FRIHET & SANNING
En dikt blir till
Anna Greta Wides lyriska process
Anna Greta Wides dikt ”Ave verum corpus”, som avslutar den sista diktsamlingen Den saliga osäkerheten (1964), lyder:
”Ingen har skrivit denna musik.
Den låg och väntade, mogen,
tills någon löste den milt och lätt
ur klarhetens öppna sköte.
Det skedde i dödens närhet,
där namnen har mist sin mening.
Så blev den en sång av ingen,
ett sus av Guds andning i rymden,
ett saligt tonande vittnesbörd
om vår andra och sanna oskuld.
Trösta dig, hjärta, när sådan sång
kan stiga ur jordens grottor.
Må änglarna sjunga den för oss,
in mortis examine.”
En parentes under dikten, satt i mindre grad i kursiv, hör också till: ”(Köchel 618)”. Beteckningen kommer från den s.k. Köchel-Verzeichnis, som listar Wolfgang Amadeus Mozarts verk i kronologisk ordning. Nr 618 är en motett i D-moll, ”Ave verum corpus”, en tonsättning från 1791 av en latinsk nattvardshymn från 1300-talet:
”Ave verum corpus, natum
de Maria Virgine,
vere passum, immolatum
in cruce pro homine
cuius latus perforatum
fluxit aqua et sanguine:
esto nobis praegustatum
in mortis examine.
O Iesu dulcis, O Iesu pie,
O Iesu, fili Mariae.
Miserere mei. Amen.”
Slutraden i Wides dikt är alltså ett direkt citat ur den latinska hymnen: ”in mortis examine” – ”i dödens prövning”. Och titeln likaså: ”var hälsad sanna kött”.
Hur kom då Wides dikt till? Genom bevarade anteckningar, sättningsförlagor och korrektur kan tillkomsten beskrivas med viss detaljrikedom. Exemplet är belysande för Wides skrivprocess.
I. Ett första utkast
Det första bevarade utkastet är kortare än den så småningom tryckta dikten – men det har redan etablerat den fullbordade diktens grundläggande bildspråk och tema:
”Denna musik kan inte ha skrivits.
Den måste alltid ha funnits.
Den är Guds andning i rymden
och vår andra och sanna oskuld.
Vad rör oss namn och historia!
En gång förlöstes denna sång
ur skönhetens eget sköte.
Det skedde i dödens närhet.”
En ändring har i ett senare skede flyttat raden ”Vad rör oss namn och historia!” till rad tre.
Redan på samma sida har Wide skrivit ner sitt andra utkast – med ändringarna införda lyder det som följer:
”Ingen har skrivit din musik.
Den måste ha funnits alltid.
Någon förlöste den milt och lätt
ur den stora klarhetens sköte.
Det skedde i dödens närhet,
där namnen mister sin vikt.
Nu är den Guds andning i rymden
in mortis examine.
In mortis examine.”
”Klarheten” – den hade Wide skrivit om tidigare i samband med Mozart. Som här, i ett brev i april 1946 till vännen Solveig Nilsson: ”vad jag eftersöker är nog till sist ändå den ljuva, mozartska, djupa klarheten.” Men också mot slutet av livet – inför döden – utgör Mozarts musik, för Wide, en väg till sanning och frihet.
Inläsningen publiceras med tillstånd från Sveriges Radio.
Först har Wide skrivit ”skönhetens klara sköte” – men strukit över och ändrat till ”den stora klarhetens sköte”. Som vi ska se kommer Wide att vackla mellan de två formuleringarna också framledes.
Inläsningen publiceras med tillstånd från Sveriges Radio.
– Att notera är också att i andra utkastet har Wide strukit frasen ”vad rör oss namn och historia!”.
– En enstaka fras, skriven längs med papprets vänstra kant, hör (ska det snart visa sig) egentligen till ett tredje utkast till dikten: ”och den allra klaraste tröst / för oss alla, fromma och tvivlare”. Frasen har inte markerats med något av de inplaceringstecken (asterisker, siffror och liknande) som Wide ofta använde.
II. Två strofer
På nästa sida i anteckningsblocket står två strofer nedtecknade. Bägge är överkryssade. Först den här:
”Så blev det en sång av ingen,
ett sus av Guds andning i rymden,
ett saligt tonande vittnesbörd
om vår andra och sanna oskuld.”
Ovanför första raden i höjd med ordet ”ingen” har Wide antecknat två ord på prov, sannolikt avsedda att avsluta raden efter ordet ”ingen”: först ”vikt” (överstruket), sedan ”mening”. Ordvalet följs av ett tankstreck. Här är alltså en möjlig läsning av första raden denna: ”Så blev det en sång av ingen mening –”.
Den andra strofen på samma sida lyder:
”Trösta dig, hjärta, när sådan sång
kan stiga från denna jorden.
Må änglarna sjunga den för oss,
in mortis examine.”
III. Det tredje utkastet
Det tredje utkastet består i praktiken av flera på varandra följande alternativa skrivningar. Det som följer är ett försök till en kronologisk rekonstruktion av Wides utkast.
Det grundläggande utkastet kan läsas så här:
”Ingen har skrivit denna musik.
Den måste alltid ha funnits.
Någon löste den milt och lätt
ur den stora klarhetens sköte.
Det skedde i dödens närhet,
där namnen mister sin vikt.
Nu är den Guds andning i rymden
och den klaraste tröst för oss alla,
tvivlare och fromma,
in mortis examine.
In mortis examine.”
Sedan har Wide – ovanför utkastets översta rad – skrivit till dels en hel fras, dels två ord: ”Den låg och väntade, mogen” samt ”och någon”. Frasen ska återkomma i dikten. De två orden bör utgöra en alternativ inledning på frasen ”Någon löste den milt och lätt”, d.v.s. ”och någon löste den milt och lätt”.
Alternativen ”den stora klarhetens sköte” och ”skönhetens klara sköte” finns med även här – men Wide tycks fortfarande välja mellan uttrycken. Ordet ”vikt” har efter övervägande tydligt valts före ”mening”. Frasen ”och den klaraste tröst för oss alla, / tvivlare och fromma,” är överstruken och ersatt med tre rader som återfinns längst ner på sidan:
”över onda och goda,
och ett saligt tonande vittnesbörd
om vår andra och sanna oskuld.”
Den dubblerade slutraden ”In mortis examine” är i det senare skedet överstruken, och en rad har lagts till ovanför den andra, vilket ger slutet:
”Må änglarna sjunga den för oss en gång,
in mortis examine.”
”en gång” är satt inom parentes – vilket Wide ibland använder som stilgrepp, ibland för att markera en tveksamhet i ordvalet som ska åtgärdas i ett senare skede. Här är det en tveksam skrivning som avses.
Ett försök att teckna ned det slutliga utkastet på den här sidan kan alltså lyda:
”Ingen har skrivit denna musik.
Den måste alltid ha funnits.
Den låg och väntade, mogen,
och någon löste den milt och lätt
ur den stora klarhetens sköte.
Det skedde i dödens närhet,
där namnen mister sin vikt.
Nu är den Guds andning i rymden
över onda och goda,
och ett saligt tonande vittnesbörd
om vår andra och sanna oskuld.
Må änglarna sjunga den för oss en gång,
in mortis examine.”
Dikten börjar nu närma sig den text som ska bli den tryckta, men det finns fortfarande för dikten avgörande skillnader.
IV. Det fjärde utkastet
Wides fjärde utkast är i praktiken två varianter, där det första – det underliggande – kan betraktas som en radikal renskrift av det som gått före. En jämförelse mellan det tredje och det fjärde utkastet visar att dikten nu formulerats om i vissa passager:
”Ingen har skrivit denna musik.
Den låg och väntade, mogen,
och någon löste den milt och lätt
ur skönhetens klara sköte.
Det skedde i dödens närhet,
där namnen mister sin mening
– så blev det en sång av ingen,
ett sus av Guds andning i rymden,
ett saligt tonande vittnesbörd
om vår andra och sanna oskuld.
Trösta dig, hjärta, när sådan sång
kan stiga från denna jorden.
Må änglarna sjunga den för oss,
in mortis examine.”
Wides gör sedan två ändringar – först med blått bläck, sedan med rött – och slutresultatet ser ut som följer (ändringarna är här satta i fet stil):
”Ingen har skrivit denna musik.
Den låg och väntade, mogen,
och någon löste den milt och lätt
ur skönhetens klara sköte.
Det skedde i dödens närhet,
där namnen har mist sin mening
– så blev det en sång av ingen,
ett sus av Guds andning i rymden,
ett saligt tonande vittnesbörd
om vår andra och sanna oskuld.
Trösta dig, hjärta, när sådan sång
kan stiga ur jordens grottor.
Må änglarna sjunga den för oss,
in mortis examine.”
Nu är dikten mycket lik den snart tryckta versionen, endast små skiljaktigheter återstår: den viktigaste skillnaden är ”skönhetens klara sköte”, som ska komma att ändras.
V. Separattrycket
Vägen till diktsamlingen går sedan över ett separattryck: Wide låter trycka dikten i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning den 24 december 1963. Här är dikten redan helt färdig. De enda skillnaderna, jämfört med diktsamlingens version, är titelordens inledande versaler: ”Ave Verum Corpus” (diktsamlingen har titeln genomgående satt i kapitäler, och i tidigare manuskriptvarianter har Wide valt mellan ”Ave verum corpus” och ”AVE VERUM CORPUS”).
VI. Sättningsförlagan
I den maskinskrivna renskrift som till slut gått till förlaget för sättning har dikten följande lydelse:
”Ingen har skrivit denna musik.
Den låg och väntade, mogen,
tills någon löste den milt och lätt
ur klarhetens öppna sköte.
Det skedde i dödens närhet,
där namnen har mist sin mening.
Så blev den en sång av ingen,
ett sus av Guds andning i rymden,
ett saligt tonande vittnesbörd
om vår andra och sanna oskuld.
Trösta dig, hjärta, när sådan sång
kan stiga ur jordens grottor.
Må änglarna sjunga den för oss,
in mortis examine.”
Dikten är alltså nu helt identisk med den version som ska komma i tryck. Det enda tillägg som kan noteras, jämfört med tidigare manuskriptvarianter, är parentesen under dikten: ”(Köchel 618)”. (De typografiska anteckningarna om radmellanrum och rubriksättning etc. är sätteriets – den blå understrykningen och ordet ”(petit)” kan vi däremot anta är Wides önskemål om stilgrad och kursivering.)
VII. Första korrekturet
Det finns två korrektur bevarade för Den saliga osäkerheten. I det första, som är stämpeldaterat den 21 januari 1964, finns en enda notering av Wides hand i samband med ”Ave verum corpus” – noteringen är i praktiken en dubblering av den typografiska kommentaren i sättningsförlagan om radavstånd under titeln: ”6 blankrader”.
VIII. Andra korrekturet
Det andra bevarade korrekturet, som är stämpeldaterat den 28 februari 1964, har inga anteckningar av Wides hand och är i allt identiskt med den satta text som kommer i tryck i den färdiga diktsamlingen. Här har också de sex radernas avstånd åtgärdats.
IX. Början och slutet
Nu kan vi till slut ställa Wides första utkast jämsides den färdiga dikten:
FÖRSTA UTKASTET
”Denna musik kan inte ha skrivits.
Den måste alltid ha funnits.
Den är Guds andning i rymden
och vår andra och sanna oskuld.
Vad rör oss namn och historia!
En gång förlöstes denna sång
ur skönhetens eget sköte.
Det skedde i dödens närhet.”
DEN TRYCKTA DIKTEN
”Ingen har skrivit denna musik.
Den låg och väntade, mogen,
tills någon löste den milt och lätt
ur klarhetens öppna sköte.
Det skedde i dödens närhet,
där namnen har mist sin mening.
Så blev den en sång av ingen,
ett sus av Guds andning i rymden,
ett saligt tonande vittnesbörd
om vår andra och sanna oskuld.
Trösta dig, hjärta, när sådan sång
kan stiga ur jordens grottor.
Må änglarna sjunga den för oss,
in mortis examine.”
Dikten omsluts av den latinska hymnens början och slut, från ”Ave verum corpus”, till ”in mortis examine”.
Var hälsad sanna kött.
I dödens prövning.
Mozarts stycke avslutade Wides jordfästning på Kvibergs kyrkogård, i S:t Olofs kapell, den 4 september 1965.
UTSTÄLLNINGENS ENTRÉ
RESVÄSKANS SKATTER
EN GUIDE: LIVET & DIKTEN
DE FÖRSTA ÅREN: 1920–1944
DE TYSTA ÅREN: 1945–1954
ÅTERKOMSTEN: 1955–1956
DE SISTA ÅREN: 1957–1965
EN DIKT BLIR TILL
FOTOGRAFIERNA
TECKNINGARNA
HÖJDPUNKTER
SAMLINGARNA
WIDES RÖST
OM UTSTÄLLNINGEN
Utställningen producerades för Litteraturbanken under 2020 av Dick Claésson. Alla dikter och citat ur Anna Greta Wides texter samt fotografier och manuskript ur samlingarna återges med tillstånd från rättighetshavaren. Radioprogrammen med Anna Greta Wide publiceras med tillstånd från Sveriges Radio. – Där inget annat anges är alla texter skrivna av Dick Claésson.