Termer och begrepp för poesi och prosa
Begrepp
Förklaring
Exempel
Allegori
Ursprungligen berättelser och bilder med konsekvent genomförda dubbelbetydelser, så att det som skildras kan framstå som oskyldigt och harmlöst, men i själv verket framställer tankeväckande budskap som även kan vara provokativa. Numera avses med allegori inte alltid genomförda och konsekvent fasthållna dubbelmeningar, det kan även åsyfta tolkningar som lyfter fram mer eller mindre konsekvent genomförda dubbelmeningar.
Ett välkänt exempel i svensk litteratur är Olof von Dalins Sagan om hästen, där hästen Grålle är Sverige.
Allitteration
ljudlikheter i ordens början
Alf Henriksson har skrivit en bok som har allitterationer i titeln: Alfabetets användning anar aporna aldrig
Här är exempel på både alliteration och inrim i en strof ur Frithiofs saga av Esaias Tegnér:
Nu rider rike
Ring över Bifrost,
sviktar för bördan
bågiga bron.
Upp springa Valhalls
valvdörrar vida;
Asarnas händer
hänga i hans.
Anafor
upprepning av inledande ord (ett eller flera)
Ett exempel är Edit Södergrans ”Vierge moderne” där alla rader inleds med samma ord:
Analys
riktar in sig i detalj på hur en litterär text (eller bild eller annat) är uppbyggd
I Litteraturbanken finns många exempel på analyser av litterära verk. På Strindbergs författarsida hittar du exempel på olika typer av litterära analyser.
https://red.litteraturbanken.se/f%C3%B6rfattare/StrindbergA/mer
Anapest
En kombination av tre stavelser, där de första två är obetonade och den sista är betonad. Betonade stavelser markeras med X och obetonade markeras med x. Anapest markeras alltså xxX. Anapest är en versfot.
Ordet ”anapest” är i sig själv en anapest, med betoning på sista stavelsen. Ett annat exempel på en anapest är ordet ”parallell” (xxX).
Antites
Till synes oförenliga motsatser. Inom filosofi: motsats till ett annat påstående, tesen. Inom litteratur: syftar på den effekt som kan uppstå vid kontrast mellan två företeelser.
- obekant och välbekant
- kort och evig
- bitter och ljuv
Assonans
ett slags ofullständigt rim; viss ljudlikhet inne i ord
Ett exempel ur Den svenska psalmboken, psalm 31, med text av Anders Frostensson:
”Låt oss glada och i tro tacka Gud ty han är god.
Hans barmhärtighet och nåd genom alla släkten går.”
Fler exempel:
bordet – smorda
gård – såg
låga – gråna
Ballad
Ursprungligen en medeltida dansvisa som oftast är episk, det vill säga berättande. Balladen blandar episka, dramatiska och lyriska sätt att uttrycka sig och innehåller ofta många repliker.
Ett exempel på en medeltida ballad är ”Sankte Staffan”, som du kan läsa i två versioner här.
https://litteraturbanken.se/f%C3%B6rfattare/Anonym/titlar/Ballader/sida/57/etext
https://litteraturbanken.se/f%C3%B6rfattare/Anonym/titlar/Ballader/sida/59/etext
Berättare
En gestaltad röst som förmedlar ett händelseförlopp och som inte bör förväxlas med författaren.
Ett exempel på en tydlig berättare är doktor Glas i Hjalmar Söderbergs roman Doktor Glas (1905). Detta är också exempel på en berättare som berättar i första person (”jag”; se begreppet berättarperspektiv nedan).
Berättarperspektiv
Vem berättar historien i en roman eller novell?
Berättaren kan vara:
- jag-form
- en utomstående berättare
- en berättare som vet allt och som ibland vänder sig direkt till läsaren
- en av personerna i berättelsen
- flera personer som berättar samma händelse ur olika perspektiv
Ett exempel finns i Hjalmar Söderbergs ”Kyssen”.
”H a n tänkte, att han gärna skulle vilja kyssa
henne. När han såg på hennes mun, föreföll det
honom som om det just var meningen med den.”
”H o n tänkte, att hon gärna skulle vilja att
han kysste henne, för att hon skulle få ett till-
fälle att bli riktigt ond på honom och visa hur
djupt hon föraktade honom.”
Berättelse
Återger ett händelseförlopp i efterhand, antingen kronologiskt eller med uppbruten kronologi. En berättelse består ofta av följande beståndsdelar: en presentation av personer, plats och tid, en beskrivning av en komplikation eller ett problem som ska lösas samt till sist en avslutning där lösningen på komplikationen presenteras.
Berättelsenivå
Beskriver hur berättandet kan ske på flera olika nivåer i en berättelse, till exempel med ramberättelse och olika berättare i berättelsen.
Selma Lagerlöfs Den heliga natten, är uppbyggd kring två tydligt närvarande berättare i två olika tidsplan och tre olika berättelser, som pågår parallellt.
Besjälning
Döda ting besjälas och förmänskligas.
”Vårvindar friska/ leka och viska” som inleder visan ”Stackars Anna eller Molltoner från Norrland” av Euphrosyne (pseudonym för Julia Nyberg).
Bildningsroman
I en bildningsroman skildras huvudpersonens inre utveckling, hans moraliska, estetiska och intellektuella mognad. Vanligen löper handlingen från barndom till vuxenliv. Målet är en harmonisk slutpunkt.
Besläktad med bildningsromanen är utvecklingsromanen.
Johann Wolfgang von Goethes roman Wilhelm Meisters läroår (1795-1796) är en av litteraturhistoriens mest kända bildningsromaner. Här finns ett utdrag ur boken: En skön själs bekännelser.
Blankrad
En tom rad utan någon text.
Budskap
Det som läsaren uppfattar som textens grundtanke. Det är sällan entydigt utan varierar beroende av uttolkaren och behöver inte knytas till författarens avsikt.
Centrallyrik
En kort koncentrerad dikt som ofta handlar om ämnen som kärlek, död, natur.
Det finns både långa och korta dikter. Långa dikter är ofta berättande. Korta koncentrerade dikter som huvudsakligen berör universella existentiella budskap.”>teman som livets mening, kärlek och död kallas centrallyrik. Verner von Heidenstams dikter ”Ensamhetens tankar” är exempel på detta.
Dagbok
En bok där man dag för dag antecknar händelser och tankar. En känd dagbok skrevs av Anne Frank. En modern typ av dagbok är en s.k. blogg.
Selma Lagerlöf har skrivit en Dagbok som finns i det här materialet.
Daktyl
En kombination av tre stavelser, där den första är betonad och de två andra är obetonade betonade. Betonade stavelser markeras med X och obetonade markeras med x. Daktyl markeras alltså Xxx. Daktyl är en versfot.
De kursiverade orden är exempel på daktyler:
Böljande vågor, sjungande hav.
Dekadens/Dekadenter
I vardagligt tal betyder ”dekadens” urartning, förfall. ”Dekadenterna” var en grupp franska författare på 1880-talet (Mallarmé, Rimbaud m.fl.) som i sina dikter gestaltade motsättningar mellan estetik och etik och mellan materiell framstegstro och andlig pessimism.
Ett exempel på en dekadensroman är Berta Funcke av Matilda Malling.
Andra exempel på nordiska dekadenter är Herman Bang och Ola Hansson.
Elegi
sorgesång; klagodikt; i antik poesi alla dikter skrivna på elegiska versmått, till exempel elegiskt distikon
Särskilt känd för sina elegiska dikter är Stagnelius (”Vän! i förödelsens stund” är dessutom ett exempel på elegiskt distikon).
Epigram
En kort satirisk dikt med en träffande och elegant formulerad avslutning.
Anna Maria Lenngrens dikt ”Reflexion”:
Cornelius Tratt är död, (en liten rödlätt man,
Gick gärna med Surtout, i går begravdes han)
Jag Kistan såg och Processionen,
Och gjorde denna reflexionen:
”Bror Tratt du levde glatt och kort,
”Förr bars du alltid hem, nu bärs du äntlig bort.”
Episodisk
När ett verk är uppdelat i berättelser som går att läsa var för sig, men också hänger ihop och tillsammans bildar en helhet.
Selma Lagerlöfs Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige kan sägas vara ett episodiskt verk. Ramberättelsen handlar om pojken Nils medan varje kapitel handlar om olika landskap i Sverige.
Expressionism
En konstinriktning som uttrycker starkt subjektiva och överdrivna känslor.
Ett exempel på en expressionistisk dikt är ”Triumf att finnas till …” av Edith Södergran.
Fabel
Termen ”fabel” kan beteckna två olika saker. Fabel kan avse ett kronologiskt händelseförlopp och brukar i berättande särskiljas från intrig eller plot.
Termen ”fabel” har också en helt annan betydelse. Fabler är nämligen en undergenre till berättelser, vanligen med djur som huvudkaraktärer (se ”fabler” nedan).
Fabler
Fabeln tillhör de folkliga berättargenrerna med rötter långt tillbaka i tiden och är en kortberättelse koncentrerad till ett enda tydligt händelseförlopp med en moralisk sentens i slutet. I centrum står förmänskligade djur med stereotypa egenskaper.
Fokalisering
Berättarteknisk term för att beskriva och analysera med vems blick en läsare leds genom fiktiva gestaltningar av händelser, miljöer och personer. Man skiljer mellan intern och extern fokalisering. Extern fokalisering innebär att miljöer, händelser och personer betraktas och bedöms utifrån av berättaren. Intern fokalisering innebär att berättaren så att säga förflyttar sig in i en av de gestaltade personerna och läsaren leds genom de fiktiva gestaltningarna av händelser, miljöer och övriga personer utifrån dennes perspektiv.
Här är ett exempel på extern fokalisering från inledningen till Nils Holgerssons underbara resa:
”Det var en gång en pojke. Han var sådär en fjorton år gammal, lång och ranglig och linhårig. Inte stort dugde han till: han hade mest av allt lust att sova och äta, och därnäst tyckte han om att ställa till odygd.”
Här är ett exempel på intern fokalisering några stycken längre ner i samma kapitel:
”Han visste inte om han hade sovit litet eller länge, men han vaknade vid att han hörde ett lätt buller bakom sig. På själva fönsterbrädet rakt rätt framför pojken stod en liten spegel, och i den syntes nästan hela rummet. I detsamma som nu pojken lyfte huvudet, råkade han titta i spegeln, och då såg han, att locket till mors kista hade blivit uppslaget.”
Fri vers
vers som saknar såväl meter som rim
Ett exempel är Henry Parlands nr XV ur ”Influensa” i samlingen Idealrealisation:
[—]
Hymn
Bejakande jubelsång.
Hymner är vanliga inom religiös diktning, men förekommer också inom världslig poesi. Ett exempel är Stagnelius’ ”Hymn till Venus”.
Inrim
Vanliga rim inne i versrader eller en överensstämmelse mellan ljud inuti den betonade stavelsen i två ord, t. ex. guld i mund.
Här är exempel på både alliteration och inrim i en strof ur Frithiofs saga av Esaias Tegnér:
Nu rider rike
Ring över Bifrost,
sviktar för bördan
bågiga bron.
Upp springa Valhalls
valvdörrar vida;
Asarnas händer
hänga i hans.
Intertextualitet
Direkta eller indirekta hänvisningar och anspelningar från ett litterärt verk till ett annat.
Ett tydligt exempel är när Pippi Långstrump leker skeppsbrott och själv nämner Robinson Crusoe.
Två personer ur Hjalmar Söderbergs böcker har av andra författare plockats upp och blivit huvudpersoner i nya böcker. Det gäller Lydia ur Söderbergs roman Den allvarsamma leken (1912), som blev huvudperson i Gun-Britt Sandströms bok För Lydia (1973), samt titelpersonen i Bengt Ohlssons roman Gregorius (2004), som är en vidareutveckling av en biperson i Söderbergs Doktor Glas (1905).
Intrig
(Även plot) Avser kronologin i återberättandet, som inte alltid behöver följa själva händelseförloppets kronologi utan kan till exempel börja med att återge hur ett händelseförlopp slutar.
Jamb
En kombination av två stavelser, där den första är obetonad och den andra betonad. Den betonade stavelsen markeras med X och den obetonade markeras med x. Jamb markeras alltså xX. Jamb är en versfot (versfot= en dikts minsta enhet).
Exempel:
kamrat (kam-rat x-X)
besked (be-sked x-X)
Kiasm
korsvis ställning; typiskt kan en satsdel stå i omkastad ordning i två parallella satser
”hon var den friska vinden, den kulna hösten var han” (Tegnér)
Anna var lång, längre var Anton.
Kiastiskt rim
En rimflätning där slutrimmet i den första versraden rimmar med slutrimmet i den fjärde versraden, och slutrimmet i den andra versraden rimmar med den tredje versradens slutrim (abba).
”Vid midnatstid uti en skog,
Bedragen, utan hopp sågs unga Daphnis hasta,
Och sig i djupa mörkret kasta,
Der han sin hämd i denna klagan tog”
(Gustaf Philip Creutz, Elegie, 1762)
Konstsaga
En berättelse med sagodrag skriven av en namngiven författare.
Konstsaga var en populär genre bland tyska romantiker. På svenska har bland andra Astrid Lindgren skrivit en typ av konstsagor, till exempel Sunnanäng (1959).
Korsrim
En rimflätning där slutrimmet i den första versraden rimmar med slutrimmet i den tredje versraden, och slutrimmet i den andra versraden rimmar med den fjärde versradens slutrim (abab).
Karin Boyes dikt ”Jag vill möta…” består av korsrim. Första strofen lyder:
Rustad, rak och pansarsluten
gick jag fram –
men av skräck var brynjan gjuten
och av skam.
Kvinnliga rim
Ord som rimmar på två stavelser, likt kvinna och vinna (brukar betecknas med stor bokstav)
Exempel på kvinnliga rim:
kvinna – vinna
pappa – klappa
Legend
En berättelse som antas ha en förankring i en historisk händelse eller person och kan handla om ett religiöst under.
Ett exempel på en medeltida helgonlegend, återberättad i en skönlitterär roman, finns i Clas Livijns roman Riddar S:t Jöran.
Liknelse
Någonting blir belyst och åskådliggjort genom att liknas vid något annat; en liknelse kan vara en lång berättelse eller ett kort uttryck
”Dina ögon är som eldar”.
Exempel på liknelse är när Henry Parland skriver följande: ”Om dagen sover biograferna som krokodiler i solen vid gatornas stränder” i del X ur ”Influensa”
Lovsång
dikt, sång eller bön till någons ära
Många psalmer är utformade som lovsånger, till exempel ”Lover Gud i Himmels höjd” och ”Höga majestät! vi alle”.
Lärodikt
En dikt skriven för att undervisa, informera och debattera.
Två exempel på svenska lärodikter, dock mycket olika sinsemellan är Georg Stiernhielms Hercules och Anna Maria Lenngrens Några ord till min k. Dotter, ifall jag hade någon.
Manligt rim
Ord som rimmar på en stavelse, likt ”man” och ”kan” (brukar betecknas med liten bokstav)
Exempel på manligt rim:
man – kan
bok – klok
Memoarer
minnen; en tillbakablickande skildring av ett liv
Hos Litteraturbanken finns till exempel:
Ett barns memoarer av Selma Lagerlöf
Metafor
Ett ord eller en fras som ersätter och fångar upp en aspekt av det som egentligen avses: en metafor är mer entydig än en symbol eftersom både det som avses, sakledet, och det som det liknas vid, bildledet, tydligt framgår av sammanhanget. Det beror på att man måste ersätta metaforen med sakledet för att förstå den: om Akilles kallas ”lejonet” finns faktiskt inget lejon i innehållet. Ofta skrivs båda leden ut och metaforen blir då som en liknelse där ”som” uteslutits.
I Frödings dikt ”Infruset” är nordanvinden och kylan en metafor för den känslokalla tillvaron:
” [– – –] Kampens bistra frostvind/isar allt det varma,/ alltför kallt är livet/för de veka arma.[– – –]”
Meter
versmått, den rytmiska strukturen i en vers
(se versmått)
Metrik
verslära; läran om versens rytm
Motiv
Motiv är återkommande typsituationer som belyser och gestaltar ett tema. Motiv är ofta mer konkreta än ett tema, men det kan vara svårt att helt hålla isär dem och ibland används de två begreppen synonymt.
I Odysséen kan man identifiera viktiga motiv, till exempel, ”hemvändande”, ”den trofasta kvinnan” och ”besök i underjorden”.
Naturalism
En litterär rörelse under det sena 1800-talet som gick ut på att gestalta realistiska händelseförlopp och personer för att undersöka och visa hur givna förutsättningar påverkar människors handlande.
Exempel:
Fröken Julie av August Strindberg (1888)
Paradox
Till synes oförenliga motsatser ställs mot varandra.
”Lögnaren” är en välkänd filosofisk paradox. I en version låter den så här:
En man från Kreta säger ”alla kretensare ljuger”. Om han talar sanning, har han ju rätt, och då ljuger han. Om han ljuger, talar han sanning.
Parafras
Omskrivning av en redan existerande text, ofta för att förklara innebörden i texten.
Poesitolkningar inleds ofta med en förklarande parafras i prosaform. Vanlig är också bibelparafras, då man lägger ut innehållet i en bibelberättelse. Predikan är en form av bibelparafras.
Parallellism
Samma tanke upprepas och varieras i två eller flera led.
Exempel ur Bibeln, Psaltaren 103:10:
”Han handlar inte mot oss som vi förtjänat – Han ger oss inte våra synders lön”
Parrim
En rimflätning där slutrimmet i de första två versraderna rimmar med varandra, liksom tredje och fjärde versraderna (aabb).
”Jag sjunger om den eld, som plågar och förnöjer,
Då han sin första makt i unga hjärtan röjer.
Du ömhet, Gudakraft, som världens vällust gör,
Kom, liva up min vers och mina sinnen rör!”
(Creutz, Atis och Camilla, 1762/2010)
Personifikation
Ting eller abstrakta begrepp framställs som personer.
Döden och döendet framställs som personer i Karin Boyes dikt ”De lugna stegen bakom”:
”Lyssnar jag, hör jag livet fly/ständigt snabbare nu./ De lugna stegen bakom/Död, det är du.”
Liemannen, Moder Jord och Moder Svea är exempel på personifikationer.
Porträttdikt
En dikt som innehåller en karaktärsbeskrivning av en person.
Exempel på en porträttdikt finns HÄR.
Psalm
kyrkovisa, främst avsedd för församlingssång; besläktad med hymn
Exempel på psalmer finns HÄR.
Ramberättelse
En berättelse som ramar in och håller samman flera andra berättelser. Tekniken används ibland för att skapa distans mellan författaren och verket.
Exempel på verk som innehåller ramberättelser är Tusen och en natt, Boccaccios Decamerone och Almqvists Törnrosens bok.
Rim
Ljudöverenstämmelser i början (alliteration), i mitten (assonans) eller slutet (slutrim) av ord.
Ofta används rim synonymt med slutrim.
I dikten ”Kyssen” rimmar Runeberg aabb, det vill säga parvis efterföljande rim och alla rimmen är manliga, d. v. s. enstaviga:
Jag kysser dig och ledsnar ej,
och skall jag nånsin ledsna? Nej!
Nu, goda flicka, svara mig,
vad sällhet kyssen skänker dig?
Tvåstaviga rim brukar betecknas med stor bokstav. ”Till min sparv” har korsrim och varvar kvinnliga och manliga rim. Rimflätningen skrivs då AbAb, där A alltså betecknar rimmen ”gärna” och ”kärna” medan b betecknar rimmen ”ibland” och ”hand”:
Dig sköter jag, min lilla sparf, så gerna,
Och räknar väl ibland
Med tårar i mitt öga hvarje kärna,
Du plockar ur min hand.
Rimflätning
När slutrimmen sätts samman i olika mönster. Vanligast är parrim (aabb), korsrim (abab) och kiastiskt rim (abba), se exempel ovan.
Rolldikt
En dikt i jagform där åsikterna som förs fram läggs i munnen på en person som är av annat kön eller ålder eller lever i andra förhållanden än författaren själv. Begreppet används även när en författare låter ett träd, en blomma etc. ”komma till tals”.
Två exempel är Geijers dikter Odalbonden och Vikingen, där diktaren går in i två olika roller och diktar utifrån deras perspektiv.
Rytm
I metriken är rytm växling mellan betonade och obetonade stavelser. För lyrik är rytm en nödvändig del av diktens uppbyggnad, men även i andra genrer används rytm ofta för att skapa viss effekt.
Satir
En uttrycksform som förlöjligar eller hånar någon eller något, ofta i syfte att undervisa eller avslöja olika missförhållanden. Satir kan förekomma i olika genrer och medier (romaner, dikter, filmer osv.).
Sensmoral
Slutsats eller lärdom av moralisk slag som sammanfattar budskapet i en berättelse och ofta avslutar berättelsen.
Fabler har ofta en tydlig sensmoral. Fabeln om den sorglösa syrsan och den flitiga myran har som sensmoral att det lönar sig att arbeta.
Sinnesanalogier
Olika sinnesintryck ställs samman för att skapa en upplevelse på flera sinnesplan.
mörk röst (syn + ljud), varm färg ( känsel + syn)
Skandera
Att läsa en dikt taktfast.
Slutrim
Ord som rimmar i versradernas slut
hjärta – smärta
berömma – glömma
Sonett
Ursprungligen ett medeltida versmått om fjorton versrader fördelade på två fyrradiga strofer (quatrainer) och två treradiga strofer (terziner). Femfotad jamb är ett vanligt versmått i sonetten. Rimflätan kan t.ex. vara ABBA ABBA CDC DCD, men andra varianter finns också. Innehållsmässigt finns vanligen en spänning eller motsättning mellan quatrainerna och terzinerna.
Stagnelius skrev många sonetter, t.ex. denna:
https://litteraturbanken.se/f%C3%B6rfattare/StagneliusEJ/titlar/SamladeSkrifter2/sida/202/etext
Spondé
I antik metrik var spondé en versfot som bestod av två långa stavelser. I modern svensk vers är spondé en versfot med två lika tryckstarka (betonade) stavelser.
Betonade stavelser markeras med X och obetonade markeras med x. Spondé markeras alltså XX. Spondé är en versfot.
Exempel:
jämvikt (jäm-vikt X-X)
tryckstark (tryck-stark XX)
tilltal (till-tal XX)
Story
(Även fabel) Avser ett kronologiskt händelseförlopp och brukar i berättande särskiljas från intrig eller plot.
Strof
en gruppering av ett antal rader som är avskild från nästa grupp med en tom rad, en blankrad.
Denna dikt ”Om våren” av Erik Axel Karlfeldt har fyra strofer:
Om våren, säg om våren
allt stolt och ungt du känt.
Ett vårord går som kåren
mot sol och firmament.
Om våren, sjung om våren
var nyckfull melodi;
som fläkt och drill i snåren
den löper saklöst fri.
Om våren, gråt om våren
ditt hjärtas svärmeri,
ty solen torkar tåren,
det finns ej kval däri.
En skur på gröna knoppar
som springa efteråt,
ett salt av honungsdroppar
är hjärtats ungdomsgråt.
Symbol
betecknar något utöver sin bokstavliga betydelse.
Konventionella exempel är kronan som symbol för makt och hjärtat som symbol för kärlek. I litterära texter används ofta mer tillfälliga och individuella symboler och vad en sådan symbol förmedlar kan tolkas på olika sätt.
Takt
versfot; regelbunden rytm
Tema
Kan formuleras som en grundtanke eller bärande idé i en text och formuleras ofta utifrån en specifik tolkning av innehåll och budskap. Ett tema gestaltas ofta med hjälp av olika motiv.
Vanliga teman är vänskap, kärlek, död, uppbrott, sökande etc.
Text
Ett system av tecken som bär fram innehållet och enligt detta synsätt kan alla slags teckensystem som bär fram innehåll definieras som texter. Enligt receptionsforskare blir texterna till i själva läsakten och tolkningen.
Tolkning
Går ett steg längre än en analys och kommenterar vilka effekter, betydelser och budskap en texts uppbyggnad kan ge.
Troké
En kombination av två stavelser, där den första är betonad och den andra obetonad. Den betonade stavelsen markeras med X och den obetonade markeras med x. Troké markeras alltså Xx. Troké är en versfot.
Trokén förekommer ofta tillsammans med daktyl.
Exempel:
blomma
havet
bonden
Verk
Åsyftar en konstnärlig produkt och innefattar ofta en förståelse av innehållet i produkten som reellt existerande oberoende av läsning och tolkning.
Vers
Är den litteraturvetenskapliga termen för diktrad.
Exempel:
Ja visst gör det ont när knoppar brister. – vers
Varför skulle annars våren tveka? – vers
ur För trädets skull av Karin Boye (1935)
Versepos
En längre berättande dikt.
Harry Martinsons Aniara (1956) är exempel på ett modernt svenskt versepos.
Versfot
En kombination av minst två stavelser, där minst en är betonad. Beroende på hur många stavelser versfoten består av, och vilken eller vilka som är betonade respektive obetonade har versfoten ett namn.
Den betonade stavelsen markeras med X och den obetonade markeras med x:
jamb: xX final
anapest: xxX resultat
troké: Xx seger
daktyl: Xxx segrare
spondé: XX tryckstark, tilltal
(De första fyra ordexempel på versfötter är hämtade ur Sten Malmströms Takt, rytm och rim i svensk vers (1974), s. 10.)
Versfötter anses ibland ge viss känsla av rörelse och stämning, något som Alf Henrikson illustrerar i sin dikt Versfötter. Spondéns tunga, dröjande rytm illustreras till exempel av orden ”sömntung jämvikt” (efter Malmström, Takt, rytm och rim i svensk vers, 1974, s. 8f.):
Versfötter
Havet är fullt av daktyler som lägger sig.
I sömntung jämvikt rörs spondéns boj.
På stranden dansar jamb vid jamb.
Där står fem trokéer stelt på linje.
Anapester till häst rycker an.
Versmått
Olika versfötter kan kombineras så att rytmiska mönster bildas. När de följer ett mönster enligt fasta regler kallas detta mönster för versmått.
hexameter, alexandrin, blankvers, distikon m.fl.
Visa
Dikt, vanligen indelad i strofer, med tillhörande melodi. Både text och dikt har vanligen ganska enkel karaktär. Ursprunget finns i folkvisan.
Carl Michael Bellman, Dan Andersson, Birger Sjöberg, Evert Taube med flera hör till Sveriges mest populära visdiktare.
Bellmans Fredmans epistlar finns HÄR.
