Gustaf Fröding

GUSTAF FRÖDING (1860-1911) inledde sin diktarbana under 1880–talets första år, samtidigt som hans studier i Uppsala gick mot ett bittert slut. Vid samma tid började också, på allvar, de sjukdomsperioder som skulle plåga Fröding livet ut. Som ”en slöja av jord” beskrev han sinnets förmörkade känsla; i denna slöja såg han gestalter, såväl levande som döda.

År 1887 fick Fröding anställning på Karlstads-Tidningen, där han, av och till, kom att verka som skribent under ett antal år. Han skrev litterära artiklar och recensioner, bidrog till att utforma dagsversen som genre och förnyade kåseriets form. Under dessa år drabbades han också av återkommande själsplågor och intogs 1889 på nervanstalt i Görlitz i Schlesien. Där upplevde han en period av intensiv kreativitet som gav till resultat den hyllade debutsamlingen Guitarr och dragharmonika (1891).