Samisk litteratur
Politiska pionjärer
Två av de viktigaste tidiga förespråkarna för samers rättigheter var Elsa Laula (1877–1931) och Karin Stenberg (1884–1969).
På bilden ovan ser vi dem båda i främsta raden: Laula är nummer tre från vänster och Stenberg nummer sex. De är där som deltagare i det som brukar kallas ”samernas första folkbildningskurs” i Stockholm 2–8 januari 1905. Redan året innan har Elsa Laula publicerat sin skrift Inför lif eller död? Sanningsord i de lappska förhållandena där hon tar upp de problem, orättvisor och fördomar som samerna utsätts för och uppmanar samerna att organisera sig.
sin talan fram i ljuset”
Samma år, 1904, grundade Laula det första kända sameförbundet i världen och blev dess första ordförande. Hon utbildade sig till barnmorska och agiterade för samernas sak under stort motstånd. Hon var också initativtagare till det första samiska landsmötet, som hölls i Trondheim i Norge den 6–9 februari 1917.
Elsa Laula hos Litteraturbanken.
INFÖR LIF ELLER DÖD? (1904)
EALLIT VAI JÁPMIT? (2021)
”Jag är samekvinna och är stolt över att vara det” skriver Karin Stenberg i sitt korta förord till Dat läh mijen situd! Det är vår vilja (1920). Där förklarar hon också att hon personligen påtar sig ansvaret för de åsikter som framförs i skriften. Boken skrevs av författaren Valdemar Lindholm på uppdrag av Arjeplogs sameförening. Såväl impulsen till detta som tankarna i texten kom från Karin Stenberg själv.
”Som barn ha vi sameh alltid blivit behandlade av svensken. Vi ha blivit föremål för lagstiftning, satta under förmyndarskap, utan möjlighet att göra vår vilja gällande och ha ständigt varit beroende av svenskens nåd eller godtycke.”
Så står det i inledningen (sid. 5) till Dat läh mijen situd! Det är vår vilja (1920).
Där utdelas också några rejäla kängor till svenska författare som Ester Blenda Nordström och Ossian Elgström, som reser runt i samiska områden ”med hästlass av konserver och huvudet fullproppat av sina egna storhetstankar, utan att kunna vårt språk”. ”Det har ej varit samefolket som skildrats, utan svenskars liv som turister i ett exotiskt land”. Lindholm & Stenberg förklarar att risken är att ”den svenska allmänheten, som läser dessa böcker, får samma förvrängda och oförstående bild på sameh som författarne haft, betraktande oss som etnografiska föremål, tillhörande en tid, som redan är förfluten”. (sid. 7) I stället erbjuder skriften ett samiskt perspektiv och framför i tydliga punkter vad ”Vi sameh vilja”.
Karin Stenberg arbetade under 40 år som lärare i Arvidsjaurs kommun och engagerade sig samtidigt på olika sätt för samisk kultur och samiska rättigheter. Bland annat var hon en av initiativtagarna till såväl Samernas folkhögskola (1942) som till Svenska Samernas Riksförbund (1950).
I Litteraturbanken finns också många av de verk som Stenberg & Lindström kritiserar:
OSSIAN ELGSTRÖM: HYPERBOREER (1922)
OSSIAN ELGSTRÖM: KARESUANDOLAPPARNA (1922)
ESTER BLENDA NORDSTRÖM: KÅTORNAS FOLK (1916)
EN INLEDNING
DEN FÖRSTE FÖRFATTAREN
POLITISKA PIONJÄRER
TVÅ 1970-TALSFÖRFATTARE
VÄRLDSBERÖMDA JOJKAR
TEXTER PÅ SAMISKA SPRÅK
SAMISKT I LJUD & BILD
OM UTSTÄLLNINGEN
Utställningen ”Samisk litteratur” producerades för Litteraturbanken under 2023 av Cai Alfredson, som också har skrivit kringtexterna där inget annat anges.
Läs mer om den samiska litteraturens historia från dess gryning till våra dagar i Johan Sandberg McGuinne och Anne Wuolabs specialskrivna presentation Litteraturens Sápmi.
Alla verk i våra samlingar som är relaterade till samisk litteratur eller samisk kultur och historia kan filtreras fram i Biblioteket genom att välja samlingen ”Sápmi”.
Alla texter på samiska språk hittas genom att välja ”Samiska språk” under Språk (som finns under Fler inställningar).