Büchner & Aurell
Aurell & Woyzeck
En svensk Woyzeck tar form
Moderna utgåvor av Woyzeck placerar scenen först som nummer nio – men länge var det alltså så här som pjäsen inleddes:
”Langsam, Woyzeck, langsam; eins nach dem andern! Er macht mir ganz schwindlich. Was soll ich dann mit den zehn Minuten anfangen, die Er heut zu früh fertig wird? Woyzeck, bedenk Er: Er hat noch seine schöne dreißig Jahr zu leben, dreißig Jahr! Macht dreihundertsechzig Monate! und Tage! Stunden! Minuten! Was will Er denn mit der ungeheuren Zeit all anfangen? Teil Er sich ein, Woyzeck!”
I Nils Afzelius översättning 1949, som var den första svenska översättningen av Büchners pjäs, fick texten en på många sätt kongenial utformning där både rytm och ordval låg originalet nära.
”Långsamt, Woyzeck, långsamt, det ena först och det andra sen! Han gör mig alldeles yr i huvut. Vad ska jag sen ta mig till med de tie minuter som han blir för tidigt färdig i dag? Woyzeck, betänk att han har sina modiga tretti år att leva, tretti år! Gör 360 månader – och dagar, timmar, minuter! Vad vill han då ta sig till med så oerhört mycket tid? Han ska indela tiden för sig, Woyzeck!” (övers. Nils Afzelius, 1949.)
Den inledande tonträffen var fjärran äldre teaters belevade replikväxlingar och kontrollerade monologer. Woyzeck var något nytt – ett nytt från det förflutna – en röst som talade ett ungt, åldrat, brustet, hallucinatoriskt språk. Det var ett språk som tycktes komma ur en avgrund.
Men det var först i Tage Aurells översättning en handfull år senare som Woyzeck skulle få sin första sant kongeniala översättning till svenska. Aurell hade förstås inte vår tids moderna, textkritiska utgåvor av Büchners handskrifter att arbeta med, och i otaliga avgörande detaljer ser Woyzeck annorlunda ut 2020 än vad den gjorde 1956. Men Aurell mötte Büchners språk med sitt eget – och den berättelse som uppstod var märkvärdigt trofast mot urtextens hjärtpunkt.
MANUSKRIPT A, WOYZECK (1956)
MANUSKRIPT B, WOYZECK (1956)
TVÅ MANUSKRIPT, WOYZECK (1961)
TRYCKT UTGÅVA, WOYZECK (1961)
TRYCKT UTGÅVA, WOYZECK (1972)
Tage Aurell
Tage Aurells plats i den svenska litteraturen är inte i första hand översättarens. Så är alltså denna ingång till hans arbete med Woyzeck i praktiken en fotnot till en större berättelse. Den större berättelsen handlar om Aurells prosa, om hans berättande. ”Lakonisk visman; i folkhemmets timma upphöjd till både ordknapphetens och de värmländska skrönornas higoumenos eller ökenfader med vitt, flygande hår.” Så skriver Lars Andersson om Aurell.
TAGE AURELLS VERK HOS LB
LARS ANDERSSON OM AURELL
AURELL LÄSER I RADIO
Aurells författarskap hade mött både motgång och framgång i den svenska samtiden. Men när väl arbetet med Büchner påbörjades var Aurell inte bara en erkänd författare – han var en författare som var läst och kritiskt uppburen. Att det inte alltid hade varit så kunde man se i tidningsläggen. Men med tiden hade Aurells röst blivit välkänd och älskad. Och de nogsamt utmejslade, sparsmakat formgivna böckerna blev allt fler under åren.
Lyssna till Tage Aurells radioinspelningar här. En försmak – Aurells egen inläsning av Martina:
Aurells insats som översättare var också den omfattande och viktig. De internationella impulserna kom tidigt i hans liv och innebar bland annat resor på kontinenten. Lars Andersson igen:
”Därefter Paris, och delvis Berlin, särskilt kretsen kring Der Sturm. Rörde sig som en obestämbar skönande i 1920-talets tysk- och franskspråkiga avancerade konstnärsmiljöer, skrev artiklar och essäer hem om tyska expressionister, om Walter Gropius och Bauhaus, mötte i Salzburg Max Reinhardt och Stefan Zweig. Kafkas Slottet påträffade han däremot, oförberedd och snart helsåld, på ett strandpensionat off season i Bretagne. Han läste och skrev om Proust, han ägnade systematiska studier åt Baudelaire och Flaubert, samt åt den norske symbolisten Obstfelder. Och han företog sina egna, planlöst grubblande vallfärder till Chartreskatedralen (det blev en hel månads uppehåll) och till medeltidsaltaren i Österrike, till norska högfjällsorter, intervjuade Sigrid Undset och ryska intellektuella i parisisk förskingring.”
Redan 1944 hade han översatt H.C. Andersen, I Sverige; 1946 kom Franz Kafkas Slottet, och tillsammans med Johannes Edfelt översatte han sedan också Kafkas Amerika (1947). Arbetet under det tidiga 1950-talet med Stendhals enorma roman Rött och svart var krävande, men Aurell hann trots det också översätta Hans E. Kincks Höstnätter och andra berättelser (1959) samt den franska originaltexten till August Strindbergs En dåres försvarstal (Le Plaidoyer d’un fou) (1962).
MANUSKRIPT TILL RÖTT OCH SVART (1955)
SVENSKT ÖVERSÄTTARLEXIKON OM AURELL
Men översättningen av Büchners Woyzeck var, för Aurell, ett återkommande kraftprov. I detta dramatiska fragment fann Aurells diamantslipade ordkonst ett säreget och mångfasetterat utlopp.
Och vägen dit var inte rak eller självklar.
En översättning blir till
Till den första översättningen, 1956, har två manuskript bevarats. Men det skulle dröja till 1961 innan Aurells Woyzeck nådde trycket, och sedan ytterligare elva år till dess att den sista versionen av pjäsen i Aurells språkdräkt kom i tryck (1972).
Det hann hända mycket med texten under dessa år.
MANUSKRIPT A, WOYZECK (1956)
MANUSKRIPT B, WOYZECK (1956)
TVÅ MANUSKRIPT, WOYZECK (1961)
TRYCKT UTGÅVA, WOYZECK (1961)
TRYCKT UTGÅVA, WOYZECK (1972)
Dels förändrades själva grundtexten. Vilken utgåva skulle översättningen utgå från? Aurells anteckningar i marginalen visade att frågan inte var självklar. Utgåvorna gav inga entydiga svar om vilken pjästext som var ”den rätta”; och om översättaren använde en utgåva var det inte självklart att det var den senaste, den mest säkra handskriftsläsningen som låg till grund för texten.
”I mitt ex. Insel Verlag Georg Büchner, Werke und Briefe, s. 160, säjer Andres intet mera här” – och frågetecken, frågetecken, frågetecken. Frustrationen var ställvis påtaglig.
Men samtidigt gav denna osäkerhet – som hade med pjäsens fragmentariska karaktär i allmänhet, och med dess oavslutade och i efterhand rekonstruerade skick i synnerhet att göra – översättaren en betydande frihet.
Det fanns ju ett tydligt modulärt drag i pjästexten. Enstaka scener kunde flyttas runt likt skärvor i ett kalejdoskop som, genom en ny infattning, skapade ett delvis annat intryck av den fragmenterade helhetsbild som pjäsen tecknade. Nya symmetrier, samband och friktioner skapades beroende på hur pjäsen rekonstruerades av utgivare och översättare.
De olika manuskripten och utgåvorna visar oss hur Aurell experimenterade med sitt språk. Han prövade olika ordval, balanserade mellan en tonträff och en annan. Och han lodade i dialektala uttryck; väckte särpräglade, sedan länge bortglömda talesätt till liv; och han iscensatte ekon av högtravande bibelspråk och enkelt klingande sånger.
Så uppstod en hela tiden föränderlig och märklig svensk text ur detta tyska drama.
Läs mer om Tage Aurells närkamp med Büchners text här.
GEORG BÜCHNER HOS LITTERATURBANKEN
TAGE AURELL HOS LITTERATURBANKEN
TAGE AURELL HOS LJUD & BILD
LARS ANDERSSON OM AURELL
EN INLEDNING
GEORG BÜCHNER
WOYZECK: PJÄSEN
BÜCHNER I SVERIGE
AURELL & WOYZECK
1. ANSLAG
2. TONTRÄFF
3. NYCKELSCEN
AURELLS VERSIONER
MANUSKRIPT A, WOYZECK (1956)
MANUSKRIPT B, WOYZECK (1956)
TVÅ MANUSKRIPT, WOYZECK (1961)
TRYCKT UTGÅVA, WOYZECK (1961)
TRYCKT UTGÅVA, WOYZECK (1972)
OM BÜCHNER & AURELL
”Büchner & Aurell” producerades för Litteraturbanken under 2020 av Dick Claésson. Alla citat ur Tage Aurells översättningar återges med tillstånd från rättighetshavaren. Där inget annat anges är alla kringtexter skrivna av Dick Claésson.