnet.

Läroböcker

När den obligatoriska folkskolan infördes 1842 saknades länge lämpliga läroböcker. År 1868 utkom den första upplagan av Läsebok för folkskolan, som senare fick många nya, omarbetade utgåvor. Läromedlet skulle täcka läsbehovet för flera olika ämnen i skolan. Förutom dikter, fabler och noveller innehöll läseboken också naturskildringar och historiska berättelser. Flera liknande läseböcker utkom, däribland Poetisk läsebok för folkskolan (1869), redigerad av V. E. Öman. Detta var ett kortare urval av kända dikter, som ansågs lämpliga för mindre barn. Tidigt i samlingen återfinns två dikter av Zacharias Topelius, som vänder sig till flickor respektive pojkar

I Ömans läsebok fanns bland annat Anna Maria Lenngrens omtyckta dikt ”Pojkarne”, som du också kan lyssna på:

”Jag mins den ljufva tiden,
jag mins den som i går,
då oskulden och friden
tätt följde mina spår…”

Förutom sina lätta och ljusa barndikter, är Topelius företrädd i samlingen Nya vägar med flera nummer av Läsning för barn, samt med den populära Boken om vårt land (1875), innehållande 38 träsnitt, som fortsatte användas i finländska skolor långt in på 1900-talet.

Ur Zacharias Topelius Boken om vårt land (1875).
Ur Zacharias Topelius Läsning för barn (1866).

Bildprakt

Ju längre seklet framskrider, desto fler illustrationer möts man av i litteraturen. Tryckteknikens framsteg utnyttjas inte minst inom barnlitteraturen. Det blir också vanligare att typografin och sidstorleken anpassas till den tilltänkta barnpubliken, exempelvis genom att ha större typsnitt och en mindre läsyta. 

Högtider lockade ofta till särskild utgivning – gärna julböcker med färgglada bilder. Ett exempel är den anonymt utgivna Småttingarnes julklapp. Berättelser för snälla barn (1868), som innehåller flera kolorerade planscher: 

Sophie Bolanders Julklapp till lilla Helga (1852) pryds också av fyra vackra illustrationer:

I dessa verk är text och bild klart åtskilda. I andra verk är boksidan en helhet, med texten handskriven och integrerad med bilden. Många sagosamlingar är åldersneutrala: de vänder sig lika mycket, eller till och med i första hand, till en vuxenpublik. Det gäller exempelvis Fredrik Wilhelm Scholanders bok Fjolners saga (1867), som består av 31 blad, där text och bild utgör en enhet. 

INLEDNING
OM PROJEKTET
FOLKSKRIFTER
BARNLITTERATUR
KVINNLIGA FÖRFATTARE
KALENDRAR
LYSSNA


OM UTSTÄLLNINGEN

Utställningen ”Nya vägar till det förflutna” producerades för Litteraturbanken under 2021 av Ljubica Miočević. Där inget annat anges är alla kringtexter skrivna av Ljubica Miočević.

Alla verk i våra samlingar som kommit till inom projekten kring massdigitalisering av 1800-talets skönlitteratur kan filtreras fram i Biblioteket genom att välja samlingen ”Nya vägar till 1800-talet”