Museibutiken.
I Diktens museum är allt fritt tillgängligt. Så är det förstås också i vår museibutik: ingenting kostar någonting alls. Botanisera i våra digitala hyllor och bär med dig hem allt du behöver och måste ha. Just nu har vi öppnat ett rum i ett nytt digitalt annex, ett rum som vi kallar ett ”kunskapsrum” (just detta handlar om Röster i öster. 300 år svenskspråkig litteratur i Finland) – men det finns mer att hämta i butiken än så. Ta del av ditt litterära kulturarv! Ännu mer finns hos Litteraturbanken.
En dikt.
”Min själ sitter hålögd av fattigdom
bak immiga rutor dagen i ända.
Men vånnade molnen ett majregn sända
och såge jag pärlor på ax och blom
törhända att då kunde visorna vända
och rösten ej låta så död och tom
som nu — som nu när jag sjunger
min brustenhet och min hunger.”
Nils Ferlin, ”Törhända att då”, ur samlingen Goggles (1938).
Pressbilder.
Ladda hem pressbilder för utställningen om Anna Greta Wide här.
En ruskig framställning.
”På Kongl. Theatern är gifwet ett nytt stycke af Blanche, benämndt ’En Tragedi i Wimmerby.’ Publiken tyckte icke om stycket, utan uttryckte sin opinion med hwisslingar. Pjesen skall utgöra en ruskig framställning af en kringwandrande theatertrupps öden och elände.”
Snällposten, 25.5.1848
Läs Fröken Julie.
STRINDBERGS MANUSKRIPT (1888)
FÖRSTA BOKUTGÅVAN (1888)
FRÖKEN JULIE I NATIONALUPPLAGAN (1984)
TEXTKRITISK KOMMENTAR TILL PJÄSEN
LADDA NED PJÄSEN
En valfrändskap.
”Länge gick han i golfbyxor och kavajen av tjockt hemvävt. Han var 180 cm lång och vägde normalt 68 kg. Vanligen bar han basker. Ett tag roade han sig med att bära en likadan pincené som Fröding. En med svart snodd. Sedan blev Fröding honom för mjuk.”
Olof Lagercrantz, ”Spegelbilder av Gunnar Ekelöf”, ur ett manuskript (1968).
Lagercrantz i urval.
Dagbok (1954)
Stig Dagerman (1958)
August Strindberg (1979)
Min första krets (1982)
Om konsten att läsa och skriva (1985)
Ett år på sextiotalet (1990)
Mina egna ord (1994)
Läs fler böcker av Olof Lagercrantz hos Litteraturbanken.
En dikt.
”Från människornas kvavda hop
mot rymden steg ett ångestrop:
Vi trängtar att befrias!
Tungt klättrar Döden ur sin grop:
här kommer jag: Messias.”
Nils Ferlin, ”Krig”, ur samlingen Goggles (1938).
Böcker i orostid.
VÄRNLUND: U 39. ETT DRAMA (1939)
BOYE: KALLOCAIN (1940)
JONSSON: FLY TILL VATTEN OCH MORGON (1941)
SÖDERHOLM: MÖRKRET OCH MÄNNISKAN (1941)
LINDEGREN: MANNEN UTAN VÄG (1942)
JONASON: PARABELLUM (1943)
LINDQVIST: MANHATTAN (1943)
LUNDKVIST: DIKTER MELLAN DJUR OCH GUD (1944)
KARL GERHARD: I SKUGGAN AV EN STÖVEL (1945)
DAGERMAN: DE DÖMDAS Ö (1946)
Annat som är gratis.
Diktens museibutik har mycket annat att erbjuda. Och mer kommer! Romaner – novellsamlingar – dikter. Allt är fritt!
Diktsamlingar.
Anna Greta Wides sex diktsamlingar finns alla fritt nerladdningsbara i vår museibutik! Lägg också till vår nya antologi med fyrtiofem okända dikter i din osynliga kundkorg – allt är fritt!
Nils Ferlins orosår.
Här hittar du nerladdningsbara eböcker och annat smått och gott omkring utställningen OROSÅR: NILS FERLIN & KRIGET. Klicka på bilderna så börjar nerladdningen. Och allt är gratis i vår butik!
Büchner & Aurell.
Här hittar du nerladdningsbara eböcker och annat smått och gott omkring utställningen BÜCHNER & AURELL. Klicka på bilderna så börjar nerladdningen. Och allt är gratis i vår butik!
Anna Greta Wide.
Här hittar du nerladdningsbara eböcker och annat smått och gott omkring utställningen FRIHET OCH SANNING. EN UTSTÄLLNING OM ANNA GRETA WIDE. Missa inte vår diktantologi, Det hungrande hjärtats hemkomst, med okända Wide-dikter! Klicka på bilderna så börjar nerladdningen. Och allt är gratis i vår butik!
En dikt.
”Kom, du,
du som ensam har vetat.
Kom närmare, varmare.
Och var inte rädd för min rädsla.
Jag vet att jag borde orka.
Vi alla borde ju orka.
Vi borde stå raka och fria,
vi borde lyfta och bära,
vi borde mäkta och orka,
vi borde, vi borde, vi borde –
Du vet ju att jag inte orkar.
Du vet det. Du vet det, ännu.
Var inte rädd för min rädsla.
Kom närmare, varmare.”
Anna Greta Wide, ur Det hungrande hjärtats hemkomst (2020).
Ännu en dikt.
Ӂ, den vackra gesten,
den eviga, frikostigt svepande:
’men någonstans bortom …’
Nej, inte bortom. Inte där, inte då.
Här och nu, rikligen och dagligen.
Tvärsigenom hackiga hjärtslag,
sårigheter och svårigheter,
oläkta, halvläkta, hopplöst tilltrasslade.
Inte det fjärrblå utan det röda,
det harmröda med den salta smaken,
havssmaken, blodsmaken, smaken av liv.
Här och nu, hisnande själ.
Här och nu, darrande pil
i mitt bestörta hjärta.”
Anna Greta Wide, ur Det hungrande hjärtats hemkomst (2020).
En sista dikt.
”Hur blev vi osårbara denna kväll
och ändå öppnare än någonsin?
Vi var så trötta på de många orden,
förklaringarna, bönerna, bevisen.
Så sitter vi här nu på samma bänk
framför en liten springbrunn i en park.
Och plötsligt är allting oändlig enkelt.
Jag kanske tar din hand och kanske inte,
det gör detsamma, för jag vet ändå,
att mera nära kan jag inte komma.
Det skymmer, och fontänens lätta stänk
berör oss som ett regn av svala blommor –”
Anna Greta Wide, ur Det hungrande hjärtats hemkomst (2020).
