”ERIK JOHAN STAGNELIUS (1793–1823) är en av den svenska litteraturens stora språkmagiker. I sin samtid stod han utanför den litterära debatten och dess kotterier, den gamla och nya skolan. Av eftervärlden kom han däremot att uppfattas som en utpräglat romantisk författare. Hans dikt kännetecknas av ett intensivt uttryck och formell briljans, och han är också den av det tidiga 1800-talets svenska författare som kanske bäst har förmått locka en sentida publik. Stagnelius författarskap spänner över många genrer: från epos som hexameterdikten Wladimir den store, över dramer som Albert och Julia och Bacchanterna, till filosofiska prosautkast och lyrik, som dikterna ”Endymion”, ”Näcken”, ”Till Förruttnelsen”, ”Vän! i förödelsens stund” och ”Suckarnes mystèr”. Idag är Stagnelius mest uppskattad för sina lyriska dikter, vars gnostiska spekulation och kärleksmystik har fångat intresset hos generationer av läsare. Särskilt kan man framhålla den gnostiskt präglade samlingen Liljor i Saron, som också inkluderar dramat Martyrerna.”
Stycket ovanför kommer ur Paula Henrikssons introduktion av Erik Johan Stagnelius hos Litteraturbanken.
Inspelningarna tillgängliggörs här med tillstånd från inläsarna. – Etsningen ovanför har vi lånat från Kungliga biblioteket. Observera att porträttet av Erik Johan Stagnelius är en konstnärlig tolkning. Eftersom det inte finns några kända samtida avbildningar av Stagnelius, är detta porträtt baserat på spekulation och senare beskrivningar. Därför kan det inte anses vara en exakt representation av hans utseende.
