Farmor och Vår Herre

Hjalmar Bergmans roman
Farmor och Vår Herre (1921)
i radiobearbetning från
Sveriges Radio, 1956.

Fikon fick du, farmor.

Med romanen Farmor och Vår Herre tog Hjalmar Bergman avsked till borgerligheten. Det konstaterar författaren i brev till vännen och filosofen Hans Larsson strax efter bokens utgivning. Det låter ana hur nära romanen angick honom själv.

Frågan är om det fanns några gestalter i Hjalmar Bergmans vimlande galleri som stod hans eget hjärta närmare än huvudrollerna i Farmor och Vår Herre: dels den robusta farmodern Agnes Borck som med sitt ”klara förstånd att förstå” misslyckas att älska sin familj på rätta sättet, dels den nervösa sonsonen Nathan Borck som lämnar familjen i hemlandet för att skapa sig en förmögenhet på att sälja sin ångest i Amerika.

Undertill hör vi avskedstagandet i hörspelets form i regi av Ingmar Bergman. Året var 1956.

Föreställningen återges med tillstånd från Sveriges Radio.

Rollistan, 1956.

Regi: Ingmar Bergman
Dramatisering: Claude & Alan Napier
Översättning: Stina Bergman
Radiobearbetning: Herbert Grevenius

Farmor, fru Agnes Borck – Tora Teje
Nathan, hennes barnbarn – Gunnar Björnstrand
August, hennes son – Henrik Schildt
Axel, hennes son – Håkan Westergren
Frida, hennes dotter – Renée Björling
Emma, trotjänarinna – Sif Ruud
Gavenstein, juvelerare – Olof Sandborg
En tiggare – Gösta Gustafson

LÄS MER OM FÖRESTÄLLNINGEN OCH PJÄSEN HÄR NEDAN.

*Hjalmar Bergman under en Amerikavistelse 1924. Fotografiet har vi lånat från Hjalmar Bergman Samfundet.*

Till vänster regissören Ingmar Bergman under en filminspelning. Till höger skådespelarna Gunnar Björnstrand och Tora Teje under inspelningen av Farmor och Vår Herre. Fotografierna har vi lånat från i tur och ordning Svensk filmdatabas och SVT Bild (fotografi: *Jarl Ekenryd*).

Till vänster regissören Ingmar Bergman under en filminspelning. Till höger skådespelarna Gunnar Björnstrand och Tora Teje under inspelningen av Farmor och Vår Herre. Fotografierna har vi lånat från i tur och ordning Svensk filmdatabas och SVT Bild (fotografi: *Jarl Ekenryd*).

Sista hippan, hösten 1921.

Romanen Farmor och Vår Herre kom till under hektiska förhållanden hösten 1921. Bergman var redan fullt sysselsatt med filmarbete tillsammans med regissören Victor Sjöström. Deras nyligen inspelade Vem dömer – skulle snart visas på landets biografer, och Bergman hade därtill ansvaret för filmnovellen med samma titel som skulle tryckas parallellt.

Dessutom var den på bristningsgränsen arbetstyngda författaren ansvarig för översättningen av historikern Guglielmo Ferreros stora arbete om romerska riket: Rom. Dess storhet och förfall.

Vem dömer –, filmaffisch — Filmaffischen för Vem dömer – (till vänster), samt första bandet av Rom. Dess storhet och förfall, i ”bemyndigad översättning av Hjalmar Bergman” (till höger). Bergman slutförde översättningen av de två första banden medan han författade Farmor och Vår Herre. Filmaffischen har vi lånat från Svensk filmdatabas.

Rom. Dess storhet och förfall. Av Guglielmo Ferrero. Översatt av Hjalmar Bergman — Filmaffischen för Vem dömer – (till vänster), samt första bandet av Rom. Dess storhet och förfall, i ”bemyndigad översättning av Hjalmar Bergman” (till höger). Bergman slutförde översättningen av de två första banden medan han författade Farmor och Vår Herre. Filmaffischen har vi lånat från Svensk filmdatabas.

”Jag har mycket att göra och känner mig så karsk som en slaktad gris. Hälst ville jag gå från alltsamman men si det låter sig inte göra”, skrev Bergman i brev till sin mor Fredrique Bergman den 9 september.

Skulle romanen bli till krävdes eftergifter. I Bergmans almanacka hittar man i anslutning till romanarbetets början personliga uppmaningar eller föreskrifter: ”sista hippan” följt av ”sista groggen”. I samband därmed: ”Förarbete förgäves”.

*Hjalmar Bergmans almanacka för år 1921. Den hade inhandlats under en tidigare Italienvistelse. I almanackan förde Bergman kortfattade dagboksanteckningar.*

”Lika förtegen som han var då det gällde att avslöja sitt eget privata inre liv, lika mån var han om att icke i otid avslöja sina diktade gestalters existens. Det hände att han helt oförberett en morron då klockan närmade sig kontorstid sa: ja, då börjar vi skriva en roman då!”

Stina Bergman om tillkomsten av Farmor och Vår Herre. Citerat ur Dramatens programblad, 1941.

*Ur Hjalmar Bergmans almanacka, den 25 september 1921: ”Arbete / ohygglig dag”. Vissa dagar var kämpigare än andra.*

Så småningom duggade de små anteckningarna om arbetets fortgång tätare i almanackan. Och slutligen den 4 oktober: ”Avslutade Farmor och Vår Herre”. Manuskriptet överlämnades till Bonniers tillsammans med översättningen av Guglielmo Ferrero två dagar senare.

Vips. En roman hade blivit till.

Läs Farmor och Vår Herre.

FÖRSTA BOKUTGÅVAN (1921)
LADDA NER FARMOR OCH VÅR HERRE
UPPFÖLJAREN CLOWNEN JAC (1930)

Farmors färd till scenen.

Vägen från romanmanuskript till dramatisk uppsättning var krokigare än man först anar. Hjalmar Bergman hade ju under sin livstid låtit dramatisera ett antal romaner, däribland Hans nåds testamente, vilken skrevs direkt för radio på inrådan av svågern Per Lindberg som då axlade ledarskapet för Radiotjänsts teateravdelning.

Men någon dramatisering av Farmor och Vår Herre kom icke till stånd så länge författaren själv höll i pennan.

Planerna på pjäsen dröjde till 1938, drygt sju år efter Bergmans bortgång, då ett märkvärdigt brev damp ner i änkan Stina Bergmans brevinkast. Brevet var signerat romanens engelske översättare Claude Napier och innehöll en anhållan om tillstånd att dramatisera Farmor och Vår Herre.

Thy Rod and Thy Staff by Hjalmar Bergman — *Claude Napiers översättning av *Farmor och Vår Herre fick den egendomliga ti*teln Thy Rod and Thy Staff på engelska, och utgavs 1937 av Anglo-Swedish Literary Foundation*.

*Claude Napiers översättning av *Farmor och Vår Herre fick den egendomliga ti*teln Thy Rod and Thy Staff på engelska, och utgavs 1937 av Anglo-Swedish Literary Foundation*.

Napiers översättning hade nämligen rönt ett utomordentligt mottagande i hemlandet, och en recensent i The Times Literary Supplement hade anmärkt: ”Perhaps the most illuminating thing to be said of this fresh and original novel is that, in an careful adaptation it would make the perfect play for Miss Edith Evans.” – Edith Evans var vid tillfället landets mest framstående aktris.

När översättarens son, skådespelaren Alan Napier, morgonen därpå läste recensionen syntes kritikerns oskyldiga tankeexperiment honom så lockande att han strax övertalade sin far att dramatisera romanen. Givetvis med Edith Evans i åtanke. Efter en stunds betänketid slog sig fadern ned vid skrivbordet och författade en förfrågan.

Till vänster den tilltänkte farmodern Edith Evans, och till höger dramatikern och skådespelaren Alan Napier. Napier är främst känd för sin roll som butlern Alfred i TV-serien Läderlappen från 1960-talet. Fotografierna har vi lånat från National Portrait Gallery (CC-BY-NC-ND), respektive Wikimedia.

Stina Bergman gav sitt bifall, och arbetet inleddes omedelbart därpå av de båda Napier, far och son. I efterhand berättade Stina Bergman om förloppet i Röster i radio:

”När manuskriptet blev färdigt och kom mig i händerna fick jag stark hjärtklappning – innan jag ens läst mer än titeln. Det var så spännande att se vad de båda engelsmännen, far och son, hade gjort av romanen. Ju längre jag läste, desto gladare blev jag och slutligen var jag så tacksam över resultatet att jag telegraferade till London och köpte dramatiseringen för hela Europa på alla möjliga språk. Och så satte jag mig ner och översatte pjäsen tillbaka till svenska och det var inte svårt, eftersom engelsmännen följt originalet så gott som ordagrant. 95 procent av replikerna var Hjalmars egna. De små ändringar som varit nödvändiga för den dramatiska formen var gjorda med så mycken skicklighet och pietet att det var bara tacksamt att ta emot och låta dem gälla även på svenska.”

Det verkade ett tag som om den berömde Edith Evans skulle ikläda sig farmors svarta krusflorsklänning på scen. Men planerna gick snart om intet när Storbritannien den 3 september 1939 förklarade krig mot Tyskland. Teatrarna i England bommade igen och därefter kom den Bergmanska debuten aldrig på tal.

Anmärkningsvärt nog förflyttades pjäsens premiär till Burgtheater i Wien. Österrike var vid det laget införlivat i Adolf Hitlers stortyska rike. Oroliga tider rådde.

*Dagens Nyheter rapporterade om uppsättningen i Wien den 31 mars 1940. Skådespelaren Hedwig Bleibtreu hade äran att spela huvudrollen på Burgtheater. Klicka för att förstora bilderna.*

"Farmor och Vår Herre får urpremiär på Burgtheater" — *Dagens Nyheter rapporterade om uppsättningen i Wien den 31 mars 1940. Skådespelaren Hedwig Bleibtreu hade äran att spela huvudrollen på Burgtheater. Klicka för att förstora bilderna.*

Dagen innan uruppförandet den 10 april 1940 (inte 5 april som DN felaktigt rapporterar ovanför) ljöd flyglarmen i Skandinavien – Tyskland hade inlett invasionen av Norge och Danmark.

I dagstidningen Wiener Neueste Nachrichten annonserade man om teateruppsättningen den 10 april och framsidan på samma nummer fastslog i fet frakturstil: ”Norwegen unt Dänemark unter dem Waffenschuß des Reiches”.

Den svenska premiären dröjde dock inte länge. Göteborgs stadsteater och Dramaten i Stockholm slogs om att hinna först. Göteborg avgjorde slutligen kapplöpningen när Wadköping omsider flyttade in i stadsteaterns salonger den 29 november 1940. I Knut Ströms regi tog skådespelaren Maria Schildknecht de första stegen som farmor på svensk mark.

Maria Schildknecht tillhörde den svenska skådespelareliten. I ungdomen arbetade hon för August Strindberg på Intima teatern och fortsatte därefter i Dramatens ensemble fram till 1936. Bilden har vi saxat ur Göteborgs stadsteaters programblad 1940.

*Göteborgs stadsteaters programblad 1940–1941. Klicka på bilderna för att förstora dem.*

Scenmodeller för den svenska premiären av Farmor och Vår Herre, utformade av regissören Knut Ström. Ström arbetade tidigare i livet som dekorationsmålare och anlitades ofta av August Strindberg på Intima teatern. Bilderna har vi lånat från Göteborgs stadsmuseum (CC-BY-NC-ND).

Pjäsen fick ingen bländade kritik, men Maria Schildknecht hyllades för gestaltningen av farmor Borck. ”Hennes tolkning av rollen var mästerlig i sin klarhet. Hon lät aldrig farmor förlora sin fasta rot i verkligheten, och hennes gamla myndiga fru vandrade sin oblidkeliga väg fram genom allt trasslet med barn och släkt, anfallen men aldrig besegrad”, skrev signaturen PGP i Aftonbladet den 30 november 1940.

*Aftonbladet recenserade uppsättningen på Göteborgs stadsteater den 30 november 1940. Förstora texten genom att klicka på bilderna.*

Bara en månad därefter, i samband med tioårsminnet av Hjalmar Bergmans bortgång, hissade Dramaten upp ridån. I rollistan fann man inte ett obekant namn – framför allt var det den lovordade Tora Teje som fullständigt oefterhärmligt gestaltade den flinthårda farmodern. Ribban hade höjts än en gång. Tejes insats kom att gå till teaterhistorien. Det var dock inte sista gången hon skulle spela farmor.

Dramatens uppsättning av Farmor och Vår Herre — Fotografier från Dramatens uppsättning. Från vänster: Dora Söderberg – Lova, Sven Bergvall – August, Gabriel Alw – Axel, Olof Widgren – Nathan, Renée Björling – Frida. Scenbilden är ur första akten – uppvaktningen för Farmor. Fotomontaget har vi lånat från Röster i radio, nr. 20, 1941.

”När man ser Tora Teje, förstår man vad det vill säga att ha teaterblod i ådrorna. Hon är född aktör, hon har elden i blodet: man har en känsla av att hon skulle dö utan rampljuset liksom en blomma dör utan sol.”

Hagar Olsson, ur essän ”Schildknecht och Teje” (1922).

Dramatens programblad för Farmor och Vår Herre — Ett fotografi av Tora Teje från repetitionerna av Farmor och Vår Herre till vänster. Fotot har vi lånat från *Röster i radio, nr. 20, 1941*. – Till höger en lista över scenbilder från pjäsen ur Dramatens programblad 1941, och där nedanför ett porträtt av uppsättningens regissör Rune Carlsten.

Läs mer.

MER OM TORA TEJE OCH MARIA SCHILDKNECHT
MER OM KNUT STRÖM
MER OM RUNE CARLSTEN

Från Bergman till Bergman.

När uppdraget att regissera hörspelet Farmor och Vår Herre landade i Ingmar Bergmans knä 1956 hade pjäsen redan satts upp vid sex tillfällen. Regissören Rune Carlsten hade i själva verket arrangerat om Dramatens uppsättning för radioteatern redan femton år tidigare. Nu skulle lyssnarna slutligen få Bergman i Bergmansk tappning.

Rollistan var nära nog helt omarbetad, men Tora Teje behöll den självklara platsen som farmor. Gunnar Björnstrand spelade i sin tur det nervösa barnbarnet Nathan.

*Ingmar Bergman vid repetitionsbordet i Radiotjänsts lokaler under repetitionerna av Farmor och Vår Herre. I förgrunden till vänster skymtar Tora Teje. Fotografi: Jarl Ekenryd, SVT Bild.*

Ingmar Bergman, Tora Teje och Gunnar Björnstrand — *Ingmar Bergman, Gunnar Björnstrand och Tora Teje under repetitionerna. Fotografi: Jarl Ekenryd, SVT Bild.*

Vi möter här en Ingmar Bergman på tröskeln till sitt internationella genombrott. Hans guldpalmsbelönade film Sommarnattens leende hade Sverigepremiär bara någon vecka innan hörspelets sändning nyårsdagen 1956. Och redan nu smiddes planerna för nästa film Det sjunde inseglet. Under året skulle han regissera ytterligare tre dramer för Radioteatern. Ingmar Bergmans produktionstakt saknade motstycke.

Tidningsreklam för Sommarnattens leende — I Aftonbladet lovordade signaturen Sbg Ingmar Bergmans uppsättning av Farmor och Vår Herre, den 2 januari 1956. Reklamen i samma tidningsnummer vittnar även om Bergmans framgångar på andra fronter.

Att regissera Hjalmar Bergmans verk för radion var givetvis ingen bagatell. Hjalmar Bergman var Ingmar Bergmans egen förebild som ung aspirerande författare och det var genom radion Ingmar Bergman först kom i kontakt med teatern. ”Jag har alltid älskat radioteatern. Långt innan jag fick gå på teater så lyssnade jag på radioteatern. Det var en mycket märkvärdig upplevelse när man som barn satt där med håret på ända och hörlurarna kopplade till kristallmottagaren”, berättade han för Dagens Nyheter den 7 februari 1988.

Farmor och Vår Herre, regimanus — *Repetitionslistan till Ingmar Bergmans uppsättning av Farmor och Vår Herre, 1956. Från Sveriges Radios arkiv.*

Med lika stor pietet som de båda herrarna Napier bearbetat romanen till pjäs iscensatte Bergman stycket för radion. Se, Bergman hade ett särskilt gehör för Wadköpings tongångar. Hörspelet blev en kolossal succé. Men det var inte Bergmans förtjänst allena. Herbert Grevenius stod för ytterligare förtätning av manuset, och skådespelarinsatserna hette duga. Tora Teje hade gjort det igen. Tora Teje hade rentav överträffat sitt eget glansnummer anno 1941.

Och den som förväntade sig Olof Widgren i rollen som Nathan blev heller inte besviken. Efterträdaren Gunnar Björnstrand tog sig an rollen med stor skicklighet. Ingen hade någonsin kommit Hjalmar Bergmans egen Nathan så nära.

Recension av Ingmar Bergmans uppsättning av Farmor och Vår Herre i Aftonbladet — *Recensioner av Ingmar Bergmans uppsättning av Farmor och Vår Herre, publicerade den 2 januari 1956 i Aftonbladet (till vänster), samt Dagens Nyheter (till höger).*

Recension av Ingmar Bergmans uppsättning av Farmor och Vår Herre i Dagens Nyheter — *Recensioner av Ingmar Bergmans uppsättning av Farmor och Vår Herre, publicerade den 2 januari 1956 i Aftonbladet (till vänster), samt Dagens Nyheter (till höger).*

Kritikerna var lyriska. ”Inspelningen bör bli ett repertoarstycke”, skrev man i Aftonbladet. Föreställningen var en seger förkunnade man i Morgontidningen. Den var ”på nerver och kanske ännu mer hjärta ett kungligt drama, brett omspännande, ömsom roande och ömsom ohyggligt”, skrev man i Svenska Dagbladet.

MARTIN JOVIKEN

FOAJÉN
OM RADIOTEATERN
ETT RESANDE TEATERSÄLLSKAP
ALMQVISTS DRAMATIK
FADREN
FRÖKEN JULIE
ETT DRÖMSPEL
HERR ARNES PENGAR
KEJSARN AV PORTUGALLIEN
FARMOR OCH VÅR HERRE
KALLOCAIN

OM UTSTÄLLNINGEN

Utställningen ”Dramaklassiker från Sveriges Radio Drama” producerades för Litteraturbanken, i samarbete med Sveriges Radio Drama, under hösten 2022 av Dick Claésson & Martin Joviken. Radioprogrammen återges med tillstånd (i förekommande fall) från rättighetshavaren och Sveriges Radio. Utställningens texter har, såvitt inte annat anges, skrivits av Dick Claésson (LB), Martin Joviken (LB) och Marie Jansson (SR).

Fotografiet som används i utställningens affisch, och som föreställer skådespelaren Eva Dahlbeck (1920–2008), är taget av Bertil S-son Åberg, SVT Bild (1954).

Rummet om Farmor och Vår Herre har ställts samman av Martin Joviken.

HJALMAR BERGMAN I URVAL HOS LB.SE

CHEFEN FRU INGEBORG
CLOWNEN JAC
FARMOR OCH VÅR HERRE
FLICKAN I FRACK
HANS NÅDS TESTAMENTE
HERR VON HANCKEN
MARKURELLS I WADKÖPING
SWEDENHIELMS

MER AV OCH OM BERGMAN HOS LB.SE

OM HJALMAR BERGMAN
SÖK I BERGMANS TEXTER
BERGMAN I LJUD & BILD
OM FARMOR HOS LB.SE