Taube i Trubadurien: säsong 2, avsnitt 4

Taube

VALLFARTENS DIKTARE

Radioprogrammen:
den andra säsongen

1957. Fjärde avsnittet.

I det sista avsnittet är vi kvar i Toscana, men nu är det 1200-tal. I seriens final fördjupar sig Taube i Dante Alighieri (1265–1321) och dennes diktkonst. Inget tidigare radioavsnitt innehåller ett så stort antal tolkningar och översättningar som detta. Det är alltså alldeles uppenbart att Dante har en särskild plats i Taubes diktarhjärta.

Dante Alighieri, avbildad på en väggmålning i Duomo di Firenze. Konstverket har vi lånat från Wikimedia.

Programmet sändes den 28 april 1957, klockan 19.30. Inspelningen återges med tillstånd från Sveriges Radio och rättighetshavarna.

”När man vill uppleva poesins monumentalitet eller himlaflykt eller innerligaste ömhet och smek eller torterande melankoli eller daggstänk av lyriska tårar eller förtvivlans gråt ur rödkantade ögon i en ungkarlslya där lakanen bränner som nässlor, nattskjortan dryper av ångestsvett och djävulen står i tamburen, då skall man läsa Dante”, förkunnar Taube.

Dante ser Beatrice. Konstverket, av Henry Holiday, har vi lånat från Wikipedia.

Här kan Taube förstås inte heller undgå att nämna Dantes ungdomskärlek till Beatrice Portinari (ca 1265–1290) – ett av litteraturhistoriens paradexempel på hövisk kärlek. De ridderliga kvinnoidealen som genomsyrade den provensalska poesin hundra år tidigare hade nu spridit sig till Italien. Och i Florens diktade Dante åtskilligt på höviskt manér om Beatrice, och i Taubes översättning låter det:

TRYCKT:

En kärleksgud bor i min härskarinnas ögon,
den hon betraktar känner sig benådad.
Går hon förbi vrids blickarna mot henne,
och hjärtat skälver i den man hon hälsar.
Han bleknar, bugar och i tysthet märker
han plötsligt sina många fel och brister.

LÄST:

En kärleksgud bor i min härskarinnas ögon,
den hon betraktar känner sig benådad.
Går hon förbi vrids varje blick mot henne,
och hjärtat skälver i den man hon hälsar.
Han bleknar, bugar och i tysthet märker
han plötsligt sina många fel och brister.

Inspelningen återges med tillstånd från Sveriges Radio och rättighetshavarna.

Evert Taube (1908). Fotografiet har vi lånat från samlingen vid Göteborgs universitetsbibliotek.

Avsnittet innehåller förstås mer därtill, och många sektioner vill man lyssna på om och om igen. Men när programmets sista sekund har passerat är vi sorgligt nog framme vid Trubadurienseriens avslut. Här är vår resas ändhållplats. Vi har tagit oss hela vägen från Katalonien med dess högländer, genom Provences rika vinfält, olivskogar och fästningar, fram till 1200-talets Florens. 

Däremot återstår fortfarande mycket att läsa. Klicka dig vidare till David Anthins fördjupande essä ”Evert Taube i Trubadurien”. Eller lyssna på de bortklippta fragment som vi funnit i de arkiverade rullbanden. Och läs gärna mer i Pia Schmidt de Graafs utställning ”Evert Taube och den provensalska trubadurlyriken” på Göteborgs universitetsbiblioteks hemsida. Där kan du också se en del av de manuskript som ligger till grund för Taubes arbeten.

Notis i Dagens Nyheter dagen efter sändning, den 29 april 1957.

LÄNK TILL BOKKAPITEL SOM TAUBE LÄSER UR I PROGRAMMET:
”Kärlekens störste sångare”

EN INTRODUKTION

RADIO: SÄSONG 1
AVSNITT ETT
AVSNITT TVÅ
AVSNITT TRE
AVSNITT FYRA

RADIO: SÄSONG 2
AVSNITT ETT
AVSNITT TVÅ
AVSNITT TRE
AVSNITT FYRA

BORTKLIPPT

DAVID ANTHIN:
EVERT TAUBE I TRUBADURIEN
1. INLEDNING
2. DAMEN I SVART MED VIOLER
3. EN VALLFART I FLERA MEDIER
4. VALLFARTENS EVIGA VÄRDE


OM UTSTÄLLNINGEN

Utställningen ”Taube: vallfartens diktare” producerades för Litteraturbanken under februari & mars 2021 av Martin Joviken. Där inget annat anges är alla texter skrivna av Martin Joviken. ”Evert Taube i Trubadurien” är skriven av David Anthin.

Radioprogrammen återges med tillstånd från rättighetshavaren och Sveriges Radio.