Nya vägar
till det förflutna

Tema: Skrifter om och till folket

När man bläddrar igenom katalogen över de dryga tusen verk som vi lägger ut i den första delpubliceringen av projektet Nya vägar till det förflutna slås man av hur många som har ett mer eller mindre uttalat tilltal till allmänheten. Genrerna skiftar: folktro och sägner blandas med skrifter med dokumentära, gärna lite spektakulära inslag; somliga är helt enkelt till för att roa med en stunds avkopplande tidsfördriv.

Folkkultur

Det nyväckta intresset för folkmusik och folkkultur leder under senare delen av 1800-talet till bildande av institutioner som Nordiska museet och Skansen. Deras grundare, Artur Hazelius, är i materialet från Nya vägar representerad bland annat som redaktör för den fleråriga skriftserien Småskrifter för folket, I–X (1870–1883), som inte sällan utgör avtryck ur hans tidigare samlingar. Sammanlagt handlar det om över 400 sidor sägner om jättar och troll, visor och barnsånger.

*Ur Artur Hazelius, Småskrifter för folket, I–X (1870–1883).*

Sju av sammanlagt elva volymer ur Svenska folkets sago-häfder (1839–1870) av Arvid August Afzelius läggs ut den 1 mars 2021. Idag framstår Afzelius arbetssätt som daterat, men samlingen är ett viktigt tidsvittne. På titelsidan anger Afzelius sin målgrupp: ”Till läsning för folket.” Afzelius författade också diktcykeln Lidandets väkter (1850), om Kristi pinas historia, med ett anslående främre omslag.

*Arvid August Afzelius, Svenska folkets sago-häfder (1839–1870) och Lidandets väkter (1850).*

Även finlitteraturen påverkades av intresset för folkliv. Under första halvan av 1800-talet började berättelser som utspelar sig bland i lägreståndsmiljöer bli vanligare. Almqvists Skällnora qvarn. Berättelse ur folklifvet (1875) publicerades första gången 1838 som en del i det stora ramverket Törnrosens bok. Berättelsen var ovanlig i sin samtid: en kriminalhistoria som utspelar sig i bondmiljö. Några årtionden senare publicerades den igen, nu i en populärserie: ”Öreskrifter för folket”.

I Litteraturbanken kan Skällnora kvarn sedan tidigare läsas som e-text i en modern utgåva från 1996.

*Ur Carl Jonas Love Almqvist,* *Skällnora qvarn. Berättelse ur folklifvet* *(1875).*

Vidskeplighet och ett intresse för det övernaturliga visas bland annat i den anonyma folkskriften Svenska Trollkärringar, Spåqvinnor och Kloka Gummor (1855). Många tragiska kvinnoöden får här plats på knappa 40 sidor.

*Svenska Trollkärringar, Spåqvinnor och Kloka Gummor (1855).*

Ur verkligheten

Skillingtryck och folkböcker innehöll under lång tid huvudsakligen visor, sagor, legender och liknande berättelser ur folkdjupet; alla var mer eller mindre bearbetade. Vistrycken var i regel korta, ett ark vikt till åtta sidor, medan folkböcker kunde vara lite längre. Båda typerna trycktes i regel i frakturstil, som var den skrift som vanliga människor bäst behärskade.

Under 1800-talet förändras gradvis tematiken. Folkbokens kännetecken – relativt kort, tryckt i fraktur och såld till ett lågt pris – används som ”förpackning” när andra typer av röster börjar göra sig hörda. Formatet är tacksamt för berättelser ”ur verkligheten”, med delvis dokumentärt, ibland uppseendeväckande innehåll.

På tolv tättryckta sidor och till en kostnad av 2 skilling banko kunde nyfikna läsa om John Hall, Född millionär – död utfattig (1857). Skildringen av Halls tragiska öde inleds med ett utrop, som samtidigt instruerar läsarskaran hur livsödet bör tolkas: ”Rikedom, werldsliga egodelar! Föremål för mängdens afund och lystnad, huru eländige ären j icke, då j stån ensamme, då j ej understödens af själens egodelar?”

En helt annan sort berättelse är den fiktiva historien En Symamsells nattliga äfwentyr (1856) av Karl Gustaf Hasselqvist. I den berättas om en fattig sömmerska, utsatt för storstadens frestelser i allmänhet och uppvaktning av herrar med ohederliga avsikter i synnerhet. Likheten med folkboken är endast yttre (fraktur, kort, troligen billig). Men den representerar en ny typ av populärlitteratur i tiden, fiktion med lätt skabrösa inslag.

Tidsfördriv

I en tid som saknade TV och sociala medier fanns desto mer av lättsmält litteratur som roade, sjöngs eller lästes högt i sällskap.

Fritz Ahlgrenssons Krafs (1873) bjuder till exempel på humoristiska teckningar ur vardagen, kombinerade med korta verser eller aforismer. Varje sida är ett litet konstverk i sig.

En flitigt företrädd genre i materialet som samlas genom Nya vägar är visboken. Oftast innehåller visboken bara text, med angivande av någon känd melodi att sjungas till. Stämningen är glad och skojfrisk, såsom i dessa två: Frans Hodells Visor och kupletter (1873) samt Per Johan Johansons Glada sånger för muntergökar (1836).

*Ur Frans Hodells Visor och kupletter (1873) samt Per Johan Johansons Glada sånger för muntergökar (1836).*

Att trycka musik var kostsamt – men i enstaka fall finns också musiknoter med, såsom i August Bondesons Visor på Ätradalens bygdemål (1878).

INLEDNING
OM PROJEKTET
FOLKSKRIFTER
BARNLITTERATUR
KVINNLIGA FÖRFATTARE
KALENDRAR
LYSSNA

OM UTSTÄLLNINGEN

Utställningen ”Nya vägar till det förflutna” producerades för Litteraturbanken under 2021 av Ljubica Miočević. Där inget annat anges är alla kringtexter skrivna av Ljubica Miočević.

I Biblioteket kan du söka på skillingtryck och folkböcker, samt avgränsa sökningen kronologiskt.

Läs mer om genren i vår presentation Skillingtryck och folkets litteratur.

I Biblioteket kan du också söka på visor, utgivna av Svenskt visarkiv. Här finns bland annat alla svenska medeltida ballader.