Kritikerns
verkstad
En utställning om
Olof Lagercrantz som kritiker
Samtid: debatt & resor.
Dagens Nyheter på femtiotalet hade präglats av Herbert Tingstens ideologiska program som kan sammanfattas med antikommunism och kulturradikalism. Frågan om en svensk kärnvapenupprustning var också ett hett ämne, där Tingsten var för och Lagercrantz emot. Men i kulturradikala intressen stod de nära varandra. Det var spörsmål som kretsade kring olika former av frihet: tryckfrihet, yttrandefrihet, sexuell frigörelse.
Femtiotalet och det tidiga sextiotalet är rättsaffärernas tid. Inte minst när det gäller litteraturen. 1957 väcks åtal i Norge mot författaren Agnar Mykle som anklagas för erotisk frispråkighet i sin roman Sången om den röda rubinen. I England blir det rättssak kring D.H. Lawrence Lady Chatterleys älskare som bokförlaget Penguin 1960 givit ut i en oavkortad upplaga. I Finland 1965 finner sig författaren Hannu Salama anklagad för hädelse mot Gud i sin bok Midsommardansen. Alla tre är typiska fall som Olof Lagercrantz engagerar sig i, till litteraturens och författarnas försvar.
TILL ÖVERSTARS FÖRSVAR (1963)
RÖSTER VI ICKE HÖR (1964)
VALET (1965)
MEDAN BOMBERNA FALLER (1966)
RÖRELSER MOT FRIHET (1967)
NYTÄNKANDE ÄR NÖDVÄNDIGT (1970)
EN KOMMENTAR TILL DENNA SIDA (1972)
DET RYSKA FÄNGELSELANDET (1974)
I samma ljus får man se hans artikel om den spionanklagade översten Stig Wennerström i ”Till överstars försvar”. Det är dels en replik till huvudantagonisten Svenska Dagbladet, dels en uppföljning till att Lagercrantz i sin helhet återpublicerat Torgny T. Segerstedts artikel ”Wennerström och rättstaten”, som tidigare stått i Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning.
Här ansluter sig Lagercrantz till Segerstedt i kritiken mot vad vi i dag skulle kalla ett drev, och manar till ”en större måtta”. Lagercrantz och Segerstedt pekar på problemet att en anklagad på förhand behandlas som dömd, och önskar en mänsklig behandling även av den som kanske gjort sig skyldig till landsförräderi.
En livfull dialog.
För debattklimatet i stort kan man se hur tacksamt och värdefullt det är för liberala och kulturradikala Lagercrantz på Dagens Nyheter att ha Svenska Dagbladet som en stabilt konservativ motkraft; pålitligt vänlig mot kungen, kyrkan, försvaret, ordensväsendet och traditionella familjevärderingar. Så är det också en livfull dialog tidningarna emellan under hela den här tiden.
Det kulturradikala programmet innehöll också frågan om kvinnofrigörelse, en fråga som skulle ta än mer plats under sextiotalet. Lagercrantz yttrar inte så mycket själv i ämnet, utan agerar mest som redaktör och skriver ibland kommenterande texter. En reform han inför på tidningen, är att DN ska upphöra att dela upp kvinnor i gifta eller ogifta genom att omnämna dem med titlarna ”fru” eller ”fröken”. Den reformen fungerade dock inte på Familjesidan, där läsekretsen inte var fullt så radikal som kulturchefen när det gällde till exempel hur bröllopsannonser skulle formuleras. Lagercrantz fick backa – i alla fall från att styra över Familjesidan. Som en mörk spegel av bröllopsannonserna, finns en text som vittnar om en baksida av familjeidealen i en tid när abort var straffbelagt i Sverige och ogifta mödrar fortfarande ansågs få skylla sig själva. Det är den gripande och sorgliga artikeln ”Barnets straff”, en insändare från 1964 av en ensamstående mamma som med anonym signatur berättar om sin svåra livssituation. Det är ovanligt att Lagercrantz publicerar insändare från allmänheten på kultursidan. Än mindre anonyma sådana. Men i det här fallet tycks insändaren ha gått rakt på de frågor han själv var upptagen av: vad ska vi ha för samhälle och hur ska dess lagar utformas för att den enskilda människan ska få sin frihet och värdighet? ”Lidandet har en tendens till tystnad”, skriver han i sin introduktion av kvinnans vittnesmål under rubriken ”Röster vi icke hör” (DN 26.5 1964).
Om frihet och förtryck.
Ett huvudstråk i Olof Lagercrantz texter om frihet och förtryck är uppmärksammandet av situationen för sovjetiska författare och den ryska litteraturen. Kritik av diktaturen i Sovjet och dess underkastade stater är ledmotiv på Dagens Nyheters opinionsbildande sidor under femtiotalet. Ett exempel är turerna kring den ryske författaren Boris Pasternaks Nobelpris 1958, där denne efter att ha fått priset uteslöts ur den ryska författarföreningen och fråntogs titeln Sovjetförfattare. Olof Lagercrantz skriver debattinlägg och så kallade ”underledare” i frågan och uppmärksammar hur Pasternak hånas i inhemsk press och tidskrifter, och att Doktor Zjivago i partiorganet Pravda förklarats ”sakna litterära värden”:
”Världen [har] blivit vittne till en kampanj som kastar ett blixtljus över de sjuka och förgiftade förhållandena i en diktaturstat. En man vars enda brott är att han tänker och skriver som hans samvete bjuder honom förklaras vara och behandlas som en brottsling.” (DN 29.10 1958).
Också på kultursidan finner Lagercrantz tillfällen att återkomma till den sovjetiska censuren och till en kritik mot vad han benämner som Sovjetstatens ensidiga, totalitära, kollektivistiska och konservativa litteratursyn. Artikeln ”Valet” är ett exempel, skriven med anledning av att Michail Sjolochov tilldelats 1965 års Nobelpris i litteratur.
Lagercrantz inleder med att valet av Sjolochov blir en ”politisk handling i högre grad än en litterär” eftersom författaren länge varit lojal med det kommunistiska partiet. Samtidigt kan man inte veta vad Sjolochov innerst inne anser och vilka samvetskonflikter han kanske har haft.
En senare text om situationen i Sovjet finns i en recension från 1974 av Aleksandr – eller Alexander som det stavades då – Solzjenitsyns Gulag-arkipelagen 1918–1956. Boken är en dokumentärt anslagen skildring av sovjetiska fångläger som fick ett enormt genomslag internationellt. Man ser på den handskrivna anteckningen på manusbladet att Lagercrantz själv föreslagit ”Det ryska fängelselandet” som rubrik.
DET RYSKA FÄNGELSELANDET (1974)
En förkortad version av recensionen översattes och publicerades i New York Times under rubriken ”Solzhenitsyn, ’Defense Attorney’ for Millions” (New York Times, 1.3 1974). Det i sin tur är betecknande för att Olof Lagercrantz artiklar och böcker från mitten av sextiotalet skulle nå ut allt bredare och till andra språk än, som tidigare varit fallet, till de övriga nordiska språken.
Medan bomberna faller.
Världen kommer in i vardagsrummet på sextiotalet, brukar det heta. Televisionen etableras i folkhemmet och den visar förutom Hylands hörna också bilder av ett krig på andra sidan jordklotet. Så nära och så brutalt hade krigets verklighet aldrig förut förmedlats. Det blir reaktion och aktion på ”USA:s vidriga krig” som Göran Sonnevi skriver i sin legendariska dikt. För Dagens Nyheters del innebar det att Lagercrantz 1965 ställde kultursidan till förfogande för en lång Vietnamdebatt. På nyårsafton 1966 och inför det nya året skriver han under den mörka men uppfordrande rubriken ”Medan bomberna faller”.
Litteraturen är för Olof Lagercrantz ett sätt att närma sig och känna igen verkligheten. Här väljer han som ingång Esaias Tegnérs dikt ”Nyåret 1816”. Den handlar om ett annat mörkt nyår i Napoleonkrigens Europa, där det gamla året spränger bort på sin svarta häst i en natt som droppar av blod. Ofta är det Lagercrantz som skriver den typen av ledare eller kultursidestexter på julafton, nyårsafton och på det nya året. Det är texter som spänner över mycket, och som retoriskt hamnar nära predikan som form. Den dramatiska presensformen använder han gärna som uppfordrande avslutning i sådana lägen. ”Kriget i Vietnam fortsätter”, avslutar han en text om Odysséen ett halvår senare (9.7 1967).
”Han öppnar mig.”
Skrivmässigt präglas sextiotalets tidiga år för Olof Lagercrantz av hans stora arbete med Danteboken Från helvetet till paradiset. I sina förberedelser hade han läst Dante varje dag under flera år, och levt med texten på ett sätt där liv och dikt gick in i varandra, något som hans dagboksanteckningar vittnar om. ”Jag älskar att syssla med Dante, han öppnar sig, han öppnar mig”, skriver han 1962. Två år senare avslutar han sitt stora arbete med Dantedikten och boken utkommer 1964 efter att ha gått som en tretton delar lång artikelserie i DN. Året därpå tilldelas han Nordiska rådets litteraturpris.
Inspelningen, från 1965, återges med tillstånd från Sveriges Radio och rättighetshavarna.
Mitten av sextiotalet brukar kallas ”strömkantringens år”, och ungefär då är det som att omvärlden knackar på dörren också för Olof Lagercrantz. Han börjar nu regelbundet att resa, och befinner sig på resande fot i ganska stor utsträckning under sin sista tioårsperiod på tidningen. Hans researtiklar bör lämpligen, som Per Rydén påpekat i Domedagar (1987), betraktas som en del av samtidens rese- och rapportlitteratur.
Vissa artikelserier sattes samman till böcker. Ett tidigt exempel är Ensamheter i öst och väst från 1961 där Lagercrantz samlat artiklar från USA, Storbritannien, Irland, Frankrike och Sovjet. En annan researtikelserie som också gavs ut som bok är reportagen från den mycket omstridda Kinaresan, som utkom på tyska och spanska i början av sjuttiotalet. Därefter gick resorna till Japan, Island och Mexico, och i det sena sextiotalet publicerar han i Dagens Nyheter ett antal långa reportage från flertalet resor i bland annat USA och i Östafrika. Ett exempel finns i artikeln ”Rörelser mot frihet” från 1967 som ingår som andra del i artikelserien ”Afrikanska intryck”.
Här arbetar Lagercrantz utifrån en fragmentkomposition som han ofta återvände till, där styckena avgränsas med asterisker. På manusbladet har Lagercrantz själv ritat dit stjärnorna med kulspetspenna, och korrekturläsaren har inom parentes förtydligat: asterisk. Mellan två asterisker i texten återges ett samtal med befrielseledaren Eduardo Mondlane i Moçambique, som kort efter intervjun blev mördad.
Infernodiktning i rapportform.
På många sätt framstår Olof Lagercrantz rapporter från världen som ett slags infernodiktning från världens mörka skog, allt djupare ned i kretsarna. Han berättar om scener han bevistat, människor han mött – och liksom pilgrimen Dante låter han sig gripas och beröras av det han ser. Det främmande ger också perspektiv på det hemtama: västvärldens miljöförstöring och industrialisering, överkonsumtion, rasmotsättningar och krig.
NYTÄNKANDE ÄR NÖDVÄNDIGT (1970)
EN KOMMENTAR TILL DENNA SIDA (1972)
Resorna till USA mot slutet av sextiotalet blir som en botten på helvetestratten. Reportagen från den resan vittnar om förskräckelse intill panikens gräns inför ett land som han uppfattar har förlorat kampen mot rasismen och befinner sig mycket nära inbördeskrig. I en av de mest uppgivna artiklarna från USA fattas honom plötsligt orden och – som hos Dante – tar kroppen över: ”Jag finner det för första gången svårt att uttrycka mig. Jag vill avstå från frestelsen att börja skrika”, heter det i den enda text på tjugofem år där Lagercrantz upplever sig förlora språket. (DN 31/5 1970).
Det enda botemedlet för Olof Lagercrantz är att fortsätta läsa och skriva. Att insistera på det han tycker sig finna i Den gudomliga komedin: ord, medvetenhet, minne. ”Att vara författare är att vara besatt av visionen om ett mörker som måste övervinnas med hjälp av ordens ljus”.
STINA OTTERBERG
EN INTRODUKTION
SAMTID: DEBATT & RESOR
KRITIK & POETIK
VALFRÄNDSKAPER
BETRAKTELSER
OM UTSTÄLLNINGEN
Utställningen ”Olof Lagercrantz: kritikerns verkstad” producerades för Litteraturbanken under mars 2022 av Dick Claésson. Olof Lagercrantz manuskript och tryckta texter återges hos Litteraturbanken med tillstånd från rättighetshavaren. Radioprogrammen återges med tillstånd från rättighetshavaren och Sveriges Radio. Utställningens texter har, såvitt inte annat anges, skrivits av Stina Otterberg.
SAMTID: DEBATT & RESOR
Texten har skrivits av Stina Otterberg.
Fotografiet (av en okänd pressfotograf) som används i utställningens affisch har vi lånat från Upplandsmuseet och Wikimedia.
SAMTID: LAGERCRANTZ HOS LB.SE
TILL ÖVERSTARS FÖRSVAR (1963)
RÖSTER VI ICKE HÖR (1964)
VALET (1965)
MEDAN BOMBERNA FALLER (1966)
RÖRELSER MOT FRIHET (1967)
NYTÄNKANDE ÄR NÖDVÄNDIGT (1970)
EN KOMMENTAR TILL DENNA SIDA (1972)
DET RYSKA FÄNGELSELANDET (1974)
LÄS MER AV OLOF LAGERCRANTZ HOS LB.SE
OLOF LAGERCRANTZ HOS LB.SE
LAGERCRANTZ I LJUD & BILD
SÖK I LAGERCRANTZ TEXTER