Taube
VALLFARTENS DIKTARE
Radioprogrammen:
den andra säsongen
1957. Första avsnittet.
Ungefär ett halvår hade passerat när Evert Taube var tillbaka i radion med en andra säsong den 7 april 1957. Den nya programtiteln löd ”Evert Taube på nya strövtåg i Trubadurien” och det var nu bara några månader kvar tills Vallfart till Trubadurien och Toscana skickades ut till bokhandeln för försäljning.
Även om det stundtals var slitsamt för radiomedarbetarna under inspelningen av den tidigare säsongen, med många sena nätter och långa sessioner, hade de oftast roligt i sällskap med Taube. Manskapet var således detsamma under arbetet med andra säsongen: i spetsen för arbetslaget återfanns även denna gång Bertil Perrolf som producent och Gunnar Hahn som kapellmästare. Samarbetet skulle visa sig fortgå i många år och generera flertalet radioserier framöver.
Det första avsnittet i den nya omgången inleds av instrumentalversionen av Taubes visa ”Pierina”, eller ”Blå anemonerna” som den också kom att kallas. Sändningen avslutas även med samma melodi, men den här gången med Taube på sång. Det hela ger programmet en tjusig inramning.
Programmet sändes den 7 april 1957, klockan 19.30. Inspelningen återges med tillstånd från Sveriges Radio och rättighetshavarna.
”Mina damer, mina herrar, viljen I måhända gärna lyssna till en vacker visa, som hertig Vilhelm av Akvitanien diktade till lutan för niohundra år sedan, när han äntligen började ångra sina synder?” är Taubes inledande ord efter den halvåriga radiotystnaden.
Ja, Vihelm IX av Akvitanien (1071–1126) betraktas av eftervärlden som den förste trubaduren och är naturligtvis en omistlig inspirationskälla för Taubes egna arbeten. Och efter en kort historielektion om hertigens levnadsår och släktband i början av programmet briljerar Taube ännu en gång med sin översättningskonst. Ledsagad av Hahns arrangemang i medeltida skalor sjunger Taube översättningen av ”Pos de chantar” (vilken för övrigt är den enda dikt ur Vilhelm av Akvitaniens repertoar vars sångmelodi är bevarad).
TRYCKT:
Jag känner mig hågad att sjunga ett tag,
fast nog blir min visa av sorgligt slag.
Aldrig mer till kvinnor går jag
i Peitau eller bort i Lemozi.
För går jag till kvinnor och lämnar min son,
så kommer båd’ nära och fjärran ifrån
krigare hitåt och vill slå’n,
innan jag hinner hem från Lemozi.
Och sorglig det blir väl min snarliga död,
om barnen och landet då lämnas i nöd!
Folcos, frände ge dem ditt stöd
och beskydda min gosse, den enda!
Men gör du dig inte det minsta besvär
och kungen ej heller som höll mig så kär.
Ja, då är gascognarn snart här,
det värsta som kunde oss hända!
Min son han är inte nog stridskunnig än
och inte nog tapper. Och listiga män
har ju alltid sådant på känn,
och de slår honom över ända.
Jag har gjort dig orätt min kära kusin
men hämnden är Herrens, den är inte din!
Bed till Gud! Du kan ju latin,
på romanska ber jag om förskoning.
Rätt livad det var jag och lustig och kär,
men nu vill Vår Herre ha slut på det där.
Tung är bördan som jag nu bär.
Mina synder de kräver försoning.
SJUNGEN:
Jag känner mig hågad att sjunga ett tag,
fast nog blir min visa av sorgligt slag.
Aldrig mer till kvinnor går jag
i Peitau eller bort i Lemozi.
För går jag till kvinnor och lämnar min son,
så kommer båd’ nära och fjärran ifrån
krigare hitåt och vill slå’n,
innan jag hinner hem från Lemozi.
Och sorglig det blir väl min snarliga död,
om barnen och landet då lämnas i nöd!
Käre frände! Skänk oss ditt stöd
och beskydda min gosse, den enda!
Men gör du dig inte det minsta besvär
och kungen inte heller fast han höll mig så kär.
Ja, då är gascognarn snart här,
just det värsta som kunde oss hända!
Min son han är inte nog stridsduglig än
och inte nog tapper. Och listiga män
har ju alltid sådant på känn,
ja, de slår honom snart över ända.
Jag har gjort dig orätt min kära kusin
men hämnden är Herrens, den är inte din!
Bed till Gud! Du kan ju latin,
på romanska ber jag om förskoning.
Jag var ganska livad och lustig och kär,
men se nu vill Vår Herre ha slut på det där.
Tung är bördan som jag nu bär.
Mina synder jag bär till försoning.
Men stick mig ett vildsvin, ett sista till slut!
Än har jag rött vin! Kom, häll i och drick ut!
Flicka! Räck mig genast din trut
och din famn och dröj kvar i min boning!
Inspelningen återges med tillstånd från Sveriges Radio och rättighetshavarna.
I rättvisans namn ska tilläggas att hertig Vilhelm IX av Akvitanien ingalunda är Eleonora av Akvitaniens (ca 1124–1204) far, vilket Taube påstår i radion. I själva verket är han hennes farfar. Men fantasin om det förflutna rår inga misstag på.
I fantasin far vi sedan vidare med vår ciceron Taube, från de blå anemonerna vid Rhône till nakenbad vid hovet hos Etienette, grevinna av Provence (ca 1100–1160). Han förklarar: ”Alldeles som nudisterna i våra dagar betraktar sin nakna lek och dans i naturen som fromma övningar, som sundhet … Om man byter ut den provensalska musiken mot nudistens polka till exempel – ja, ta en sån sak, av idag! – så är det ingen blasfemi, det är inget hån.”
”Man skulle mycket väl kunna tänka sig att prinsessan Etienette hade lyssnat med förtjusning till en sån sak, om inte just till min polka, så till något liknande,” fortsätter Taube och brister därefter ut i munter sång. Det något långsökta låtvalet blir under alla omständigheter en underfundig övergång till ett tal som Etienette håller för en ”församling av damer och herrar på 1100-talet som nyss tagit ett gemensamt ångbad i slottets saracenska badhus”. Ett tal om hövisk kärlek, ett tal om ridderlig älskog, som Taube inlevelsefullt reciterar, ur fantasin, fram till programmets avslut.
I nästa avsnitt far vi österut, klicka här för att ta dig vidare.
LÄNKAR TILL BOKKAPITEL SOM TAUBE LÄSER UR I PROGRAMMET:
– ”Trubaduren Ventadour”
– ”Ridderlig älskog”
EN INTRODUKTION
RADIO: SÄSONG 1
AVSNITT ETT
AVSNITT TVÅ
AVSNITT TRE
AVSNITT FYRA
RADIO: SÄSONG 2
AVSNITT ETT
AVSNITT TVÅ
AVSNITT TRE
AVSNITT FYRA
BORTKLIPPT
DAVID ANTHIN:
EVERT TAUBE I TRUBADURIEN
1. INLEDNING
2. DAMEN I SVART MED VIOLER
3. EN VALLFART I FLERA MEDIER
4. VALLFARTENS EVIGA VÄRDE
OM UTSTÄLLNINGEN
Utställningen ”Taube: vallfartens diktare” producerades för Litteraturbanken under februari & mars 2021 av Martin Joviken. Där inget annat anges är alla texter skrivna av Martin Joviken. ”Evert Taube i Trubadurien” är skriven av David Anthin.
Radioprogrammen återges med tillstånd från rättighetshavaren och Sveriges Radio.