FRIHET & SANNING
De första åren
Anna Greta Wide: 1920–1944
I Anna Williams introducerande essä ”Livet & dikten” ges en överblick av Anna Greta Wides författarskap – ur diktens perspektiv. I denna kronologi (som är uppdelad i fyra delar: 1920–1944, 1945–1954, 1955–1956, 1957–1965) ligger fokus istället mer på hennes liv, och på hur författarskapet blev till – och på det material som familjen ställt samman och i december 2018 donerat till Göteborgs universitetsbibliotek. Detta är alltså inte en biografi – snarare ett slags illustrerad, kortfattad berättelse om Anna Greta Wides liv och verk.
1920. Barnet
Anna Greta Wide föddes i Göteborg den 4 december 1920. Hennes föräldrar var Otto och Annie Wide (född Kjellmer). Otto Wide (f. 1886) var folkskollärare och Annie Wide (f. 1891) hemmafru. Anna Greta var deras andra barn: Inga (f. 1916) hade redan hunnit bli fyra när systern kom till världen.
Barndomen tillbringades dels inne i stan, i Majorna och i Linnéstan, dels ute vid havet, på Näset. Fotografierna från familjealbumen visar en barndom i havets självklara närhet. Och havet skulle komma att spela en stor roll i Wides diktning – ända till slutet.
”Detta är inte Halland och inte Bohuslän.
Detta är Västergötlands andningshål emot väster,
två mil brett enligt kartan. Vresig och knuten skärgård.
Och det enda landskap jag riktigt har brytt mig om.”
Ur ”Perspektiv från Näset”, opublicerad dikt (cirka 1960–65).
Till Göteborg hyste Wide av allt att döma en komplicerad kärlek. I början av 1960-talet arbetade hon under en tid med en dikt, ”Ode till min hemstad” (sannolikt för Kjell Hjerns räkning), som satte välbekanta delar av staden i lyrisk belysning. Bilden hon tecknade var knappast idyllisk – men träffsäker i miljöbeskrivningarna.
”Det är vardag, det är måndag, det är klockan halv åtta.
Min hemstads himmel är precis som den brukar,
d.v.s. den häller kallt grått vatten i ögonen på mig.
Regnet är ryckigt, vasst och inte ens musikaliskt.”
Men det fanns en kärv kärlek till hemstaden också i längtan bort: ”att jag inte lyckas slita mig loss / från krabba, tång och maneter i denna vresiga fisksump.”
Wide skrev tidigt dikter – men det var först under andra hälften av 1930-talet som hon började skriva på allvar. Men också i de tidigaste bevarade försöken var begåvningen tydlig. Rimmen kom följsamt och naturligt, också när ämnet var lustigt och raljant. Teckningarna följde efter: uppfinningsrika och ofta (men inte alltid) komiska.
I resväskan som donerades till Göteborgs universitetsbibliotek 2018 låg barnteckningar jämsides diktutkast och verser. Det mesta är svårt att datera, och ibland ligger utkast från de första åren bredvid dikter från senare år. Men viljan till skapande var tydlig redan från början, vare sig Wide skrev eller tecknade.
TECKNINGAR (1930–1937)
UNGDOMSDIKTER OCH ANTECKNINGAR (1935–1942)
TECKNINGAR OCH ANTECKNINGAR (1935–1942)
Allvaret skulle komma tids nog. Och dikten skulle snart bli en allt mer central angelägenhet för Wide.
1935. Skolflickan
Skolåren var framgångsrika. Anna Greta var, likt sin syster Inga, en tydlig studiebegåvning. Enstaka saker har bevarats: en uppsats om Mozart (en tidig musikalisk förälskelse som skulle följa henne livet ut), en något senare text om Goethes lyrik och dramatik.
SKOLUPPSATS OM MOZART (1935–1937)
GOETHES LYRIK UND DRAMATIK (1939–1942)
Själv skulle Wide antagligen ha sagt att hon var lat. Och det fanns ett drag av lättja i hennes karaktär – åtminstone om man ska tro henne själv. ”Jag är icke av naturen någon arbetsälskande varelse”, skrev hon i ett brev till familjen. Men denna långsamhet kom att utgöra grunden för hennes författarskap. I det yttre lugn som omgav henne kunde hon vända blicken inåt, in i fantasiernas skapande dagdrömmar.
DIKTMANUSKRIPT OCH TECKNINGAR (1937–1939)
DIKTMANUSKRIPT OCH TECKNINGAR FRÅN OLIKA ÅR (1937–1957)
1939. Kriget
Anna Greta Wide skrev sina första allvarligt syftande dikter i skuggan av det annalkande kriget – och i skuggan av sina studier.
UNGDOMSDIKTER (1939–1942)
LÄSANTECKNINGAR I PSYKOLOGI OCH LITTERATURHISTORIA (1939–1942)
När hon i december 1939 vann en nationell tävling för gymnasister i poesi, utlyst av Sven Jerring, hade diktens sommar hunnit bli krigets vinter. ”Den här dikten skrev jag i somras”, sa hon i en intervju i Göteborgs-Posten i samband med vinsten, ”då vi bodde på Näset”.
Dikten hette ”Sången”:
”Den första skalden sjöng den första sången
med världens första lyra i sin hand
när Afrodite steg ur böljegången
och trädde lätt ur algerna och tången
med späda fötter över solig sand.
Och sedan dess kan jorden icke mista
det ljuvaste, som människan vet av,
och sedan dess kan ur allt mörker brista
en evig sång, den första och den sista,
det klara ruset av ett soligt hav.”
Det var en västsvensk Afrodite som beskrevs. Och en liknande kustnära födelsescen gestaltade Wide i sitt exlibris. Havet var liv, ursprung.
Tävlingsvinsten gjorde att Elis Andersson, kulturredaktör på Göteborgs-Posten, fick upp ögonen för Wide. Sensommaren 1940 fick hon en ferieanställning på tidningen, och under halvannan månad skrev hon ett smärre antal kåserier och artiklar om allt mellan mygg och minor. Det var tveklöst bagateller. Men arbetet satte Wide i kontakt med Andersson, och han i sin tur var bekant med snart sagt alla i det litterära Sverige. Och det var genom Elis Andersson som Wide fick kontakt med Hjalmar Gullberg.
Gullberg läste Wides dikter. Han såg begåvningen, och uppmuntrade henne att skriva vidare på den samling hon påbörjat.
Den helhet som Gullberg fick läsa går inte längre att rekonstruera. Men hans brev listar en del dikttitlar. Och en fotostatkopia av ett diktmanuskript (från tiden 1940–1941) utgör sannolikt en första version av det Andersson och Gullberg läste.
EN OPUBLICERAD DIKTSAMLING (1940–41)
Sedan gick utvecklingen mycket snabbt. Wide skrev intensivt under den här tiden, och snart hade hon en ny diktsamling att visa.
1942. En lyrisk debut
Men debuten skulle föregås av en refus. Diktsamlingen som Wide arbetat med – och till slut skickat in till Norstedts förlag – hette Kämpar i natten (döpt efter en av de dikter som Gullberg tidigare skrivit uppskattande om), och den 25 februari 1942 skickades diktsamlingen i retur. Men refusen var vänlig och uppskattande, och förlaget uppmanade Wide att återkomma.
Wide arbetade nu mycket snabbt. Redan den 7 augusti samma år skrev Norstedts kontrakt med Wide för debutsamlingen. Nu hade den ett nytt namn – Nattmusik – och var, i väsentliga delar, en annan diktsamling än den hon fått refuserad i februari.
Det manuskript som Wide till slut skickade till sättning har överlevt – och även hennes korrektur. (Ännu hade inte sätteriet lärt sig att hennes förnamn skrevs utan bindestreck.)
NATTMUSIK. SÄTTNINGSFÖRLAGA (1942)
NATTMUSIK. KORREKTUR (1942)
NATTMUSIK (tryckt bok, 1942)
Debuten nådde stora framgångar, både hos kritiken och hos läsarna. Wides begåvning var uppenbar, och hennes dikter vid den här tiden förhöll sig tydligt till en äldre dikttradition där melodisk rytm och vackra rim var avgörande. Dikterna var kort sagt enkla att tycka om, och kontrasterade starkt mot mer experimentella tendenser i samtidslitteraturen.
Dikter som ”Credo” skulle snart ge Wide en hängiven läsekrets:
”Jag tror inte mycket på trivsel och ro
och själens bedövade mättnad.
Jag tror på bebådelsens tvivel och tro
och födelsens saliga lättnad.
Det unga inom mig förtröstar och tror
på den tinande vårvintertjälen,
det försenade fröet, som äntligen gror,
och den skapande människosjälen.”
Det musikaliska temat genomsyrade diktsamlingen. Var det kanske Stagnelius som gav inspiration till titeln?
Inspelningen publiceras med tillstånd från Sveriges Radio.
1944. Den andra boken
Parallellt med författarskapet bedrev Wide studier vid Högskolan. Där gick det långsamt, och hon beklagade sin lathet i brev efter brev till vänner. (Hon hann också med att översätta en tysk roman för Norstedts räkning under 1943, Bruno Franks Dottern – så lättjan gällde inte allt i livet.) Och med diktandet såg det annorlunda ut. En andra diktsamling skulle inte dröja länge, och redan 1944 var det dags för Orgelpunkt. Här har två korrektur överlevt:
ORGELPUNKT. TVÅ KORREKTUR (1944)
ORGELPUNKT (tryckt bok, 1944)
Med Orgelpunkt befäste Wide sin plats i samtidslitteraturen. Det var tydligt att Wide inte tillhörde den form- och stilmässigt experimentella 40-talismen. Men hennes dikter var intima och innerliga, och läsekretsen vidgades: bägge diktsamlingarna skulle så småningom nå ut i stora upplagor under nästan femton års tid.
Det var sällsynta framgångar för ett nytt författarskap. Och Norstedts hade nu dessutom vackra recensionscitat att tryffera sina annonser med: ”Hon är nu en fulltonig och personlighetsfärgad stämma att räkna med i vår lyrik.”
Inspelningen publiceras med tillstånd från Sveriges Radio.
”En orgelpunkt”, berättar Bonniers musiklexikon, ”är en uthållen ton, vanligen i basen, över vilken harmonierna växlar, stundom starkt dissonerande med den liggande tonen.” Så skulle Wides diktning fortsätta att ljuda under åren som följde.
Den tredje diktsamlingen stod på tur. Men den skulle dröja ovanligt länge.
UTSTÄLLNINGENS ENTRÉ
RESVÄSKANS SKATTER
EN GUIDE: LIVET & DIKTEN
DE FÖRSTA ÅREN: 1920–1944
DE TYSTA ÅREN: 1945–1954
ÅTERKOMSTEN: 1955–1956
DE SISTA ÅREN: 1957–1965
EN DIKT BLIR TILL
FOTOGRAFIERNA
TECKNINGARNA
HÖJDPUNKTER
SAMLINGARNA
WIDES RÖST
OM BILDER, LJUD & TEXT
Klicka på bilderna för att se dem i större storlek eller för att gå vidare in i samlingen. Om inget annat anges är alla bilder hämtade ur samlingarna vid Göteborgs universitetsbibliotek. Anna Greta Wides texter citeras med tillstånd från rättighetshavaren. Radioinspelningarna publiceras med tillstånd från Sveriges Radio.