”JOHAN GABRIEL CARLÉN (1814–1875) var gift med Emilie Flygare-Carlén. Han började sin bana som ämbetsman men kom snart att istället ägna sig åt litteraturen. Carlén var en utpräglad sällskapsmänniska och medlem av såväl ”Aganippiska brunnssällskapet” som ”Par Bricole”; han grundade 1855 klubben ”Gröna stugan” som frekventerades av liberala debattörer som vännen August Blanche. Carlén var själv en yvig liberal och entusiastisk republikan – dock gjorde han undantag för Karl XII, över vilken han utgav en panegyrisk skrift (1868). Han var också en stor beundrare av Bellman, och försvarade denne mot samtida angrepp i sin utgåva av skaldens samlade verk i fem band (1855–61) och i en levnadsteckning (1879). Utöver Bellman utgav Carlén även dikter av Anna Maria Lenngren och J.A. Wadman. Carléns egen poesi står ofta stilistiskt nära det sena sjuttonhundratalets ideal, med en kombination av epikurism och idyll. Till hans mest uppskattade verk hör Romanser ur svenska folklifvet (1846) med sina skillingtrycksliknande omdiktningar av folkliga motiv.”
Stycket ovanför kommer från Cai Alfredsons introduktion av Johan Gabriel Carlén hos Litteraturbanken.
Bilden ovanför har vi lånat från Nordstjernan (1844).