”WERNER ASPENSTRÖM (1918–1997) kom från ett fattigt hem utanför Smedjebacken i Dalarna. Sin bildningsgång började han 1936 vid Sigtuna folkhögskola; där han också tidvis arbetade i Sigtunastiftelsens omfattande klipparkiv. Sedermera flyttade han till Stockholm där han tog sin fil. kand.–examen 1945. Då var han redan debuterad författare, med diktsamlingen Förberedelse (1943); ett verk i idealistisk anda, vilket han snart skulle känna sig fjärmad ifrån. Helt annorlunda tonarter ljuder också i den därpå följande novellsamlingen Oändligt är vårt äventyr (1945), som lånat sin titel från en rad i Karin Boyes dikt ”I rörelse”. Här möter ett antal särpräglade människoöden vilka söker olika flyktvägar undan livets ångestfyllda verklighet. Hos Aspenström ges därvid det oändliga äventyret närmast en ironisk färgning. I titelnovellen tillförs underrubriken ”(Oändlig är vår skam)” och huvudpersonerna är där två män på ett ålderdomshem som får turas om att bruka den enda rullstol hemmet äger. Deras dröm är att ha varsin för att kunna hälsa på hos grannarna samtidigt och för att kunna bege sig utomhus tillsammans om sommaren. Flera av novellerna i samlingen gestaltar vanmakt, längtan och ouppfyllda drömmar. I ”Sköna morgonstund” ljuder ett obestämbart, maktlöst skrik och detta skrik återkommer än starkare i diktsamlingen Skriket och tystnaden (1946), den bok med vilken Aspenström skrev in sig i det litterära 40–tal där han kom att bli en av centralgestalterna.”
Stycket ovanför kommer ur Lotta Lotass introduktion om Werner Aspenström hos Litteraturbanken.
1963 läste Werner Aspenström in tio dikter för Sveriges Radio. Dessa inspelningar återges i den övre spellistan. I den nedre spellistan återfinns andras inläsningar av Aspenströms dikter.
Inläsningarna tillgängliggörs här med tillstånd från Sveriges Radio och från rättighetshavarna.
Fotografiet, av en okänd fotograf, är från 1950 och vi har lånat det från Wikimedia.
