”HEDVIG CHARLOTTA NORDENFLYCHT (1718–1763) kom från ett välbärgat hem och fick tidigt möjlighet att studera och fördjupa sig i sina litterära intressen. Hon förlovade sig så småningom med sin privatlärare i franska, Jacob Fabricius, och paret gifte sig på våren 1741. I december samma år dog Fabricius hastigt och Nordenflycht kastades ned i den djupaste sorg. Den förtvivlan hon kände kom till uttryck i Den sörgande turtur–dufvan (1743); en samling klagodikter där den ensammas livsleda och övergivenhet ljuder med en stark och smärtsam ton. Det personligt känslomättade tilltalet i dikterna var något helt nytt i samtida litteratur. Nordenflycht blev, efter makens död, hänvisad till att tjäna sin utkomst genom sin litterära begåvning. I slutet av 1742 hade hennes dikt över Ulrika Eleonora – Svenska fruntimrets klagan – utgivits och Nordenflycht hade samtidigt ansökt om statlig pension. I maj 1743, efter att kung Fredrik givit henne sitt särskilda stöd, erhöll hon ekonomiskt bistånd.” – Stycket kommer ur Lotta Lotass introduktion om Hedvig Charlotta Nordenflycht. Läs mer om Nordenflycht hos LB.se: https://litteraturbanken.se/forfattare/NordenflychtHC.
Läs Hedvig Charlotta Nordenflychts verk hos LB.se: https://litteraturbanken.se/forfattare/NordenflychtHC/titlar.
