Dramaklassiker

Dramaklassiker från
Sveriges Radio Drama

En utställning
om & med svensk radioteater

1925–1970

Du står nu i foajén till en teatersalong. Det är en röstens och örats teater du besöker – och en utställning. I snart etthundra år har Sveriges Radio iscensatt svensk och utländsk dramatik (i översättning) inom ramen för Radioteatern.

Idag heter verksamheten Sveriges Radio Drama.
Den bär på både tradition och förnyelse.

Ett inre landskap uppstår.

Den svenska litteraturen har alltid stått i självklart centrum för Sveriges Radio Drama. Tidigt närmade man sig samarbetsvilliga författare: man behövde nyskriven svensk dramatik för den nya medieformen. Pjäser som lämpade sig för ett nytt format, anpassade för en typ av teater som krävde nya tankesätt och nya arbetsmetoder.

Man tog förstås den traditionella teaterns traditioner och kunnande med sig in i studion. Men så gjorde man något nytt av detta. Skapade en ny form för det dramatiska uttrycket. Flyttade in scenrummet i åhörarens tankar och sträckte ut de inre landskapen genom röst, ljud och radiovågor.

Ingmar Bergman, Gunnar Björnstrand, Tora Teje – under inspelningen av Hjalmar Bergmans Farmor och vår herre (1956). Fotografi: Jarl Ekenryd, SVT Bild.

Radioteaterns historia är dess föreställningar. Den består av dess verksamhetschefer, regissörer och skådespelare. Den är byggd av de ljudtekniker och producenter – och alla de andra som medverkat på ett eller annat sätt – som, under åren, bidragit till att skapa ny konst av det skrivna ordet. En ljudkonst.


FÖRSTA RUMMET: ETT RESANDE TEATERSÄLLSKAP
ANDRA RUMMET: FRÖKEN JULIE
TREDJE RUMMET: ETT DRÖMSPEL

En andra folkteater.

Författarna man använde var knappast okända namn. August Strindberg, C.J.L. Almqvist, Hjalmar Bergman, Selma Lagerlöf – parnassens stora hade alla skrivit texter som gick att anpassa för radions format. Och i de yngre generationerna, som snart nog växte upp med radion som självklart sällskap, anpassade man sig snabbt och ofta mycket villigt till den nya tidens genrekrav. Man formade sina texter i enlighet med Radioteaterns inte sällan uttalade krav på tekniska förutsättningar och begränsningar. Så kunde man nå ut. Och anpassningen till mediet behövdes för att radions teaterrum skulle bli en ”andra folkteater”, som Per Lindberg (1890–1944) en gång hade uttryckt det.

Den teater och den utställning som du nu besöker har ingen egentlig sluttid, inget sista rum att besöka. Vi börjar här, helt enkelt: med fem föreställningar ur Sveriges Radio Dramas rika historia. Dessa pjäser och dramatiseringar skär ett första och delvis representativt snitt genom den svenska teaterhistorien. Men vi kommer att låta bygga ut teatern och utställningen vartefter, och avser att lägga föreställning efter föreställning till en alltid växande helhet.

FJÄRDE RUMMET: HERR ARNES PENGAR
FEMTE RUMMET: FARMOR OCH VÅR HERRE
SJÄTTE RUMMET: KALLOCAIN

Vi ser August Strindbergs ”växande slott” som en bild för detta. Historien är rik nog att skänka oss byggmaterial så det räcker och blir över. Slottet ska växa sig stort och yvigt under åren som kommer.

Det kommer med andra ord att löna sig att återvända.

Arnold Sjöstrand och Märta Ekström framför mikrofonen, hösten 1927, under framförandet av En skugga av Hjalmar Bergman.

Spelet kan börja.

Fem föreställningar alltså. En tidig pjäs av August Blanche, som trots tidens damm levt vidare i minnet (inte minst tack vare en framgångsrik TV-serie från 1972); två pjäser av August Strindberg (just för att hans dramatiska bredd är så avsevärd, och för att två pjäser tycks ett minimum i ett inledningsskede); en iscensättning av en roman av Hjalmar Bergman och en av Karin Boye.

Den 26 november 1907 öppnade August Strindberg Intima Teatern. En prolog – en dikt – fick inleda det storartade företaget. Och just nu tycks orden också tala om radiodramatikens viskande intimitet:

”Vid dagens slut i sena höstekvällen
Vi samlas här i denna lilla sal,
Belägen nästan under jorden,
Men ostörd utav gatans larm –
Ett samtalsrum, en Confidence,
Där vi få öppna våra fulla hjärtan”

Spelet kan börja.

DICK CLAÉSSON

Huvudredaktör
Litteraturbanken

FOAJÉN
OM RADIOTEATERN
ETT RESANDE TEATERSÄLLSKAP
FRÖKEN JULIE
ETT DRÖMSPEL
HERR ARNES PENGAR
FARMOR OCH VÅR HERRE
KALLOCAIN

OM UTSTÄLLNINGEN

Utställningen ”Dramaklassiker från Sveriges Radio Drama” producerades för Litteraturbanken, i samarbete med Sveriges Radio Drama, under hösten 2022 av Dick Claésson & Martin Joviken. Radioprogrammen återges med tillstånd (i förekommande fall) från rättighetshavaren och Sveriges Radio.

Utställningens texter har, såvitt inte annat anges, skrivits av
Dick Claésson (LB)
Martin Joviken (LB)
Marie Jansson (SR)

Fotografiet som används i utställningens affisch, och som föreställer skådespelaren Eva Dahlbeck (1920–2008), är taget av Bertil S-son Åberg, SVT Bild (1954).

Ett stort tack till Börje Sjöman och Tobias Myrbakk på Dokumentarkivet, Sveriges Radio Förvaltnings AB.


”Dramat släppte! Gick sin väg! Tomt! Men måste ta något annat. Roman lockar mig mest. Teatern afskyr jag. Pose! Ytlighet, beräkning.”

August Strindberg, från ett brev till Harriet Bosse den 14 april 1906.

”Numera är jag mest böjd sätta det talade ordet först och högst. Man kan ge en scen i mörkret och njuta av den, bara den talas väl.”

August Strindberg, ur ”Memorandum till Medlemmarne av Intima Teatern från Regissören” (1908).

August Strindberg (1912). Fotografiet har vi lånat från Kungliga biblioteket.
August Blanche (1862). Fotografiet har vi lånat från Grenna museum.
Hjalmar Bergman. Fotografiet har vi lånat från Hjalmar Bergman Samfundet
Karin Boye (1939). Fotografi: Gunnar Lundh, Nordiska museet.