Taube
VALLFARTENS DIKTARE
Radioprogrammen:
den första säsongen
1956. Fjärde avsnittet.
Programmet sändes den 26 oktober 1956, klockan 19.30. Inspelningen återges med tillstånd från Sveriges Radio och rättighetshavarna.
När vi nu slutligen ankommit första seriens sista anhalt har vi rest tillbaka till Pyrenéernas högländer. Här möter vi en Taube som visar prov på skådespelartalang när han muntligen gestaltar ett möte mellan en spanjor och en fransos på utsiktstorget i Puigcerdá – en gemytlig gränsstad tusen meter över havet på den spanska sidan av gränsen.
Det är en fartfylld ordväxling, och Taube använder alla medel som står honom till buds för att levandegöra ögonblicket. Utrop varvas med hesa viskningar. Franska fraser med spanskt temperament. Till syvende och sist tycks spanjoren och fransosen inte vara överens om annat än Pyrenéernas förträfflighet – men också om skönheten i nunnornas sång i ett närbeläget kloster. I Taubes översättning lyder sången:
”Hör du från skogen vid randen
av källan min enkla sång?
Jag sjunger i landet Cerdanien,
ack, svara mig i Roussillon!
Ave Maria, hjärtans fru,
O, Jesu moder, välsignad Du!”
”O, Du som skydd och förbön
för alla Guds trogna är,
hör, till Din ära sorlar
källan i skogen här!”
Inspelningen återges med tillstånd från Sveriges Radio och rättighetshavarna.
Vägarna leder därefter Taube tillbaka över gränsen till Frankrike, och längs den brusande floden Aude hittar han slutligen fram till staden Carcassonne. Här har Taube ännu en anledning att överraska med en översättning av en uråldrig fransk festballad, som han en gång uppfångade under en bröllopsresa i staden. Han sjunger balladen, som för eftervärlden är känd som ”Dansvisa i Carcassonne”, i egen tonsättning 22 minuter och 30 sekunder in i programmet:
TRYCKT:
Dukar och kläden sådana man har bäst
där läggas för de herrar som är komne till fest.
Näktergal och siska och trast sitter still
ner vid ena fållen åt marken till,
men gripen och örnen de sitter där mitt i
för att envar skall bättre dem varsebli
och falken hur han flyger man grant kan se
och hur de andra fåglar på flykt sig bege,
lindormar ser man vid tredje ändans fåll,
de slåss mot varandra med ursinnigt våld.
Av hjortar och hindar man såg en stor flock
sydda med rött gull, fastän levande dock.
Ja sällsam att skåda var duken som där låg
med mången fröjd för ögat och för riddarens måg.
UPPLÄST:
Dukar och kläden såna man har bäst
där läggas för de herrar som är komna till fest.
Näktergal och siska och trast sitter still
ner vid ena fållen åt marken till,
men gripen och örnen de sitter där mitt i
för att envar skall bättre dem varsebli
och falken hur han flyger man grant kan se
och hur de andra fåglar på flykt sig bege,
och lindormar där ser man vid ändans fåll,
de slåss med varandra med ursinnigt våld.
Av hjortar och av hindar man såg en stor flock
hopsydda med rött gull, fastän levande dock.
Ja sällsam att skåda var duken som där låg
med mången fröjd för ögat och för riddarens måg.
Inspelningen återges med tillstånd från Sveriges Radio och rättighetshavarna.
Men det stora ögonblicket finner man precis i slutet av programmet då Taube sjunger en tolkning av den pyreneiska visan ”Duvan på Canigou”. David Anthin skriver i sin avhandling om denna stund: ”Vid detta framförande uppstår en lyckad kontrast, då Taubes hesa röst med det kraftiga vibratot tydligt bryter mot vistextens patetiskt-sentimentala innehåll. Det som med en sammetslen röst lätt skulle ha blivit onaturligt och sökt, får i Taubes bräckliga version istället en äkta och innerlig karaktär. Den romantiskt vackra musiken – Taube framför visan till orkesterackompanjemang – och visans placering sist i det aktuella radioprogrammet, gör naturligtvis också sitt till för att skapa den rätta, i detta fall gripande, stämningen.”
DUVAN PÅ CANIGOU
Ack, på den hårda skarsnön
fann jag just denna morgon
en stackars frusen duva
som stormen rövat bort.
Jag såg det var din duva,
min älskade, och därför
jag vårdar den med ömhet.
Hon flyger inom kort.
Ack, sorgsen är den duvan
som sakna får sin hemtrakt
och sorgsen är den kärlek
som ensam brinner ner.
Men nog kan livet jubla
än, om jag blott får se dig,
och nog står himlen öppen
var gång du mot mig ler.
Inspelningen återges med tillstånd från Sveriges Radio och rättighetshavarna.
Med denna duva avslutas första säsongen av ”Evert Taube i Trubadurien”. Men programmen mottogs väl av lyssnare och press, och det dröjde det inte heller länge innan en ny omgång avsnitt spelades in och sändes, till lyssnarnas stora förtjusning.
Klicka dig vidare till nästa säsong här.
LÄNKAR TILL BOKKAPITEL SOM TAUBE LÄSER UR I PROGRAMMET:
– ”Spanjoren, fransosen och kejsarens torn”
– ”På väg till Carcassonne”
EN INTRODUKTION
RADIO: SÄSONG 1
AVSNITT ETT
AVSNITT TVÅ
AVSNITT TRE
AVSNITT FYRA
RADIO: SÄSONG 2
AVSNITT ETT
AVSNITT TVÅ
AVSNITT TRE
AVSNITT FYRA
BORTKLIPPT
DAVID ANTHIN:
EVERT TAUBE I TRUBADURIEN
1. INLEDNING
2. DAMEN I SVART MED VIOLER
3. EN VALLFART I FLERA MEDIER
4. VALLFARTENS EVIGA VÄRDE
OM UTSTÄLLNINGEN
Utställningen ”Taube: vallfartens diktare” producerades för Litteraturbanken under februari & mars 2021 av Martin Joviken. Där inget annat anges är alla texter skrivna av Martin Joviken. ”Evert Taube i Trubadurien” är skriven av David Anthin.
Radioprogrammen återges med tillstånd från rättighetshavaren och Sveriges Radio.