Büchner & Aurell
Arbetet med Woyzeck
3. Nyckelscen
Också i Tage Aurells översättning är fältscenen – med Woyzeck och Andres på ett öppet fält utanför staden, täljande käppar – en nyckelscen. Den är ännu inte öppningsscen, som den så småningom blir i modernare, textkritiska utgåvor (liksom i exempelvis Lars Bjurmans översättning, utgiven 2013). Men den har en avgörande funktion i dramats utveckling. Och dess mångfasetterade dialog gömmer både vanvett och klarsyn.
I första utgåvan av Woyzeck, 1879, kom scenen först som den sjätte i ordningen. Och tolkningen av handskrifterna hade gett scenen en helt annan utformning än den så småningom skulle komma att få.
”Wozzeck. Du, der Platz ist verflucht!
Andres. Ach was! (Singt:)
Das ist die schöne Jägerei,
Schießen steht Jedem frei!
Da möcht ich Jäger sein,
Da möcht ich hin!
Wozzeck. Der Platz ist verflucht. Siehst du den lichten Streif da über das Gras hin, wo die Schwämme so nachwachsen? Da rollt Abends ein Kopf. Hob ihn einmal Einer auf, meint’, es wär’ ein Igel. Drei Tage und drei Nächte drauf, und er lag auf den Hobelspänen.”
Så såg scenen ut också i den inflytelserika utgåvan 1909. Det var först genom omfattande och djuplodande manuskriptstudier som senare utgåvor skulle komma att ge ett helt annat intryck. Andres visslar – och sen är det Woyzecks röst som öppnar pjäsen:
”Ja Andres; den Streif da über das Gras hin, da rollt abends der Kopf, es hob ihn einmal einer auf, er meint es wär’ ein Igel. Drei Tag und drei Nächt und er lag auf den Hobelspänen (leise) Andres, das waren die Freimaurer, ich hab’s, die Freimaurer, still!”
Men i utgåvan som Aurell använde – som kan sägas utgöra en mellanstation på vägen mot den moderna uttolkningen – ser öppningsrepliken istället ut så här:
”Ja, Andres, der Platz ist verflucht. Siehst du den lichten Streif da über das Gras hin, wo die Schwämme so nachwachsen? Da rollt abends der Kopf. Es hob ihn einmal einer auf, er meint’, es wär ein Igel: drei Tag und drei Nächt, und er lag auf den Obelspänen. (Leise:) Andres, das waren die Freimaurer! ich hab’s, die Freimaurer!” (Werke und Briefe. Gesamtausgabe, Insel-Verlag, 1953, s. 146–147).
Att översätta Woyzecks vanvett till ett annat språk var en avsevärd utmaning. Det var ju svårbegripligt nog i originalets språkdräkt; ett mättat sammelsurium av paranoida tvångstankar och konspirationsteorier – en närmast psykotiskt gestaltad verklighetsuppfattning.
I sitt första utkast skriver Aurell Woyzecks replik som så:
”Jo då, Andres, det här är en förbannad fläck. Ser du den ljusa strimman bortöver gräset och att svamparna växer opp så väldigt? Om kvällen ja, då rullar huvut. Nån tog opp ett en gång, trodde det var en igelkott: tre dar och tre nätter och så låg han på hyvelspån. (Lågt:) Det var frimurarna, Andres! tro mig, frimurarna!”
Direkt går Aurell in och förbättrar sin översättning. Han ändrar med blyerts: ”på hyvelspån” blir ”i kistan”, ”dar och tre nätter och” blir ”dygn efteråt”. Och det som i scenanvisningen var en ”Öppen ängsmark” prövas nu mot det kargare, och mer korrekta, ”Öppet fält” och ”Ute på öppna fältet”.
I sitt andra utkast 1956 har Aurell helt enkelt lagt in sina ändringar från det första. Han har den här gången glömt att rätta i första meningen – ”en” har fallit bort. Men i övrigt är texten oförändrad:
”Jo då, Andres, det här är [en] förbannad fläck. Ser du den ljusa strimman bortöver gräset och att svamparna växer opp så väldigt? Om kvällen ja, då rullar huvut. Nån tog opp det en gång, trodde det var en igelkott: tre dygn efteråt så låg han i kistan. (lågt:) Det var frimurarna, Andres! tro mig, frimurarna!”
1961 tar Aurell ett steg tillbaka. Den av svenska trakter doftande ängsmarken från det första utkastet 1956 har inte återkommit – men i övrigt har Aurell ännu en gång prövat andra vägar. Under ändringsanteckningarna i blyerts och kulspets ligger följande replik gömd:
”Joo, Andres, detta är en förbannad fläck. Ser du den ljusa strimman bortöver gräset? Och så väldigt svamparna växer opp? Om kvällen ja, då rullar huvut. Nån tog upp det en gång, trodde det var en igelkott; tre dygn efteråt och så låg han i kistan. (Lågt:) Det var frimurarna, Andres! tro mig, frimurarna!”
Men så går han över texten ett par gånger till, och mejslar fram det som snart också ska gå i tryck:
”Jo, Andres, detta är en förbannad fläck. Ser du den ljusa strimman bortöver gräset där svamparna växer opp? Där rullar huvudet på kvällen. Nån tog upp det en gång, trodde det var en igelkott; tre dygn efteråt låg han på hyvelspånen. [Lågt] Det var frimurarna, Andres! tro mig, frimurarna!”
Så skrevs till slut scenen – och inte heller i 1972 års utgåva läggs något nytt till översättningen.
MANUSKRIPT A, WOYZECK (1956)
MANUSKRIPT B, WOYZECK (1956)
TVÅ MANUSKRIPT, WOYZECK (1961)
TRYCKT UTGÅVA, WOYZECK (1961)
TRYCKT UTGÅVA, WOYZECK (1972)
GEORG BÜCHNER HOS LITTERATURBANKEN
TAGE AURELL HOS LITTERATURBANKEN
TAGE AURELL HOS LJUD & BILD
LARS ANDERSSON OM AURELL
EN INLEDNING
GEORG BÜCHNER
WOYZECK: PJÄSEN
BÜCHNER I SVERIGE
AURELL & WOYZECK
1. ANSLAG
2. TONTRÄFF
3. NYCKELSCEN
OM BÜCHNER & AURELL
”Büchner & Aurell” producerades för Litteraturbanken under 2020 av Dick Claésson. Alla citat ur Tage Aurells översättningar återges med tillstånd från rättighetshavaren. Där inget annat anges är alla kringtexter skrivna av Dick Claésson.