”GUNNO DAHLSTIERNA (1661-1709), född Eurelius, var till yrket framstående lantmätare och kartograf, verksam i Sveriges baltiska och tyska provinser, framför allt Pommern, där han också slutade sitt liv. Sin diktarbana inledde han med för tiden typiska tillfällighetsdikter. Egenarten i hans diktning kom till synes i några under 1690–talets första år komponerade skaldestycken, bland dem gravdikten över Carl Liedeman (1691). Dahlstierna kom i dessa alster att, på nyfunnet sätt, förena alexandrinens versmått och barockens språkprakt med skildringar av svensk landsbygd. Sammansmältningen av det barocka och det naivt enkla är också det som blivit hans kännemärke. Han har därav gått till eftervärlden dels som vår förste hembygdsdiktare och dels som vårt lands främste företrädare för marinismen, den efter Giambattista Marino namngivna riktning i vilken den ornamentala omskrivningen kännetecknar substantivet; exempel hos Dahlstierna är ”träslott” i stället för skepp, ”himlens silvervårta” i stället för månen, ”fjällfrukt” i stället för malm. Dahlstiernas största diktverk är det efter Karl XI:s död författade Kunga Skald (i tryck 1698), där konungens begravning och folkets sorg skildras i hög och låg stil, genom en växelsång av skilda karaktärer vilka representerar olika litterära uttryckssätt; de är en herde, musan Thalia, gudinnan Svea, en adelsman, en präst, en borgare, en bonde.” – Stycket kommer ur Lotta Lotass introduktion om Gunno Dahlstierna. Läs mer om Dahlstierna hos LB.se: https://litteraturbanken.se/forfattare/DahlstiernaG.
Läs Gunno Dahlstiernas verk hos LB.se: https://litteraturbanken.se/forfattare/DahlstiernaG/titlar.