”VICTORIA BENEDICTSSON (1850–1888), som skrev under pseudonymen Ernst Ahlgren, tillhörde den grupp författare som har kallats ’åttiotalets kärna’; hit kan också räknas bland andra Oscar Levertin, Ola Hansson, Anne Charlotte Leffler och Alfhild Agrell. Nyckelord för denna författargeneration var verklighetsskildring, författarindividualitet, problemdebatt. En förebild fann man i den danske kritikern och litteraturhistorikern Georg Brandes som myntade termen ’det moderna genombrottet’ för den litteratur som skrevs i Norden åren före och kring sekelskiftet 1900. Genom sin nära vän Axel Lundegård lärde Benedictsson känna Brandes och de två inledde ett till synes kvalfyllt förhållande. I sin dagbok – Stora boken (utgiven först 1978–1985 i tre volymer) – skildrar Benedictsson deras relation i ett säreget rollspel där Victoria, Ernst Ahlgren och Brandes talar i ett på samma gång högst personligt och djupt tidspräglat drama. Kvinnorollen och författarrollen växlar och genomlyses i oskrymtade, pregnanta iakttagelser. Just kvinnans kringskurna tillvaro stod ofta i fokus för Benedictssons skrivande.”
Stycket ovanför kommer ur Lotta Lotass introduktion om Victoria Benedictsson hos Litteraturbanken.
